Våga öva på att det blir fel!

Något som jag tror många hundar och inte minst många hundförare behöver bli bättre på, är att hantera när saker och ting går på tok på träning och tävling. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas den hund eller den förare som genom sin tävlingskarriär inte gör misstag! Så det vi behöver göra är helt enkelt att öva oss på att det blir fel.

Många av oss som tränar hund har nog perfektionistiska drag. Vi älskar att peta i detaljer och vi vill hela tiden se det perfekta utförandet. Det är självklart att de ambitionerna ofta är en tillgång i träningen, men det kan också om det gör oss rädda för misstag bli något som hämmar både vår egen och inte minst vår hunds utveckling. För hur gärna vi än vill sträva mot det perfekta så KOMMER det att ske misstag när vi tävlar. Den som inte drabbats av det, har helt enkelt bara tävlat för sällan eller på för låg nivå vågar jag påstå 🙂

Självklart vill vi lägga upp den största delen av träningen (framför allt nyinlärningen) så hunden lyckas eftersom det är det rätta beteendet vi vill ge hunden information om. Men vi får inte fasta där så att vi alltid tillrättalägger träningen för perfekt! För om hunden och föraren aldrig övat sig på att gå vidare från ett misstag, har de ingen strategi för att hantera detta på tävling. Att kunna nollställa, att kunna komma igen och att sätta nästa uppgift är livsviktigt för att kunna rädda saker och prestera när det verligen gäller. Och det gäller inte bara föraren. Hunden måste kunna släppa det tidigare momentet, eller hoppa in längre fram i programmet eller liknande, beroende på vilken gren vi tävlar i.

På träning ser jag så många förare som aldrig vill ”släppa igenom ett fel” utan så fort hunden tittar bort eller missar något eller gör ett lite sämre utförande i en detalj, så avbryter man övningen och gör om. Tanken är att man inte vill belöna det felaktiga beteendet/utförandet och det är ju förståligt, men på sikt kan den inställningen innebära att vi missar tillfällen att lära hunden långt viktigare kunskaper, nämligen hur man tar sig igenom fel och misstag.

Om vi alltid avbryter och gör om vid fel kan hunden lära sig att avbryta på tävling när något går på tok istället för att jobba vidare på att komma in i momentet/programmet igen. Har hunden inte fått öva sig på att saker kan gå på tok ibland men att det är ingen big deal utan man kör på, ja då kan felen som sker på tävling tyvärr leda till frustration, osäkerhet mm. Precis tvärt emot hur man vill att en tävlingshund ska känna det inne i ringen.

Jag upprepar: felfri träning för tävlingshundar är en myt. Jag har inte sett en enda hund i någon hundsport som inte någon gång på tävlingsbanan varierat sitt utförande eller kunnat störas så att det uppstått om än små fel. Är vår träning ”felfri” borde det snarare signalera till oss förare att vi kanske övar för enklet eller i för lätt miljö -eller kanske inte tävlingsmässigt nog… Fel och missar kommer att ske och vi måste låta hundarna öva sig på att vara trygga i det och ha en strategi för att hantera det som går på tok! Ett fel är no big deal -om inte vi gör det till det!

Jag tänker att tävlingsförare lägger orimligt stor press på sig själva om de tror att de ska kunna prestera felfria tävlingar genom hela sin karriär… Långt bättre och mer realistiskt mål är att öva sig på att ha plan a och b och c osv. Plan A är om allt går som vi övat, plan B är om något går på tok, hur tar vi oss då tillbaka till plan A så bra som möjligt, osv.

Hur kan vi då lära oss och hunden att gilla läget och hantera de eventuella missar som dyker upp med en bra attityd? Jag tänker att en sak är att som förare våga tänka igenom alla möjliga fel och missar som kan uppkomma (istället för att bara försöka styra in tankarna på det perfekta utförandet) -och tänka ut och se framför sig vilka lösningar du i så fall tar till och hur bra lösningen kommer att fungera! Jag gjorde det när jag vips kände att Flynn under något pass tänkte fel i en position, istället för att stressa över felet så övade jag mig på att ge honom signalen för den rörelsen som jag tyckte han verkade vilja göra så jag fick öva på ”felet sker och så här styr jag in honom rätt i programmet igen”. Resultat? En mycket tryggare förare och vips kändes inte hunden som han var på väg fel längre. Avbryta och göra om hade inte alls gett oss samma lärdom och trygghet.

Så, våga sätt upp träningspass där hunden och du SKA ”misslyckas” och tappa bort er för att få öva på att hitta rätt in i momentet/programet/banan igen! Se till att medvetet öva så svårt att det kommer bli ett och annat snubblande! Var glad när missarna sker och tänk ”så BRA nu fick jag öva på detta på träning, då har vi en strategi klar till den gång det händer på tävling!”. Viktigt är att bibehålla en bra känsla, du påtalar inte felen utan ditt jobb är att ha smarat lösningar för hur ni bägge snabbt och elegant är tillbaka i rätt uppgift, rätt fokus och rätt utförande. Om jag inte vill försöka få misstage att ske spontant så kan jag istället placera hunden som om den hade gjort en miss; glidit ut positionen, tolkat ditt byte fel, hamnat tokigt placerat i ett skick osv och öva på att lösa situationen där den är!

Man har bara en chans på tävling och det är inte bara den som får till det bästa utförandet som vinner -rätt ofta är det minst lika viktigt att vara den som är bäst på att minimera och lösa de uppkomna felen. Så, sätt igång och öva på det! För det enda ni ALDRIG kommer att få göra på tävling är att avbryta och göra om 😉

Lycka till med träningen!

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *