Lekutveckling -bland det viktigaste du lär din valp! Del 2.

I den första delen i artikelserien gick jag igenom olika slags lek, lek som förstärkare, hur man utvecklar en bra kamplek och förslag på regler kring lek. I denna artikeln kommer jag nu att fokusera på olika sätt att vidareutveckla kampleken samt att komma tillbaka med kastade föremål.

Vidareutveckling av kampleken -att inte byta föremål

En rolig lek som jag introducerar först när valpen leker intensivt och bra, är att se om jag kan störa den med ett annat föremål under leken. Först ser jag till att valpen och jag har riktigt roligt med vår kamplek, sedan smyger jag under tiden som valpen drar i trasan upp ett nytt föremål en bit ifrån den. Om valpen då spontant släpper och försöker ta det nya föremålet, kommer jag bara tyst låta det försvinna bakom min rygg. Jag börjar om med att leka med den första leksaken igen och så gör jag ett nytt försök att ta fram det nya föremålet. Om valpen kan se det nya föremålet men själv väljer att fortsätta leken, kommer den få belöning antingen genom att vi leker ännu roligare, att vi byter till det nya föremålet (på mitt initiativ) eller att den blir belönad med godis. När jag gör den här små testerna börjar jag med ett föremål som är tråkigare än det som vi redan leker med och att föremålet presenteras rätt passivt. Mitt mål är dock att jag så småningom ska kunna ta upp riktigt roliga leksaker och verkligen fresta valpen med dem -och valpen ska ändå själv välja att fortsätta leken! Vad valpen får öva på då är att den aktivitet som vi påbörjat, den lönar det sig att fortsätta med även om det skulle dyka upp frestelser i närheten. Om valpen inte kan avstå från frestelser när vi leker tillsammans, kan den nog knappast förväntas att avstå ifrån dem under träningspassen.

På min vuxna hund har jag vidareutvecklat denna lek till att jag verkligen utmanar honom att vilja ha det nya föremålet -jag kastar det över hans huvud, jag sparkar boll med det, låter det göra ljud etc . Kan han ändå behärska sig och leka lika bra med mig, ger jag honom signalen för att få ta det nya föremålet och så leker vi en stund med det! Sedan byter vi igen! I mål känner jag att jag är när jag kan ha ett ”tråkigt” föremål och en ”superrolig” leksak och min hund glatt växlar och engagerar sig lika bra i bägge. Det är inte bara en rolig lek för mig och hunden, och en bra övning för stimuluskontroll, utan också en fin övning i att avstå från frestelser.

På samma sätt jobbar jag med godisar och liknande frestelser. Kan hunden fortsätta att leka trots att jag lockar med en köttbulle precis bredvid den? Trots att jag kastar godisar på marken under tiden? Kastar dem över huvudet på honom medan han kampar? Tappar dem på backen så vår kamplek kommer att gå fram och tillbaka över godiset? Bara fantasin sätter gränser för hur du kan utmana hunden! Tänk bara på att det hela ska byggas upp successivt och att ni ska ha roligt under tiden! Jag brukar vara mycket glad och uppspelt efter sådana lekpass och det är precis den känslan jag vill ha när jag utmanar min hund, en rolig lek för oss bägge!

Man kan också gärna jobba med andra hundar som störningar. Leker din hund lika bra trots att en annan hund är i närheten? (Öva bara med hundar som du vet att din hund trivs ihop med) Trots att den andra hunden springer? Trots att den andra hunden leker med något? Utmana och se hur långt du kan ta leken!

Att komma tillbaka med kastade föremål

Det är alltid lika tråkigt att se hundar som fullkomligt älskar sin boll (eller kong eller vad det nu må vara) men där ägaren inte gärna vill använda sig av den leksaken för att hunden inte kommer tillbaka med föremålet när den väl fått tag på det. Inte minst på kurser händer det att hundägare avstår från att använda hundens favoritbelöning just för att de är rädda för att hunden inte ska återvända med leksaken, något som många upplever som mycket pinsamt och jobbigt. Ofta kan man lösa problemet där och då med en kompromiss -man sätter föremålet på långlina så kan hunden få sin belöning och ägaren kan slappna av och våga använda den leksak hunden gillar bäst. Men det är naturligtvis bara en lösning för stunden! Långsiktigt tjänar man otroligt mycket på att lära in ett bra återlämnande av leksaker. Det kommer göra träningen både mer effektiv, snabbare och framför allt mycket roligare! Ägaren slipper tappa humöret och hunden får tillgång till de mest åtråvärda belöningarna -en riktig win-win situation!

Som alltid gäller det att minnas att det jag förstärker är det jag får mer av. Det är inte alls ovanligt att valpen först lämnat tillbaka föremålen spontant, vi slarvar lite med att belöna det och så en dag så tvekar valpen efter att den plockat upp föremålet, tittar på oss och istället för att komma tillbaka försöker den få oss engagerade i en jaktlek. Det är så lätt hänt att vi då vips visar ett mycket stort engagemang -ropar på valpen, gör lockande ljud, rör oss etc. Gör vi det har vi precis förstärkt vad vi inte ville ha, nämligen en valp som springer åt andra hållet med leksaken! Steget där efter brukar bli att när valpen är på väg att smita med leksaken nästa gång, då tar hundägaren snabbt upp en ännu roligare leksak och lockar med (i hopp om att valpen ska komma tillbaka) och så har vi förstärkt beteendet att hålla sig undan ännu lite till!

Så, steg ett i träningen att få valpen att komma tillbaka med föremål är att minnas att vi ska aldrig ens titta på beteenden som vi inte vill ha. Får valpen uppmärksamhet för att den smitit (eller bara står och tvekar eller stannar upp en liten bit ifrån oss redo att vända om och börja springa om vi rör oss mot den) då kommer vi att få mer och mer av det beteendet. Vad vi istället bör göra är att shejpa fram ett avlämnande och att lägga upp träningen på så sätt att valpen under en period inte få en chans att öva sig i att smita iväg med föremålen så att fel beteende inte blir förstärkt.

När jag börjar öva valpen på att komma tillbaka med leksakerna börjar jag med att välja ut ett föremål som valpen visserligen kan tänka sig att plocka upp men som inte är någon av valpens favoritleksaker. Jag undviker också allt för stora föremål eller föremål med mycket päls eller annan fluffig yta (som lätt kan inbjuda valpen till att, istället för att gripa föremålet, sätta tassarna på leksaken och börja dra loss trådar eller pälsbitar från den). Ett lite mjukare föremål med slät yta och stort nog för att valpen lätt ska kunna ta det i munnen fungerar perfekt! Kanske en mjuk boll eller en mini-dummie eller liknande. Sedan ser jag till att minska valmöjligheterna för min valp genom att kasta in föremålet mot ett hörn eller i slutet av en korridor. Då kan valpen inte springa bortåt utan kan bara välja mellan att antingen bli kvar vid föremålet eller att söka sig mot mig. Första gången räcker det att valpen vrider huvudet en pyttebit mot mitt håll för att jag ska belöna den, antingen med en annan leksak eller med en mycket god godis. Sedan gör vi om övningen igen på samma sätt! Ser jag att valpen blir snabbare och duktigare på att vända sig mot mig, ökar jag kriterierna till att den nu måste ta ett första litet steg åt mitt håll för att belöningen ska komma. Går det bra, ökar vi successivt till att den måste ta allt fler steg åt mitt håll för att belöningen ska komma.

Parallellt med att valpen shejpas till att komma närmare med leksaken, håller jag separata träningspass där jag lär valpen att trycka med nosen mot min handflata. När valpen är duktig både på att bära föremål åt mitt håll och på att trycka nosen mot min handflata så lägger jag ihop de två övningarna. Här gäller det att jobba med mycket korta avstånd i början! Valpen ska nästan bara kunna vända sig om för att nå mig efter att den tagit leksaken.

Först får valpen repetera tryckandet mot handen ett antal gånger och får en mycket bra belöning efter varje gång. Sedan slänger jag min leksak, väntar på att valpen plockar upp den och när valpen är vänd mot mig med leksaken i munnen, visar jag min handflata strax framför den. Om valpen då lyckas trycka nosen mot min hand samtidigt som den håller i leksaken, blir det julafton! Om den släpper leksaken, plockar jag upp den och gör om övningen. Om valpen misslyckas 2-3 ggr på raken, övar jag varje del separat igen tills valpen blivit ännu duktigare både på att trycka nosen mot min hand och att bära föremål åt mitt håll. Går det bra, försöker jag lägga ihop övningarna igen.

På en del hundar fungerar detta lättare om man ger valpen leksaken direkt (så valpen inte behöver plocka upp den från marken). I så fall repeterar jag tryckandet med nosen mot min hand först ett antal gånger och belönar ordentligt efter varje gång. Sedan provar jag att ge valpen leksaken och så fort valpen griper den, sätter jag min handflata bara några cm framför nosen på valpen. Släpper valpen leksaken, plockar jag upp den och gör om övningen.

Fördelen med att lära valpen trycka leksaken mot min hand är bland annat att jag då ger valpen ett mycket tydligt avslut för uppgiften ”komma tillbaka med leksaken”. Ju tydligare början och slut på en uppgift, desto lättare för hunden att lära sig den och desto lättare för mig som tränare att klara av att hålla på mina kriterier! Dessutom blir valpen redan från början vad vid att det leder till positiva saker när den lämnar föremål i min hand eller när mina händer befinner sig i närheten av ett föremål den håller i -bra förkunskaper för att inte få problem vid framtida riktiga apporteringar.

Sammanfattning

Så snart som du och valpen verkligen har roligt när ni leker, kan du börja smyga in olika störningar under leken. Se lekpassen som både ett sätt att utveckla bra förstärkare men också som fina tillfällen att öva upp valpens förmåga att engagera sig i den aktivitet du startat även när det dyker upp andra frestelser i närheten. Jag använder gärna leken som både uppvärmning inför träningen, för att sätta hunden i rätt aktivitetsnivå, men också för att se om den kan koncentrera sig på den plats jag tänkt träna på. Om valpen inte kan fokusera och avstå från frestelser när vi leker tillsammans, kan den nog knappast förväntas att avstå ifrån dem under det kommande träningspassen. Då bör jag hellre flytta mig till en enklare miljö och se om leken fungerar bättre där innan jag börjar träna. Lycka till och ha roligt när du leker med din hund!

-Anna Larsson Canis Hundskola avd Sörmland

Tidigare publicerad i tidningen Canis.

 

 

 

 

 

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *