Silvermedalj på SM i HTM!

I lördags var det så dags för årets sista tävling för mig & Fonzie: SM i heelwork to Music på Stockholms Hundmässa i Älvsjö. Kvällen innan mässan trodde jag ett tag att jag skulle få stryka mig, jag frös och svettades om vart annat och det sprängvärkte i alla leder och huvudet kändes som en enda stor klump. Åh, NEJ, INTE en influensa nu! Men, efter att ha proppat i mig c-vitamin i gigantiska doser, migränmedicin, echinagard, mumsat kiwi och vitlök och starka kryddor så tänkte jag att det ska visst gå. Sjuk kunde jag ju få bli igen efter lunch typ!

xxxgalleri-freestyle-htm

Hade packat allt i bilen kvällen innan och 05:20 så började vi rulla upp mot Älvsjö för att vara på säkra sidan att hinna igenom veterinärbesiktningen (de skulle öppna dörrarna vid 07:00) och vara på plats till banvandringen som skulle vara 07:10. Det lät stressigt men det visade sig att vi var så tidiga att ingen annan hade kommit när vi rullade in vid mässan. Krille släppte av mig & Fonzie och åkte för att parkera bilen och rasta de andra hundarna. Några minuter senare började freestylefolket och lite lydnadsmänniskor dyka upp och också några som skulle ställa ut (imponerande med tanke på hur sent deras ringar startade). Tror de öppnade dörrarna prick på slaget 07:00 och Fonz skuttade som första hund glatt upp på veterinärbesiktningsrampen och fick så klart OK. Jag han faktiskt packa upp buren och ställa i ordning innan det var dags att banvandra så den stressen jag sett framför mig när jag såg tidsschemat inföll aldrig. Tvärt om kändes det bara effektivt och glatt och roligt och stämningen var kalasbra! DUKTIGA arrangörer!

I år firar ju SKK 125 år och det hade de anspelat på i valet av dekor för stora ringen i A-hallen (där SM skulle gå). Kvällen innan hade jag sett denna bild ifrån mässan på Facebook och fnissade lite för mig själv. Såg framför mig hur jag skulle vimsa in i bakelserna eller backa in i tårtan och lite granna tänkte jag att det hade varit bättre med ett tema som sockerbagare till den här dekoren och färgerna, än att spela cool cowboy 🙂 Men det såg ut som det skulle kännas festligt och det tycker jag är prio ett på ett mästerskap, det ska inte vara en vanlig tävling, det ska vara fest!

sm6

Domarna hade tagit ett väldigt klokt beslut att tillåta godis på banvandringen (bara man såg till att inte smula något), jag hoppas verkligen att det blir standard framöver för ska det vara banvandring med hund så blir det både lugnare för många om de kan välja att belöna med godis istället för lek och för de som har hundar som prioriterar godisbelöningar före lek så blir de naturligtvis mycket mera rättvist. Jag ser bara fördelar med att de tävlande får välja den belöning som som de tror passar bäst för den enskilda hundens uppladdning oavsett om det är lek eller godis eller bägge.

Fonzie var noll intresserad eller störd av dekoren, inte heller av underlaget. Mattan vi tävlade på gav jättebra grepp tyckte jag men under mattan så hamnade man ibland på luckor som rörde sig och smällde. Inget som Fonzie noterade men själv hoppade jag till första gången jag trampade på dem.

Efter att ha värmt honom lite satte jag undan Fonzie och använde resten av banvandringen till att köra programmet utan hund med musiken i hörlurarna. Jag ville inte riskera att komma för långt er på planen men insåg sedan när jag väl tävlade att jag borde startat betydligt längre ner än jag gjorde: jag höll faktiskt på att gå in i tårtan och det var himla tur att Fonz inte störs av sånt! (Det går att se på filmen att jag vrider på huvudet och checkar om jag är på väg att snubbla in i dekoren) Det är sånt som jag måste bli än mer rutinerad på, att verkligen VETA var jag ska vara varje liten del av programmet. Nu har jag bara en ungefärlig uppfattning. Ska bli bättre på detta under 2015!

Vi hade startnummer 11 så jag han se flera ekipage gå innan och det var häftigt! Vet inte om det var stämningen och platsen och stundens allvar på rätt sätt men shit, jag tyckte från läktarplats i alla fall att så många gick ut och gjorde de bästa programmen jag sett i HTM! Niina med Skoj var startnummer 1 och satte ett otroligt bra program som gav hela 27,17 poäng. Det var något för resterande tävlande att jaga det! Inspirerande OCH pressande på rätt sätt när många gör SNYGGA program! Såg ju självklart inte alla men de jag såg tyckte jag höll en jäkla bra standard, så häftigt.

Nu på SM var det samma domarsystem som på OEC: dvs fem domare och så räknades högsta och lägsta resultatet bort så summan ekipaget fick utgick ifrån de tre mittenbetygen. Väldigt bra tycker jag, som tävlande får du då både flera omdömen och jag tror också att det är det absolut mest rättvisa systemet. Man kan inte skylla på att domare x sänkte eller höjde någon då!

När det var ca tre ekipage kvar gick jag och bytte om, tog ut Fonzie och värmde upp vilket för vår del idag mest innebar att vi gick runt långsamt, körde stadga med omvänt lockande och försökte hitta vår egen bubbla.

Det enda jag tycker att arrangemanget missade totalt i (och jag vet att detta inte var FS-arrangörernas påhitt utan de var tillsagda att det skulle vara så) var att vi var tillsagda att gå in vid sidan och gå UT genom tårtan. HALLÅ!? Vi skulle självklart gått IN genom tårtan så det skulle blivit en riktig entré! Fattar fortfarande inte hur sjutton man tänkt där för det gav inga logistiska fördelar, snarare tvärt om. Nu såg det ut som man smög in bakvägen! Inte showigt alls. En petitess men konstigt tänkt alltså. Man vill väl komma in i mitten i strålkastarljuset och säga HÄR ÄR JAG!!!?

sm5

Så, showtime! Fonzie kommer in närmast SKUTTANDE på bakbenen när vi hälsar på domarna och publiken, haha, ok bara att inse att herrn tänkte showa och att nu gällde det att hänga med! Sen var han faktiskt kalasfin genom hela programmet, det vi missade på var helt klart mina fel (jag ser på filmen att jag rör mig lite fel och åter igen att jag hamnade för långt upp på planen vilket störde mig lite vilket säkert bidrog till att Fonzie tolkade mina signaler fel). Men det häftiga var att publiken verkligen gillade programmet (älskar att höra på filmen när folk applåderar i takt och ja, jag tycker att på ett mästerskap i den här grenen då vill jag ha en publik som jublar, applåderar, tjoar. Vi tävlar i att underhålla och showa inte bara i att visa upp en tränad hund och då ska publiken få uttrycka det vi lyckas få dem att känna! ) och Fonzie själv trivdes som fisken i vattnet. Jag kände att det började lossna halvvägs in i programmet, fram dit tyckte jag att det inte blev så utåtriktat som jag ville men inser att det såg bättre ut än jag upplevde det. På samma sätt grattade folk mig jättemycket efteråt och jag var fortfarande inne i ”men han bytte fel, vi fick improvisera där, jag hamnade för långt upp”. Det är skillnaden på upplevelsen på plan och vad domarna och publiken ser! Så jag var jättenöjd med Fonzie men jag grämde mig lite över att jag själv inte var så tydlig som jag borde ha varit.

Döm om min totala förvåning när jag en liten stund senare hör att vi går in på en tredjeplats!? VA liksom, jag bara hoppade till och nästan ville säga ”men då har de räknat fel, jag kommer bara bli besviken om jag tror på det!” TROTS att så många sprungit fram och berättat hur jäkla bra de tyckte det sett ut. Haha, jag ÄR min egen värsta kritiker BIG TIME.

sm2

Det var några ekipage kvar efter att jag hört resultatet så jag började tänka hoppas, hoppas vi kan hålla oss kvar i topp fem. Kanske….

sm1

Sen händer det otroliga att ja, de hade sagt fel om att vi kom trea, men inte på det sättet som jag trodde, utan att när de sa att vi var trea så hade vi samma totalpoäng som Erika och Oggie (som gjorde ett skitsnyggt program, bästa jag sett dem göra, verkligen häftigt!) men att jag och Fonzie fått högre i kategorin Precision och samarbete vilket är utslagsgivande om två hamnar på samma totalsumma. Vips hade jag och Fonzie blivit SILVERMEDALJÖRER!!!! På vårt första SM!!! Det var alla känslorna på en och samma gång: superglädje, förvåning, jubel, förvirring (alltså HAR vi tagit silvret? ÄR det säkert!?), stolthet och lycka och FY FAN VAD DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA KOMPIS FONZIE!!!!

avinnare-HtM-grupp_LT

Jag vill än en gång TACKA alla underbara medtävlande, publik och vänner som gratulerade oss på tävlingen eller i efterhand. Ni är fantastiska! <3 Jag är så STOLT över Fonzie och så otroligt glad att denne lille galne hund finns vid min sida och bjuder mig på sånna här upplevelser!

sm3

Poängen från de olika domarna blev som följande (anger alla fem):

Precision och samarbete: 9,2 – 8,6 – 8,8 – 8,8 – 7,9
Innehåll: 9,0 – 8,8 – 8,8 – 8,9 – 8,2
Tolkning av musik: 9,0 – 9,0 – 9,0 – 9,0 – 8,7

Totalt gav det när högsta och lägsta resultat räknats bort 26,57 poäng!

Min lille, glade, galne Tjocknos showade till sig de högsta poängen vi någonsin presterat i klass III just på SM. Ett finare sätt att avrunda HTM-året 2014 kan jag inte tänka mig!

sm4

 

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Comments

Lämna ett svar till Anna Larsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *