Anaplasmos, en trist diagnos.

Fonzie har då och då under senhösten/vintern rört sig skumt, det är en rörelsestörning som kommit ibland under promenaderna och som jag inte blivit klok på. Ingen hälta, men han har sänkt korset och trampat in under sig som en övervinklad utställningsschäfer ungefär. Jag har inte lyckats lokalisera felet och det kan ha gett sig efter några minuter och sen gått veckor utan att jag sett det. Men i måndags på morgonpromenaden dök felet upp igen, nu både som ”schäferrygg” och att han inte satte ner vänster bakben vart tredje steg under kanske 100 meter av promenaden. Jag tänkte att jäklar, nu är det ryggen som pajat på honom, det måste undersökas. Så jag fick en tid hos en ortoped redan ett par dagar senare (de dagarna visade Fonz självklart inget av rörelsestörningen alls) som undersökte honom noggrannt och även röntgade ryggen och höfterna på honom.

Min skräck var att det skulle vara L7S1, spondylos och/eller att hans höfter nu skulle visa sig ha fått pålagringar. Men Fonzie var hur fin som helst i både rygg & höfter, inga pålagringar alls och inget som pekade mot någon pågående inflammation heller. Han hade full rörlighet i alla leder. Det var ju himla bra! Däremot kändes det ju knepigt som tusan att hunden visar så skumma symtom (förutom rörelsestörningen har jag upplevt att han då och då ömmat i ryggmuskulaturen utan att jag kunnat se något samband med träning/skada) men att vi inte hittade något konkret. Så det fick bli ett snabbtest på borrelia & anaplasmos (det som tidigare kallades ehrlichios) och då visade det sig att Fonzie testade positivt för anaplasmos, så nu ska han medicineras mot det och så får jag hoppas att det är det som gett de konstiga symtomen och att han blir helt bra. De border collies jag känner som haft anaplasmos verkar -peppar, peppar- blivit bra efter medicinering, däremot känner jag flera brukshundar som aldrig blivit sig själva igen efteråt så det är en sjukdom som slår väldigt individuellt tycks det som.

Tyvärr tar medicineringen tid. Har vi tur och han klarar sig med bara en kur, blir han ändå borta från tävlandet hela februari & mars. Jäkligt trist eftersom jag hade starter inbokade men så blir det ibland. Nu får han vila och så får vi hoppas att han är fullt frisk & rör sig som en border collie när allt är klart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *