Att anpassa sig.

Vi har ju fått OK för att smyga igång träningen igen med Flynn för att se hur ryggen klarar sig. Detta är faktiskt den värsta tiden när man rehabiliterar en hund tycker jag, uppstarten. Så länge man bara kör rehabövningar så lever man i ett litet vakuum men sen när man har kommit så pass att man ska börja återintroducera den gamla  träningen -då blir det vips svårt. Jag slits mellan att jag vill skjuta upp det längre (så länge man inte startar kan det inte gå fel = man kan fortfarande tro att så småningom kommer vi vara tillbaka som om inget hänt!), att jag inte vet vad jag ska börja med efter så långt uppehåll (jag tappar lätt fokus i träningen om den inte är kontinuerlig) och att jag blir frustrerad över känslan att inte kunna köra på fullt ut som innan. Och hela tiden ängslan -hur ser han ut nu? Ska vi ta en repetition till eller är det för mkt? Vågar jag använda lekbelöning? Ska han få göra en pytteliten utgång hos fåren eller en delning eller ska han bara få gå och putta på dem? Och där emellan suckar jag och tänker ”åh, vi var ju så bra i trim i våras, vi var ju såååå nära en start, nu känns allt evigheter bort”.

Jag frågade ut Stefan om momenten i lydnaden skulle innebära några problem för Flynn utifrån hur hans rygg ser ut idag (hur den utvecklas framåt kan vi ju bara spekulera i), om det var något som han såg som skadligt för honom att träna, men det menade han att det inte borde vara. Vad han istället sa var att om ryggen gradvis blir stelare (om spondylosen utvecklas vidare) så kan jag behöva förlika mig med att Flynn inte alla dagar kommer kunna prestera på topp, att han kanske helt enkelt inte kan göra vissa rörelser bra nog. Så länge ryggen bara är stel (och jag kan underhålla muskulaturen som ju blir det sekundära problemet och där han hade mest ont nu när det upptäcktes) men han inte får en påverkan på nerverna så är det mer att tänka sig som om Flynn har en gammal hunds rygg eller som någon som blivit stelopererad.

flynnskåne

I efterhand har jag funderat på när problemet kan ha börjat utvecklats i kroppen och jag kan inte låta bli att undra om inte en del av de saker jag slitit med i momenten faktiskt hänger ihop med rent fysiologiska besvär och inte träningen. Flynn har olika mkt vinklade hasleder, det plus ryggen skulle på en dålig dag kunna förklara att jag tycker att sättanden och lägganden aldrig är så tighta som jag vill ha dem, och också att han alltid faller ner på samma sidas skinka om han inte är på topp på långa platsliggningar. Hans bekymmer har ju gjort att jag hela tiden har slitit med att hålla honom lika stark i vänster och höger sida, det har gått i perioder men det kräver mkt jobb för att han inte vips ska bli ojämn igen. Där ser jag att rörelserna i fjärren där samma bakben vill ”trampa om” (på stället) i vissa skiftningar ibland nog också hänger ihop med ryggen & haslederna och skillnaden i styrkan i vänster kontra höger sida.

Så, summa summarum, jag tänker fortfarande försöka få Flynn i så fint trim det bara går så han har bäst chans att MÅ BRA och det inkluderar att hålla för vallning och lydnadsträning, men det kanske kommer att visa sig få bli en annan slags satsning både i lydnaden och vallningen än jag först hade tänkt. Flynn ÄR verkligen en fantastisk hund, mentalt och viljemässigt ser jag noll begränsningar hos honom, men nu har vi en stor & tyvärr inte hel kropp att ta hänsyn till också. Så vi ska satsa på att fysträna så klokt att han ska hålla sig så fräsch det bara går, men om kroppen vissa dagar gör att han behöver göra omtramp i skiftena, behöver lägga ner skinkan eller sätter sig bredbent, då får det vara så. Viktigast är att vi kan fortsätta att ha kul ihop, får vi inte ihop detaljerna lika petigt så får vi leva med det. Av samma anledning kommer jag låta honom välja själv vilken ”form” han vill gå i vid fria följet. Jag hade inlett ett projekt att träna om honom till att se mer ”rakt upp” (det ser ju peppigt ut) men den stil han själv valt kan ju vara den han är mest bekväm att gå i (vinkla in huvudet mot mig med mindre extrem kontakt än de som ser rakt upp) och då får han gå så! Nu när han har en lång och fysiskt gammal rygg kanske jag får tänka mer som om jag tävlade med en lång schäfer än en BC.

Vallningen har jag bestämt att vi tar väldigt gradvis och inte ens tittar på tävlingskalendern förrän nästa år. Mesta tiden ska han bara få gå, gå, gå men han är ju en så bra hämthund så den biten är jag inte orolig att låta vila länge. Vi får ta det som det kommer.

5 thoughts on “Att anpassa sig.

  1. Fanny
    juli 20, 2013 at 10:20 f m

    Åh, jag vet precis hur det är 🙁 Satte igång Squid med lydnad, tyckte att hon fick ont, gick tillbaka till strikt vila igen. Vet inte när jag ska våga sätta igång med något springande och lekande över huvud taget. Ledsen hund 🙁

    1. juli 20, 2013 at 11:07 f m

      Ja sånt är så surt 🙁 och alltid svårt att veta vilken nivå man ska våga lägga sig på. Själv kan man ju känna efter och tänka att ”jaja, ont idag men det var det värt” men hunden vet man ju aldrig riktigt hur den upplever träningen eller hur dess kropp känns efteråt. Absolut svåraste när de VILL så mycket men man inte vet hur mkt man vågar låta dem få göra! Det är ju inte bara kroppen, huvudet ska ju må bra också.

  2. Agnete Molin
    september 15, 2014 at 11:57 f m

    Hej Anna!
    Går på din rallylydnadskurs som observatör. Har en fråga ang din hund Flynn. Har oxå en bc som har problem med sin rygg el ben. Vet inte idag vilket men vi ska till Sundsvall för undersökning nästa måndag. På vilket sätt upptäckte du att din hund inte var ok?
    Har inte kunnat träna med henne som jag velat eftersom jag inte vet om hon har ont.
    Skulle vara tacksam om du kunde beskriva lite lätt även om det inte har med rally att göra.

    1. september 16, 2014 at 2:00 e m

      Flynn blev lätt stel, han rörde sig inte som han brukade med bakdelen och han tog inte riktigt i på samma sätt som han brukade i träningen. Inga hältor eller jättetydliga förändringar men han kändes bara inte fräsch. Lycka till med undersökningen!

      1. Agnete Molin
        september 16, 2014 at 2:45 e m

        Tack för svar.
        Hoppas på att hon endast har fått en sträckning, som tyvärr kan ta lång tid att läka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *