Från olydnad och stress till naturliga beteenden

Jag hade en period då jag ofta gick på antikvariat och botaniserade bland hundlitteraturen. Att se hur synen på hund och råden om hunduppfostran skiftat genom åren kan ge en rätt bra fingervisning om varifrån en del av det som fortfarande poppar upp i debatter kommer. (En annan spännande sak med äldre hundlitteratur är möjligheten att studera hur olika hundraser ändrat utseende. Tyvärr är det oftast en rätt skrämmande utveckling där flera av de äldre modellerna var betydligt sundare med mindre överdrifter i form av vinklar, pälsmängd, överskottshud eller obefintliga noslängder än man ser idag. Om jag är glad åt hur forskningen kring hundars beteenden och råden kring uppfostran och träning utvecklats så är jag tyvärr inte alls lika imponerad över hur hundaveln tillåtits ”utveckla” flertalet rasers exteriör och fysiologi… )

Olydnad? Stress? Eller ett helt naturligt beteende -att undersöka omgivningen!

Går man tillbaka i tiden i råden kring uppfostran kan man se att väldigt många beteenden förklarades med att hunden var ouppfostrad och att ägaren inte var en bra ledare. Skällde hunden? Förstörde den saker? Grävde den gropar i rabatten? Bröt sig in i soppåsen? Dåligt ledarskap! Dålig uppfostran! Nästan alla problematiska beteenden (problematiska ur ägarens synvinkel) skulle straffas och idealet framstod ofta vara en hund som gick fot på promenaderna och mest låg stilla inomhus. Passiva hundar var väluppfostrade hundar och stökiga hundar skulle få lära sig veta hut. Jag tänker att om gemene man följde de här råden, då var det väldigt många hundar som fick rätt små chanser att ”vara hund”. (Jag misstänker dock att flertalet hundar levde betydligt roligare liv med mer utlopp för hundiga beteenden än vad råden i böckerna kan ge sken av. Vet så många i de äldre generationerna som berättat om de hundar som de växte upp med där hundarna strosade mera fritt än hur vi håller hundar idag -på gott och ont.)

Sen kom en period när samma beteenden nästan uteslutande tolkades som stress. Skällde hunden? Förstörde den saker? Grävde den gropar i rabatten? Bröt sig in i soppåsen? Stress! Allt hundar gjorde som var lite aktivare än att sova var ett tecken på att de var stressade. Beroende på vem man sedan lyssnade på skulle stressen lösas antingen med mer aktivering eller så skulle hunden absolut inte aktiveras utan bara öva passivitet. Jag tänker att de hundar som aktiverades hade nog i alla fall roligare liv än när deras beteenden tolkades som olydnad, men frågan är ju -var hundarna verkligen stressade? Hela tiden? Över så många olika saker? Var grävandet i rabatterna verkligen ett tecken på stress och skulle det lösas med aktivering?

Kamplek. ”Gör hunden aggressiv”. ”Gör hunden stressad”.
Eller kanske just bara en LEK.

Visst, det finns beteenden som vi som ägare kan uppleva som jobbiga och problematiska (och där vi kanske tänker på hunden som ”olydig” utifrån ägarens perspektiv). Och absolut, vissa beteenden kan -särskilt om de överdrivs- vara en varningslampa om att hunden kanske är stressad. Men det är väldigt trevligt att idag kunna läsa allt mer litteratur där sådant som ”skäller, gräver, undersöker, sliter sönder” faktiskt definieras som helt naturliga hundbeteenden. För det är vad de är till allra största delen. Oavsett vad vi som människor sedan tycker om dem. Beteenden som är naturliga för hundar och som hundar kan ha ett behov av att få utföra. Beteenden som inte ska straffas utan som hunden behöver få utlopp för på ett säkert och för alla parter OK sätt. Beteenden som inte automatiskt ska tolkas som att hunden är stressad, men som om den inte får utföra dem däremot kan leda till att hunden får en sämre välfärd och i förlängningen kanske leder till just -stress.

Om vi har köpt en hund får vi vara beredd på att den kommer att bete sig som -en hund. Och det är vår skyldighet att hunden också har en god chans att få utföra just ”hundiga” beteenden:

I Sverige lägger vi också stor vikt vid att djuren som vi håller ska ha möjlighet att bete sig naturligt. Med detta menas inte att djuren ska kunna utföra alla beteenden som de gör i naturen, men att de ska kunna utföra sådana som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande.” citat från Jordbruksverkets hemsida.

Undersöker där viltet bökat natten innan.

Vad som är viktigt för den enskilda individens välmående kan bero på ras, ålder och individuella preferenser och förutsättningar. Vår egen livssituation kommer också spela in i hur och om vi kan ge hunden utlopp för olika beteenden. Ingen kan göra allt, men vi kan alla ta en funderare över vilka beteenden som tycks vara viktiga för vår hund (tips: kanske just de beteenden som du irriterar dig på) och hur vi kan hitta sätt som hunden kan få utlopp för de beteendena på ett lämpligt sätt. Vi kan inte låta våra hundar springa och jaga på egen hand men vi kan låta dem få utlopp för en del av till exempel jaktbeteendena genom att låta dem spåra och leta och ta sig fram i olika slags terräng och lösa omvägsproblem under tiden. Vi kan ge dem ett mer berikande födointag genom att skippa matskålen och istället låta dem söka upp sin mat, ge dem utmaningar där de måste jobba för att få fram maten på olika sätt, sortera ut ätligt från oätligt, ge mat som tar längre tid att tugga och slita i. Vi kan fundera över hur vår hund helst vill sova och ge den flera olika slags liggplatser att välja mellan (upphöjda att spana ifrån, kojor att krypa in i, se vilka platser i huset hunden själv väljer att lägga sig på osv). Vi kan ge dem möjlighet att gräva genom att ge dem grävlådor eller bara flera olika filtar i sin bädd att bädda och slita runt med. Vi kan sluta att beklaga oss över att hunden ”har sönder” sina leksaker och istället inse att det uppslitna gosedjuret för hunden symboliserade ett byte som skulle dissekeras snarare än gullas med. Vi kan se räderna i soppåsen som ett tecken på att hunden nog skulle uppskatta andra utmaningar till födosök istället för att bara tänka på det som ”olydnad”.

Kort sagt, vi kan ta de beteenden som hunden genetiskt kommer att vilja och ha ett behov av att utföra och låta hunden få utlopp för de beteendena på ett mer lämpligt sätt. Vinsten kommer att bli en hund som mår bättre. För behoven hunden har försvinner inte bara för att vi ”lägger locket på” genom lydnad. Det är långt bättre för alla parter att vi hittar sätt att arbeta med, inte mot, hundens naturliga beteenden.

Inte fri jakt, men väl ett lyckat viltspår!

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Comments

  1. Å så bra skrivet. Jag undrar hela tiden hur vi i det moderna samhället vi skapat ska kunna få självständiga, säkra och lyckliga hundar/djur som vi kan leva med sida vid sida. Vi människor håller på att förlora våra bästa vänner om vi inte aktar oss. Jag är gammal nog för att för länge sedan ha haft hund som oftast gick utan koppel, och som ganska ofta följde med halva vägen till skolan och som jag kunde sända iväg i förväg flera km, och när man kom fram satt han där och väntade. Det hände ju aldrig nått farligt eller tråkigt. Alla litade på alla. Numer lever vi i rädslornas tid och de styr oss alltför mycket, och då plötsligt händer också allt farligt. Nu måste vi fråga oss om vi tvåbenta nötter inte lider starkt av fear aggression? Vad gör vi åt det? Kunskaper, nyfikenhet, interagera med och skapa nya starka relationer är nyckelord som poppar upp i mitt huvud. Man får inte ge upp inte. För våra hundar ger aldrig upp å oss.

  2. Så otroligt bra skrivet!
    Jag växte upp på 70-talet med flera olika hundar, tax, airdaleterrier och sedan västgötaspets (1979 fram till idag).
    Det kampades med de hundar som ville det, vi spårade, hade sök, upplet och matsök.
    Har ju insett att pappas strategier var före sin tid jämfört med flera av dem vi umgicks med och även på brukshundklubben pappa var med och startade.
    Tack för en mycket bra text. Har delat och hoppas att det når fram till någon som skulle behöva läsa det.

  3. Ja det har sannolikt hänt en del genom åren och just vilka ord vi använder för att beskriva saker påverkar hur vi sen väljer att hantera dem. Jag tror också att det finns saker som man gjorde bättre förr, där man kanske mer valde hund utifrån vilket liv man själv levde. Idag kanske man skaffar hund pga utseende, inte egenskaper och det kan ibland bli tokigt.

Lämna ett svar till Leif Bengtsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *