Jag tycker det är väldigt spännande den där första gången man ska debutera med en ny hund på tävlingsbanorna. För hur mycket man än tycker att man förberett sig så är det skillnad på ”i skarpt läge” och på träning -i alla fall är det så för mig! Jag tycker nog att det händer något den där första gången man själv och hunden ska fixa uppgiften på riktigt. Med det menar jag att jag för varje hund jag debuterat med fått känslan av -oavsett hur debuten gått- att ha fått ytterligare en liten pusselbit lagd i det där stora pusslet som förhoppningsvis en dag ska visa bilden av ett duktigt tävlingsteam. Att behöva göra uppgiften ”på riktigt” i tävlingsmiljö tycker jag ger mig nya insikter både om min hund, om mig själv och inte minst om oss två som ett team. Man lär sig när man prövar sina vingar!
Inför debuten med Helge hade jag också prick den där känslan av skräckblandad förtjusning. Jag var såååå sugen att få starta med honom samtidigt som en liten del av mig tyckte men nej, vi är inte klara, vänta tills i höst kanske… Vi borde hinna träna i fler miljöer, vi borde hinna öva hela programmet och inte bara korta kedjor i träningsrummet, vi borde… Som vanligt brukar lusten att tävla vinna över den inre kritikern. Det viktiga vid en debut är inte alls hur det går rent resultatmässigt, däremot vill jag verkligen att debuten ska ge hunden en bra känsla av att detta med att tävla är roligt, spännande och allra helst även -enkelt. Jag försöker också tillrättalägga tävlingsdagen så gott jag kan med just den målsättningen att hunden ska trivas, vara trygg och ha roligt. Kan jag det, kommer resultaten att komma så småningom. ”Vad behöver min hund av mig just nu?” är en fråga man behöver kunna svara på som tävlingsförare om man ska bli ett bra team på sikt. Sen lyckas man ju inte alla dagar men målsättningen för mig är att försöka se tävlingsdagen ur hundens synvinkel och justera mig efter vad den behöver av mig. Sen får man inse att på en ny hund tar det tid innan man har svar på den frågan!
Kvällen innan tävlingen gjorde jag som jag brukar -skrev ner några korta kom-i-håg i träningsdagboken: ”Planera väl på banvandringen. Ta ut avstånd när vi går in, sätt honom och kalla in. Lugn innan startsignal. Lugna kontrollpunkter. Hjälp honom. HA ROLIGT!”
Jag visste att vi skulle starta HTM klass 1 före freestylen vilket skulle vara en extra utmaning med en ung, ambitiös hund. Att samla ihop sig och hålla fokus och hålla positionera som första uppgift på morgonen skulle bli tufft för Helge insåg jag. Jag velade fram och tillbaka sista veckan om jag skulle starta i HTM eller ej just därför men beslöt mig till sist för att vi kör.
Jag trodde nog att han skulle tycka det var väldigt spännande med allt folk och mycket riktigt var han ungefär lika lugn som ett upptrissat barn på julafton innan första starten. Vad jag däremot inte var beredd på var att jag själv skulle få ett gigantiskt adrenalinpåslag. Jisses, så spänd på en tävling har jag inte varit på tja, säkert femton år. ”Du formligen skakade” sa kompisen Jonna som stod och skulle filma vår start. Jag har analyserat i efterhand och jag tror att det var just detta att jag vägt för och emot starten så mycket och att jag nog ärligt drabbades av prestationsångest -jag vet ju hur snyggt han kan gå OM han är i rätt aktivitetsnivå men jag vet också hur långt ifrån den målbilden vi är när jag INTE lyckas hjälpa honom dit. Ha! Prestationsångest! Trots att jag vet att vad vi kan idag inte säger ett smack om hur långt v kan gå! Nyttigt att se att man kan gå i de gamla fällorna när man börjar om med ny hund trots all erfarenhet.
Hur som helst, vi körde och tja, det var inte precis prydligt men helt OK. Helge växlade mellan att överarbeta och att önska att det skulle bli mer action, ungefär som jag gissat. Men jag var väldigt nöjd med att han jobbade på och hade roligt på planen! En bra erfarenhet för en ung hund. Det såg ut så här:
Klasserna var ganska små så det var snart dags att köra freestylen. Nu hade jag landat och även Helge hade fått ur sig lite av energin så till freestylestarten kände jag mig lugn. Helge gick som en dröm! Han var 100% fokuserad på mig och uppgifterna! Att jag själv lyckades börja byta för tidigt i andra hälften av programmet har jag ingen riktig bra förklaring till mer än -för lite programträning & torrträning för matte. Men hunden var en stjärna! Helt grym tycker jag faktiskt. Så här såg freestyledebuten ut:
Resultatsmässigt gick det galet bra: i HTM knep vi 25,05p uppflyttning och SEGER!!! Och i freestylen 26,55p uppflyttning och SEGER!!! Lille duktige Helge, två vinster på debuten!
Nu har vi sju veckor till nästa planerade tävling. Min plan nu under våren är att på tävling fokusera på freestylen och låta Helge hinna mogna och landa mer innan vi kör vidare i HTM. Vi ska bygga långsiktigt i bägge grenarna och fram för allt ge honom roliga upplevelser av att tävla. Dammar vi in fler fina resultat är det en rolig bonus men inte det viktigaste.
Reader Interactions