Varför jobbar inte hunden utan belöningar?

”Det går bra när vi tränar, men på tävling vet han att det inte kommer några belöningar och då gör han ingenting.” Känns påståendet igen? Ofta tänker vi kanske att hunden låter bli att utföra momenten för att den vet att den ändå inte kommer få sin Frolic eller sin boll. Men är det verkligen så enkelt? Jobbar hunden verkligen enbart för chansen att få sin Frolic? Jag kommer här ta upp fyra helt andra aspekter att fundera över när det gäller varför hunden inte presterar utan belöningar!

1) Belöningar har signalvärde.

Det är lite olyckligt att vi kallar belöningar för just belöningar för det tycks styra hur vi ser på dem. Både om hunden ”förtjänat” en belöning, men också att vi tror att bollen eller godiset är just ”bara” en belöning. Jag brukar gilla att kalla belöningar för ”information” istället. Har du belönat något för sällan eller för dåligt, då har du gett hunden alldeles för lite och för dålig information! Enkelt att ta till sig, eller hur? Det är lättare att säga ”Men ska han verkligen få så många belöningar!?” men svårare att argumentera i stil med ”Men ska han verkligen få så mycket information om vad som är rätt?” 🙂

Om vi tänker på belöningar som information blir det också lättare att förstå att de även kan ha signalvärde. Med det menar jag att om vi tränar fronter med godis i handen, eller övar hopp med en utlagd boll, eller går med en kampleksak viftandes utanför hundens sida i fria följet, så är problemet med att vi sen på tävling tar bort dessa belöningar inte promt ”hunden vet att den inte kommer få belöning” utan snarare att vi tagit bort just information till hunden. De belöningar jag använder, blir nämligen även signaler för de moment och beteenden vi använder dem till. Precis som vi vet att många hundar struntar i att lyssna på våra kommandoord om de lättare kan se på vårt kroppsspråk vilka beteenden som kommer att löna sig, kommer även belöningarna bli stora, tydliga signaler som hunden tar till sig. Att hunden inte lägger sig när jag säger ”ligg” utan godis i handen men sedan lägger sig finfint när jag säger ligg OCH har godis i handen, handlar alltså inte om att vi måste ”muta” hunden, utan om att ”godis i handen” blivit en signal för beteendet ligg. Utan signal, inget beteende.

2) Föraren agerar olika beroende på om hen har en belöning i handen/på sig eller ej.

Det är inte heller bara så att belöningarna fått signalvärde för hunden, utan de kommer även ändra förarens beteenden. Tittar vi på hur en förare rör sig och agerar när hen har belöningar på sig (oavsett om belöningen finns i handen eller i fickan) och sedan jämför med hur samma förare beter sig när hen inte har någon belöning i handen/ficken, så kan man ofta se tydliga skillnader. Det kan vara både sådant som att hålla händerna på ett annat sätt, att handtecken med eller utan godis i handen ser olika ut, men också att föraren ändrar kroppshållning och attityd. Med belöning går vi kanske mer avspänt, utan belöning stramar vi omedvetet upp oss. Med möjlighet att få belöna hunden känner jag mig glad och fokuserad, utan möjlighet att belöna hunden kanske jag lättare blir stressad och börjar överkompensera bristen på belöningar med att vips hitta på andra saker -klappa hunden, prata mer med den, tajat på den. Allt ihop gör att hunden inte känner igen vare sig träningen, momenten eller sin förare. Då är det svårt att prestera lika bra som på träning!

3) Belöningarna har kommit att också symbolisera nöjd förare medan utebliven belöning kan vara tecken på ett misstag har skett.

Vi blir lyckliga, avspända och glada när vi får belöna våra hundar. Det gör också att belöningarna åter igen inte bara är belöningar utan även ger hunden information om att vi är just lyckliga, avspända och glada. Och då trivs hunden. När brukar belöningarna utebli då? Kanske tyvärr ofta när vi är missnöjda, när något gått på tok och vi tycker att ”nehej, nu får du göra om”.

Om vi ofta belönar på ett förutsägbart sätt i träningen men de belöningarna sedan inte dyker upp på tävling, kan hunden tolka det som utebliven belöning för att något fel har skett. Inte bästa utgångsläget för att få rätt attityd under resten av programmet!

4) Belöningarna ger hunden (och föraren!) pauser i träningen. Utan belöningar = inga pauser och då avslöjar det sig att uthålligheten i koncentrationen inte finns där.

När vi belönar vår hund får den inte bara nöjet att springa efter sin boll, eller glädjen av att slita i sin kamptrasa eller njuta av att sluka den goda köttbullen. Den får samtidigt också en paus, en chans till mikroåterhämtning och att antingen varva ner lite eller pysa av sig eller tagga igång (beroende på hur och med vad vi belönar). Samma sak gäller faktiskt för föraren! Under tiden vi belönar vår hund får även vi en kort paus från att prestera.

På tävling när belöningarna inte kommer, försvinner dessa mikropauser där både hund och förare är vana vid att återhämta sig och justera aktivitetsnivån. Det kan leda till en allt mer het och frustrerad hund eller en hund som går ner sig, beroende på vulken individ det är frågan om. Åter igen är det för hunden en skillnad på tävling och träning som de inte riktigt fått öva sig inför.

Summa sumarum: varför hunden inte presterar utan sina belöningar kan helt enkelt vara för att den inte känner igen vare sig situationen, tränaren eller momenten utan belöningar och att den inte heller fått en chans att öva upp sin uthållighet. Lösningen? Att bli mer medveten om när och hur jag använder mina belöningar och att jag måste göra träningen gradvis allt mer tävlingslik för att vara rättvis mot min hund.

LYCKA TILL MED TRÄNINGEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *