VM i heelwork i Holland

Nu har vi varit på vårt tredje VM jag och Flynn! Denna gång hölls det i Holland och det var extra roligt att få chansen att tävla i ett nytt land. Vi bodde i ett väldigt gulligt mindre samhälle där alla såg ut att ha trädgårdsskötsel som hobby för det var väldigt välskött på alla tomter vi passerade. Tävlingsarenan låg bara en kort bilresa bort vilket var superskönt. Extra roligt också att hela laget kunde bo på samma hotell, blir en annan upplevelse att enkelt kunna äta ihop och mingla!

Arenan var fin och det var bra arrangerat men väldigt, väldigt varmt. Det var med andra ord inte någon hit att ha byggt ett program där kostymen är lager på lager 😉 Men Flynn brydde sig inte alls om värmen så det var mest jag som var rödare i ansiktet än vanligt. Lille Fisken fick följa med på den här resan och jag är jättenöjd med hur snällt han pausade under de långa dagarna. Nyttigt för honom att vara med och få så många nya intryck. Jag hoppas ju att han på sikt ska bli en tävlingshund även han och då är det minst lika viktigt att de kan hantera allt runt omkring som att man får dem att prestera på planen.

Svenska laget fixar i det rummet som vi delade med danska teamet.

Flaggorna uppsatta ovanför läktaren! En rolig tradition vi ”snott” från danskarna som alltid varit proffs på att pimpa!

Hotellet vi bodde på. Suveränt god mat!

Flynn säger att de holländska fåren är lite tröga 😉

Prestationsmässigt är jag jättenöjd med detta års VM. Vi kom med ett helt nytt program som vi bara hunnit tävla med en gång innan VM och det tar tid att tävla in sig i sitt program. Känslan på planen var galet häftig, jag var både fokuserad och hade SKITKUL under tiden vi körde och Flynn var underbar. Kändes som ”DÄR SATT DEN!!!” när vi gick av men resultatsmässigt blev det en flopp, faktiskt vårt absolut sämsta resultat någonsin på ett mästerskap. Kändes helt obegripligt och just därför som ett hårt slag i magen och det tog ovanligt länge för mig att kunna hantera det. Men, i bedömningssporter kan man ibland åka på att det man själv ger tummen upp ger någon annan tummen ner. Tänker inte spekulera mer i varför poängen blev som de blev utan istället suga åt mig av att så många av våra medtävlare kom fram och både berömde vårt program, vår insats och inte heller förstod poängen. Att vänner och bekanta ”hejar” är ju kanske inte så konstigt, men det värmer massor att så många som jag inte pratat med innan och inte känner spontant kom fram och gav sina åsikter om vårt program och prestation. Ni kommer alla sitta på mina axlar framöver!

Jag tycker alla i det svenska laget gjorde fina insatser men det blev lite stolpe ut i HTM, ingen vidare till finalen i år. Vi får ladda om inför OEC i höst!

Foton: Emmy Marie Simonsen.

Vi hamnade på placering 21 av 40 startande.

Dagen efter HTM var det freestylens tur och det är sjukt spännande (men nervigt) att ha en hel dag då man bara är åskådare! Tycker det är så roligt att se den stora variationen som laget har på sina program. Visade sig när dagen var slut att suverna Lisa och Kummin gick till final! Och i finalen lyckades de sätta programmet ännu bättre och slutade som tvåa! Galet häftigt!!! Så jäkla värda det resultatet!!!

Lisa & Kummin SILVER på VM!!!!

Delar av det svenska laget + italienska föraren Barbara Christallini. Det är så roligt med alla duktiga hundtränare man har chansen att träffa under mästerskapen!

Nu är det bara att spotta i nävarna och ladda om och lägga en träningsplan inför OEC, EM, som går i Schweiz i mitten av oktober! Då JÄKLAR!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *