Hur frivilliga är de frivilliga beteendena?

När man pratar om hur klickerträningen skiljer sig från andra metoder som bygger på positiv förstärkning, nämns ofta ”frivilliga beteenden” som en av skillnaderna. Uttryck som man kan höra är att en klickertränad hund ska vara ”aktiv”, ”kreativ” och självmant ”bjuda på beteenden”. Vi pratar också om vikten av att bibehålla de frivilliga beteendena även efter att vi börjat döpa (sätta signal på) beteenden, bland annat ifall vi behöver gå tillbaka och förbättra ett beteende, eller kombinera det med nya beteenden eller ändra dess utförande. Men hur frivilliga är de frivilliga beteendena egentligen? Är de under striktare stimuluskontroll än vi kanske först tror? I den här artikeln kommer jag ta upp fyra fallgropar som är lätt att man hamnar i.

DSC_0347

-Beteendet är beroende av förarens placering.

Detta är nog den absolut vanligaste fallgropen. Bara för att hunden kan erbjuda tex ett frivilligt hoppstå framför dig, betyder det inte att den lika lätt erbjuder det beteendet vid din sida, bakom dig, under rörelse eller på långt avstånd från föraren. Väldigt mycket av de grundfärdigheter som vi tar fram hos våra hundar får de nästan all förstärkning för att erbjuda på lagom avstånd framför oss. Jag brukar skämta med mina elever och säga att den genomsnittlige klickerhunden erbjuder minst 90% av sina beteenden sisådär en halvmeter framför sin förare -för det är så långt vi orkar sträcka våra armar och belöna den. Samma frivilliga beteende som hunden har flyt på framför oss, kan visa sig nog så svårt att få hunden att erbjuda vid sidan av föraren -för att inte tala om att erbjuda på långt avstånd från föraren! Det är här som steget mellan frivilligt beteende och att kunna använda samma grundfärdighet när vi vill gå vidare till ett moment, kan kännas stort. Tricket är självklart att redan från början variera sig så hunden upptäcker att det lönar sig att erbjuda beteendet även på andra platser än bara de där magiska 50 centimeterna rakt framför oss.

DSC_0308

-Beteendet är beroende av miljön.

Om vi för länge eller till för hög grad använder tar hjälp av tillrättaläggande av miljön (tränar nära en vägg, i ett hörn, mellan två föremål, vid en tröskel etc) eller för den delen bara är dåliga på att variera vilka platser vi tränar på, kan det lätt bli att hunden enbart kommer att erbjuda beteendet i just den specifika miljön. Backa erbjuds då mot tröskeln men inte mitt i rummet, eller snurrar erbjuds i hörn men inte mitt på golvet. Vanan av att träna i ett specifikt rum eller bara på gräsplanen kan lätt ge resultatet att det är bara där som de frivilliga beteendena erbjuds. Lösningen? Variation, variation, variation. Och var snabb med att ta bort allt för starkt tillrättaläggande av miljön!

DSC_0260

-Beteendet startas av förstärkaren.

Det här är en festlig fallgrop som jag sett en och annan trilla ner i (eller kanske ibland använda sig av)! Även om vi klickar för rätt beteende, eller rätt start på ett beteende, så kan hur den riktiga förstärkaren (godbiten eller leksaken) presenteras ändra beteendet nästan som om det vore under stimuluskontroll! Det vanligaste exemplet på detta har varit backande. Jag har sett hundar som, trots att de klickats för något annat beteende, bytt till att erbjuda backande ifall godbiten som föraren kastat råkat hamna mellan hunden framben. Att hämta belöningen mellan frambenen har alltså på sitt sätt blivit signal för hunden att sedan börja erbjuda backande. På samma sätt kan en del hundar byta det beteende de erbjuder, om godiset eller leksaken vid belöningen hamnar så att hunden påbörjar en viss rörelse som hunden tycks associera med en annan grundfärdighet eller trix. Där har jag tex sett hundar som plötsligt erbjudit huvudvridningar eller tassrörelser om förstärkaren råkat hamna så att det påminner om hur det beteendet brukat bli förstärkt. Knepet här är självklart att variera sina belöningsrutiner och se upp så inte ett visst beteende blir för beroende av en viss slutförstärkare och hur denna presenteras. Vi vill ju att det är vad vi klickar för som hunden verkligen ska ta in, inte prompt hur vi råkar slänga godbiten.

-Beteendet är under stimuluskontroll!

Som ni redan förstått av de tidigare exemplen, är de frivilliga beteendena inte fullt så spontana som vi kanske vill lura oss att tro. De är delvis alltid under stimuluskontroll -hunden utför dem nämligen endast om vissa stimuli är närvarande (föraren, hur föraren står, sitter eller går, att tex klickern, godis och leksaker finns hos föraren etc) och inte annars. Jag tror inte så många har hundar som erbjuder hoppstå och lägganden och snurrar i ett tomt rum medan föraren ligger och sover. Men, det kan även smyga sig in en form av stimuluskontroll som vi inte alltid är lika medvetna om. Då tänker jag på att mindre gester, blickar, mimik eller till och med andningen hos föraren kan komma att bli signal till hunden att nu lönar det sig att utföra beteendet.

Ofta är dessa signaler sådant vi inte är medvetna om, som att vi alltid tittar lite nedåt när vi väntar på att hunden ska lägga sig frivilligt (få av oss lär titta upp i taket om man så säger), att vi höjer eller sänker vårt huvud något som en startsignal för hunden, att vi tittar mot targeten eller att vi suckar tyst när hunden erbjuder något vi inte vill ha etc. Kanske shejpar vi en rörelse som är svår för oss att se annat än om vi sitter/står i en viss vinkel, då kommer fort det beteendet kunna bli beroende av att vi just sitter/står på det sättet! När jag shejpade bakbenslyft med Arvid såg jag hans ben tydligast om jag satt lite lutad… Det tog inte lång stund för honom att erbjuda bakbenslyftet -förutsatt att matte satt lite lutad förstås. Satt jag helt rakt, fanns benlyftet inte alls! Så snabbt och lätt kan ett ”frivilligt” beteende komma att sättas under stimuluskontroll och det på en signal som föraren varken tänkt sig eller är medveten om! (Jag behöver väl inte åter igen påpeka att lösningen är variation, variation, variation -och det tidigt i inlärningen av beteendet.)

Fallgropar eller inte?

Om du vet att ett visst beteende bara kommer att behöva kunna utföras på en specifik plats, eller bara framför dig eller bara vid din sida, eller om det tillrättaläggande eller de förar-stimulus som du mer eller mindre medvetet infört i träningen kan vara kvar även vid den slutgiltiga produkten (tävlingsmomentet eller vad nu beteendet ska finslipas till), då kan du självklart välja att bortse ifrån de fyra fallgroparna. Men om du vill att din hund ska kunna utföra beteendet oberoende av dessa fyra hjälper, då är det smart att så tidigt som möjligt få in tillräckligt med variation i din träning. Kanske kan det vara en lämplig utmaning nu under vintern att damma av en del grundgärdigheter och se -hur frivilliga är de egentligen…? Lycka till med träningen!

/Anna Larsson (Tidigare publicerad i Canis)

4 thoughts on “Hur frivilliga är de frivilliga beteendena?

  1. februari 4, 2014 at 10:46 f m

    Väldigt intressant inlägg! Den gillade jag 😀
    Kan bara hålla med! Jag funderar själv ofta på hur vi tolkar hundarna, och hur de kanske fungerar på riktigt. Som ex. etologer som observerat ett beteende och tolkat det på deras egen sätt. Men med andra observerare så har samma beteende tolkats annorlunda. Det finns ju många som ser hundträning som att förslava hundarna 😀 medan jag ser det som ett sätt att ha roligt.
    MVH!

  2. februari 5, 2014 at 7:50 f m

    Tack, kul att du gillade inlägget!

  3. Katinka
    februari 5, 2014 at 10:01 f m

    Så väldigt sant! Har man en snabbtänkt hund så hamnar man väldigt snabbt i någon av dessa fällor, om man inte är medveten om problemet redan innan man börjar träna. Å andra sidan har man lite kul träning framför sig eftersom man får helt ”nya” moment att träna in 😉 Vi roade oss med just backa igår : hunden skulle stå bakom mig med nosen i samma riktning som jag har näsan och så skulle den backa på signal. En hund fattade precis och en hund fattade noll 😀
    Väldigt läsvärt inlägg hursomhelst!

    1. februari 5, 2014 at 5:01 e m

      Japp, en del hundar lägger fort märke till alla små saker som de kan hänga upp informationen på, medan andra inte noterar det alls lika mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *