Birka 12,5 år gammal.
Drottningen över Södertorpet.

Hundar som inte längre tassar runt i huset men väl i mitt hjärta:

LPI, LP II, SV-99, SÖKH-I Havrevingens Favorite "Birka"/"Loppan"

Birka var min hollandse herdershond. Hon blev 12,5 år gammal och märktes och tog plats hela sitt långa liv. Hon var med mig i så mycket, tre flyttar, en massa olika träningar & tävlingar, över hela landet har vi rest ihop Loppan & jag. Över allt där hon kommit har folk undrat vad hon var för ras och jag har alltid varit så stolt över henne, tyckt att hon var den vackraste hunden av alla vi haft. Jag har så många minnen knutna till henne och så många människor jag träffat genom henne. Så många människor som hon berört och som har egna historier att berätta om henne.

Nu finns här ingen randig hund mer och det är så tomt. Hon var med mig en tredjedel av mitt liv. Jag inbillade mig på något plan att hon alltid skulle finnas där, Loppan var hunden som skulle överleva alla de andra kändes det som, men jag insåg under vintern att om hon skulle få sluta sina dagar medan hon fortfarande var Härskarinnan över Södertorpet, medan hon fortfaranade var pigg & glad och innan alla krämpor började bli för svåra, då var det dags att säga farväl nu.

Birka pensionerades från allt tävlande från och med våren 2003 på grund av två korsbandsskador. På den tiden det begav sig han hon med att bli LP I, LP II, Länsmästare i lydnadsklass III, Årets Lydnadshund -99 Södertälje BK, gk lägre klass sök, agilityklass III, hoppklass II, Klubbmästare i agility -02 Strängnäs BK, Årets Holländare i rasklubben -99. Svensk Vinnare -99, 6 x CERT & BIR, 1 x CACIB, BIS-HH Afbv -99.

Gk vallh pr SLCH Yojimbo Tweed

Tweed var min första border collie och tillika den underbaraste hund jag haft. Han ville alla väl, han gjorde alltid sitt bästa, han var min vän, min glädje, min läromästare och min inspiration. Jag tror han kunde läsa min tankar, så nära stod vi varandra. Ingen annan hund kan någonsin ta hans plats i mitt hjärta.

Tyvärr fick Tweed vid två års ålder en svårartad autoimmun sjukdom som bla visade sig som kroniska inflammationer i tålederna, samt att han med årens gång fick allt mer ont av sina höfter, och efter flera års sjukdom fick vi se oss besegrade. Tweed somnade in den 13/4 2006 så saknad som någon levande varelse kan vara. Han blev bara 6 år.

Tweed blev godkänd vallhund, 2:a pris i ÖK vallning, SLCH, Länsmästare i lydnadsklass III, Klubbmästare i lydnad, uppflyttad ur appellspår, agilityklass II. Han hade en fokus och en vilja och en arbetsglädje som var smittsam. Sjukdomen stoppade oss från någon större tävlingskarriär men i mitt hjärta är Tweed Hunden med stort H, Tweed the Supreme. Vi hade en väldigt tight relation och det är den, inte pokaler och rosetter, jag saknar när jag tänker på honom. Det har tagit år för mig att kunna känna annat än en vild, ofattbart stor sorg när jag tänker på Tweed, men numera kan jag även le och vara tacksam över att han en gång fanns.

Tweed the Supreme.

Donna som unghund.

KORAD Dober-York Judy Foster

Donna kom till mig som omplacering med en hel del dåliga erfarenheter i bagaget. Inte en lätt hund att ha men hon lärde mig mycket och vi hade mycket roligt ihop även om särskilt första året med henne var väldigt slitsamt.

Donna blev utbildad till bevakningshund men pga ändrade regler i vårt hemvärn (krav på underull) blev vi stoppade från att få köra upp strax innan certprovet. Vi tävlade lite lydnad (klass II), appellspår och faktiskt lite agility på hobbynivå. Donna var korad med +3 på skärpa och försvarslust och jag fick flera erbjudanden om att sälja henne som tjänstehund vid ett IPO-läger vi deltog på. Efter att ha sett deras träningsmetoder tackade jag nej om man så säger...

LP Gullvivans Base-Ball

Baloo var min första hund, jag fick honom när jag var 12. Vi tävlade i lydnad, tog LP och 1:a pris i klass I & II och startade ett par gånger i klass III. Roligt var det att komma som ung tjej med en liten dvärghund och ibland klå alla andra! Han vann en del lydnadsutmärkelser inom Cavaliersällskapet och vi vann en lydnadscup första gången vi tävlade.

Baloo kunde också alla agilityhinder och jag spårade en hel del med honom men kom aldrig ut på någon tävling.

Denna hund hängde med på allt och la grunden för många kommande år inom SHU och SBK.

Baloo in action med metallapporten!