Seger & uppflyttning på debuten!

Igår var det dags för Team Fonz att debutera i heelwork to music klass 2. Som jag skrev tidigare i bloggen i inlägget Pauser och positioner så kände jag att vi behövde en paus från rallylydnaden och att vi istället skulle återuppta en sport som vi bara testat lite granna: heelwork. Fonzie och jag har bara startat en gång tidigare i heelwork, det var hösten 2011 då vi gjorde en start i klass I med uppflyttning som resultat. Sen dess har vi tyvärr inte tävlat något mer men nu var det dags att återuppta sporten!

Tävlingen arrangerades av Stockholm Södra BK och var förlagd till Haninge Hundhall som jag inte varit i tidigare. Det var en fin träningshall med en agilitymatta som underlag, kändes mjuk och behaglig att träna på tyckte jag och Fonzie som är en hund som lätt får dåligt grepp på inomhusunderlag (ja, även på bra konstgräs kan han se helt galen ut i rörelserna) upplevde jag vara rätt bekväm med underlaget. Klubben hade lyckats ordna en trevlig tävling med god stämning och ett väldigt fint prisbord.

Utmaningen för mig var att jag blev ovanligt nervös. Jag analyserade varför och jag insåg att det var för att jag nu tävlade i något nytt. Är det lydnad, vallning eller rallylydnaden så har jag numera bra rutiner för hur jag lägger upp tävlingsdagen, jag har mina uppgifter som förare som håller mitt fokus på rätt saker och jag vet mina mentala omstartspunkter om jag ändå vimsar iväg. Här kände jag att jag saknade den kontrollen: dels är det inte lika lätt att veta när var och hur saker ska ske rent tidsmässigt, dels insåg jag att jag nu bara tränat hund fram till min tävling och inte tänkt ut mina egna uppgifter! Sen går ju allt i ett, vårt program är lite drygt 3 minuter och jag har inte fått en bra plan innan för vad jag ska göra för att tänka rätt så länge. Det blir en av de saker jag ska jobba med framåt: en plan för tävlingsdagen med slussning, uppvärmning, framkörning och fokus under programmet och avslut. Det coola är dock att jag blir inte nervös över att jag blir nervös (någon som fattar skillnaden? Jag menar att jag kan få känslan av hjärtklappning etc men jag vet att jag kan prestera även i det tillståndet) men jag kunde inse att jag här hade gjort en stor miss i förberedelserna. Nu blev det ”tuta och kör” istället för ”luta dig mot dina rutiner”. Min andra jättemiss var att jag inte tänkt på banvandringen (den tid förarna innan klassen börjar får gå ut på banområdet och planera sina program, ser helt galet ut eftersom alla kör samtidigt och helt olika saker) -jag hade inte tagit med hörlurarna till min iPhone så jag fick glatt banvandra UTAN min musik 🙂 Riktigt rookiefel! Lite svårt att vara nervös, försöka minnas texten i huvudet och planera koreografin till domarnas placering i något vi skulle göra för första gången. Men man lär sig av utmaningar & missar! (Sånna här gånger kör jag mitt mantra ”jag har i alla fall redan klått alla som inte vågade starta alls!”)

Utmaningen för Fonzie var den här gången att komma ifrån en typisk vintersäsong hemma (= vi tränar ensamma hemma på tomten eller ensamma i ett stort, ödsligt ridhus, dvs han har noll störningar tyvärr) till att starta på en tävling där han skulle kunna vara bara några minuter i den nya miljön innan det var dags för honom att prestera. Hundarna som skulle tävla fick vänta i boxar i hunddagiset som fanns i anslutning till hallen (bra idé tycker jag), sen tog man de tre närmast tävlande hundarna och slussade dem genom publiken (en smal gång som syns bakom staketet på filmen) in till uppvärmningsytan som var strax innan tävlingsområdet (den delen syns på filmen bakom det provisoriska staket av kompostnät & hinderstöd som står uppställt) och sen gick man in och körde. En BRA och rolig utmaning för oss att testa på! Vad vi behöver framåt är mycket mer träning på att prestera direkt i så pass annorlunda miljö och med mycket högre volym än vad vi tränat i.

Fonzie kändes fin (men varm) på uppvärmningen innan start. När vi startade programmet så kunde jag se att han blev överraskad först av att musiken slogs på (avslöjande att jag själv startar musiken och att jag haft mycket lägre volym på när vi tränat!), sen hade han inte noterat domarna utan hajade till lite för dem och så tyckte jag att han reagerade lika förvånat på publiken trots att vi gått förbi dem på vägen in. Jag själv missade två gånger i programmet och så kändes det som att Fonzie bitvis var mentalt ute och vimsade någon annan stans, men han kom igen och jag var nöjd med prestationen när vi var klara. Nu när jag tittade på filmen efteråt så kändes det nog värre än det var, mycket för att jag är så ovan vid att Fonzie släpper mig. De som såg honom för första gången tyckte han var jättefin, själv hade jag vårt bästa pass i ridhuset i minnet och tänkte att ”ja, men vi missade lite här och lite där..” men det är ju det som är skillnaden på träning & tävling: man ska kunna det så bra så att man kan missa lite och ändå klara sig! Det var hur som helst sjukt roligt att tävla och tävlingen gav mig massor av info om vad jag behöver träna vidare på både i rörelser, störningar, egen planering mm. Precis så som jag vill att en tävling ska funka!

Så här såg det hur som helst ut:

Det är tre bedömningspunkter i freestyle & heelwork och man behöver få lägst 7,5 i snitt i alla punkterna för att bli uppflyttad:

Precision och samarbete –kan kortfattat beskrivas som en bedömning av hur väl hundens rörelser utförs och hur väl samarbete mellan hund och förare fungerar under framförandet av tävlingsprogrammet.Här fick vi 9,0 respektive 8,5 av domarna vilket gav 8,75

Innehåll –omfattar bedömning av de moment som programmet innehåller, kombinationen av rörelser, programmets tekniska och koreografiska svårighetsgrad, samt hur programmet har utformats efter ekipagets förutsättningar.Här fick vi 8,0 respektive 9,0 vilket gav 8,50

Tolkning av musik -är kategorin där domaren bedömer programmets utformning i relation till musiken, hur väl rörelserna är tajmade till musiken och i vilken utsträckning rytm och frasering uttrycks i programmet.

Här fick vi 8,7 respektive 9,0 vilket gav 8,85

Totalt fick vi 26,10 och med det blev vi uppflyttade och VANN klassen! JÄTTEROLIGT!!!

IMG_3040 (2)

(Fonzie hatar tyvärr när man försöker fota honom med priser…)

Några av de kommentarer vi fick från domarna var ”Bra tempoväxlingar och fina byten mellan positioner, härlig energi och fint samarbete! Skulle önska något mer variation och att ni rör er åt fler håll, tex bakåt (man ser att ni nog kan det… ;-)) Toppenfina positioner som hunden utför mycket väl! Man vill se mer!”
”Jobbar bra med musiken, hade önskat mer utnyttjande av 25% freestyle.”

Efter vi var klara och innan resultaten kom upp hade jag en väldigt givande diskussion med Ann-Sofie om hur det gått och vad vi ska tänka på framåt. Det är väldigt bra att som rookie har en chans att diskutera med någon som hunnit vara ute och tävlat så mycket mer! Ann-Sofie tänkte mycket mer artistiskt och la fram en massa saker som jag inte är van vid att ta hänsyn till och det gav mig en massa idéer och nya utmaningar att ta tag i. Jag är ju liksom formad av min tävlingslydnad och fastnar lätt i att bara träna hunden men inte tänka på hur saker ser ut, vilka rörelser är smartast att välja var, hur ska vi presentera dem etc. Känns som det kan ge massor även till mina andra grenar att köra vidare i heelworken! Jag tror verkligen på gränsöverskridande träning!

Nu har jag en heelworktävling inbokad om bara tre veckor. Det är för kort tid för att vi ska hinna träna in både fler positioner (som kommer att behövas i klass III), sätta mer fancy övergångar, lägga in freestyle (jag har medvetet hållit det här programmet extremt rent: det är bara positioner & övergångar i det nu) och göra det mer showigt men jag tänker trots det ta och flytta min anmälan till klass III istället. Jag är inte sugen på att ta någon titel i htm2 och då känns det bättre att starta i klass III även om vårt program kan komma att vara för enkelt för att ta höga poäng, och så får vi utifrån de starterna lära oss vad vi ska justera och utveckla istället. Ska bli jätteroligt och spännande!

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Comments

  1. Ritkigt snygtt. Jag brukar inte tycka HtM är särskilt kul o titta på eller roligt. Men det här var faktiskt riktigt bra! 🙂 Stort grattis till ännu ett uppflytt o bra flyt i programmet!!

  2. Grattis! Jag tycker det ser jättefint ut! Härligt när tävling ger både bra resultat och nya insikter 🙂

Lämna ett svar till Elsas & Märtas matte Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *