Kärleken, den kärleken…

Just nu är Zin mitt i höglöpet. Eftersom ”Men vad gör ni när hon löper?” är en rätt vanlig fråga när jag berättar att vi har både tik och hanhundar så tänkte jag att det kanske är läge att blogga lite om hur det funkar hos oss när tiken löper.

love

Jag har Zin och Flynn ihop precis som vanligt från att hon börjar löpa fram tills själva höglöpet sätter in. Flynn och Race är väldigt tydliga på vilka dagar som är de viktiga dagarna, innan dess undersöker de självklart hennes kissfläckar och nosar på henne för att hålla koll men de är inte nämnvärt påverkade. Det jag däremot gör som en förebyggande åtgärd är att under löpet håller jag grabbarna isär: Fonzie och Race är på nedervåningen och Zin och Flynn är på övervåningen, för att undvika OM det skulle bli någon sorts konkurrens mellan Flynn och Race på grund av Zins löp.

När höglöpet väl kommer märks det väldigt tydligt: Race blir dålig på att äta men äter varje dag om än mindre än vanligt. Flynn brukar äta som vanligt men man märker på hans mage att han har en högre stressnivå så han kan bli lite dålig i magen. Självklart ökar stressnivån hos bägge grabbarna, de kan bli pipiga och flåsiga och mer intensiva i allt de gör, ett högre grundpåslag i aktivitetsnivå skulle man kunna säga. Det de reagerar mest på är när jag släpper ut Zin på tomten, då kan de skälla och låta och fara runt precis när hon går ut. Jag får helt ovetenskapligt känslan av att så länge de vet var hon är så upplever de mer kontroll, när hon försvinner ut däremot och de själva är kvar inne då blir det liv i luckan!

Däremot funkar det fint att gå med Flynn och Zin på promenad ihop under hela löpet även höglöpet. Jag har dem i koppel (eller bara Zin lös) och visst skulle Flynn vilja hitta på både det ena och det andra om jag hade låtit honom nosa för länge på henne eller om jag låtit Zin leka för intensivt med honom, men han är väldigt duktig på att behärska sig och gå bredvid henne om jag säger att nu ska vi bara gå en promenad inget annat.

14884430_1335114919832600_4808430763420704267_o

Höglöpsdagarna har jag inte Flynn och Zin ihop ensamma inne såklart utan hon får bo inne i Krilles arbetsrum på övervåningen, men vi har bara två kompostgaller uppsatta mellan henne och Flynn. Det coola är att trots att höglöpsdagarna verkligen är jobbiga mentalt för Flynn så har han hittat en strategi som gör de lättare för honom: eftersom han inte kommer åt Zin så väljer han självmant att inte hetsa bredvid kompostgallret utan är jag i rummet så går han och lägger sig vid mina fötter och är jag inte där lägger han sig ofta så långt bort från Zin han kan komma! Jag  skulle vilja påstå att han hittat ett sätt att underlätta för sig själv att utöva självbehärskning!

Kan hanarna jobba när tiken löper?

Ja. Egentligen skulle jag vilja skriva ”Ja, självklart!” för det är nog så jag tänker på det, att det vore något väldigt fel om de inte kunde och ville jobba trots att de har en löptik hemma. Däremot har jag full förståelse för att de har en massa hormoner och känslor som ställer till det för dem så att de kanske inte kan jobba lika bra som vanligt! Dvs jag förväntar mig inte att vi går framåt i träningen dessa dagar, jag förväntar mig inte att de presterar något fantastiskt vad gäller resultat, men om jag hade behövt lösa något praktiskt jobb med dem så hade jag absolut förväntat mig att de ska vilja och kunna det oavsett om Zin står in till eller inte. Ett signum för en arbetande hund och arbetande ras ska ju vara att den ställer upp och kan fungera till det vi behöver den till även när förutsättningarna är långt ifrån optimala! Översexuella hanar som går igång på allt och som störs ut av noll och inget tycker jag är lika galet att avla på som att avla på sjuka eller väldigt rädda hundar. Sedan är självklart aveln bara en bit i det hela, träning och relationen mellan förare och hund och hur hundens vardag ser ut spelar självklart också stor roll.

Allt bli intensivare.

Det jag märker på både Flynn och Race är att de blir väldigt mycket hetsigare i allt de gör under prick den värsta tiden i höglöpet. Tex gick jag en promenad med Race och han sprang intensivare och när han fick belöningar för inkallningar så tar han godisen och äter den men han närmast hugger när han tar godbiten. Flynn har jag åkt iväg och tränat med och han är absolut sugen på att träna och gör allt men han är uppskruvad och galen och kan börja pipa och hetsa och slarva på ett sätt som han vanligtvis inte gör. Även han kan ta godbitar hetsigare dessa dagar, man får passa fingrarna. Kelar man med dem blir de intensivare och ”slibbigare” även i det, jag brukar kalla Race för slemmig strandraggare för så ser hans blick ut!

Krille har tävlat vallning en gång med Race när Zin var i höglöp och samma sak där, självklart jobbar han men finliret går förlorat pga den förhöjda stressnivån, lite mera ben och vilja än huvud och känsla! Jag har själv tävlat heelwork två gånger prick när Zin höglöpte, dels vid förra löpet och dels vid förrförra faktiskt (där Zin själv var med i bilen och satt i buren intill Flynn och även själv tävlade). Samma sak där, Flynn har presterat OK vid de starterna (tagit cert) men finliret och samspelet har inte varit samma, mer som att hålla ihop och lugna en tickande bomb!

Är det inte elakt mot hundarna!?

Tja, det är ju en svår fråga! Är det elakt att ha en löptik hemma men inte låta hundarna para sig? Är det i så fall elakt mot alla hundarna eller bara mot någon av dem? Eller är det naturligt (detta hemska ord men som man ändå ibland tvingas fundera över) att det faktiskt under några dagar är ett ökat stresspåslag och mycket hormoner i omlopp men att alla hundar ändå inte skulle få chansen att para sig? Jag brukar ibland konstatera att när man pratar berikning så tycks det som om hundar i det vilda upplever jakt och de äter och de undersöker saker men hittills har jag inte läst något om sex 😉 det tycks vara en vit fläck på beteendekartan! Kanske kan jag säga att mina hundar just nu får berikningen av att uppleva andra känslor och undersöka löptiksdoft till max och få ett stort avbrott i hur rutinerna i vanliga fall ser ut hemma och i deras flock? Lite skämtsamt uttryckt naturligtvis 🙂

Så, jag konstaterar bara att det för mig känns knepigare att lämna bort en av mina hundar än att vi gemensamt får styra upp lite hur hundarna hålls under några dagar två gånger om året. Jag tycker lite synd om grabbarna under de här dagarna (och om mig själv ;-)) men jag tänker att antalet dagar utslaget på hela deras hundliv är dessa med höglöpet försvinnande få. Någon annan hade kanske tyckt det var hemskt elakt däremot, vi är ju olika i hur vi tänker och ser på våra hundar. Man kan ju se det som en prövning att öva sig i svårigheter också!

Så, det var lite tankar om hur det ser ut här hemma med hanar och löptik. I morgon ska vi tävla! Jag kommer inte förvänta mig något finlir eller finfina resultat men jag kommer förvänta mig att jag kan hjälpa honom att ta sig igenom tävlingen på ett bra sätt, det är ungefär den rimliga målbilden jag har under ´höglöpet. Just nu ligger han och sover på mina fötter, Zin är i rummet typ 7 meter bort. Värre än så är det inte just nu 🙂

2 thoughts on “Kärleken, den kärleken…

  1. Pierina
    november 6, 2016 at 7:47 f m

    Just det där med kontrollen ”var är tjejen?” upplevde jag med hanen och förra tiken (hon finns inte längre) och han var också cool ända fram till höglöpet när han blev liiite mer obalanserad, precis så som du beskriver: Han jobbar gärna men finliret, det finns inte riktigt 🙂

    Provade att lämna bort honom en gång lite före höglöpet, totalt 9 dagar var han borta, men det var absolut inget för honom. Han var väldigt mycket mer stressad. Som om han tappat kontrollen och missade processen att lukta på kissfläckarna för att se var hon var i cykeln…
    Så för vissa är det nog bättre att vara med hela löpet istället för att bli ”utesluten” och missa processens alla dofter 🙂

    1. november 7, 2016 at 1:56 e m

      Ja jag tror just att känslan av kontroll gör det lättare för många hanar att ta sig igenom höglöpsdagarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *