NU ska jag försöka sammanfatta lite av intrycken från årets SM i rallylydnad.
Tävlingen hölls i Hudiksvall på sportarenan Glysisvallen och det var Hudiksvalls BK som stod som arrangör. Ett i mitt tycke väldigt proffsigt arrangemang! En väldigt fin plats att tävla på (superfin gräsmatta, stora läktare, nära till campingen och lätt att gå och rasta hunden), glatt och trevligt och de hade gjort ett superjobb med att få ihop priser.
Vi kom upp på onsdag eftermiddag med husvagnen. Installerade oss, promenerade med hundarna och tog det lugnt.
Torsdagen var det veterinärbesiktning och senare invigning med parad, livemusik, lite frågesport och så -lottningen! Startnumren stod på baksidan av rosetter så hur det än gick så visste man att man skulle få med sig en rosett hem i alla fall. Fint planerat! Jag drog nummer 31 vilket betydde att vi dag ett skulle starta på blå kvalbana och efter lunch. Kändes bra!
På fredagen låg banskisser och nummerlappar att hämta på morgonen. Jag gick och tittade lite på när första gänget körde banan men valde sedan att pausa i husvagnen, promenera med hundarna och träna några korta, peppiga saker med Fajt.
Jag tyckte banan kändes bra. Det klurigaste kändes som det var att komma ihåg tempoväxlingarna och få dem bra. Och att hålla reda på alla snurrar åt rätt håll. En rolig bana! Fajt kändes pigg och fin. Det började regna strax innan vi skulle köra och jag kunde se att han någon gång knep lite med ögonen när han fick regn i ansiktet men vi tar bägge mycket hellre regn än gassande sol så vädret passade oss fint!
Jag hade riktigt roligt när jag körde banan och även poängen blev bra: 197p! (100 + 97)
Lördagen var det så dags för kvaldag två, gul bana. Om jag hade haft rätt mindset dag ett så hade jag inte det dag två. Jag stressade över konskicken (trots att vi övat svårare skick än så) och att det var så mycket att minnas med tempoväxlingarna igen. Jag planerade att lägga upp dagen på samma sätt som första kvaldagen: kolla lite precis i början och sedan hålla mig borta från tävlingsplatsen tills det var dags. Träna några småsaker på förmiddagen och sedan bara leka med Fajt innan start. Precis som dag ett. Men gjorde jag det? Eh, nej. Typ fem minuter innan start ser jag att det står två koner utplacerade som vi skulle kunna öva på… Och Fajt tog fel kon VARJE SKICK. Där vaknade tack och lov den bättre hundtränaren i mig, jag slutade träna och återgick till min plan. Men nu med uppgiften att sudda ut i MIN skalle att jag både frångått min plan OCH att det hade gått åt pipsvängen!
Vi körde banan och det kändes helt OK men det var en otrolig lättnad när vi satte bägge konskicken kan jag säga! Väl i mål så tänkte jag att det var banne mig en nyttig påminnelse att jag ska HÅLLA MIG TILL MIN PLAN. Vi fick behålla 193p (97 + 96) Jag har tyvärr ingen film från gul bana men så här såg skissen ut: (notera: långsamt tempo från moment 6 till inkallningen moment 16)
När de sammanlagda resultaten för bägge kvaldagarna räknats samman landade vi på 390p. Det placerade oss på plats 10 inför finalen. Med nio poäng upp till ledaren kunde rätt mycket hända i finalen insåg jag! (Man tar med sig kvalets poäng och de räknas ihop med finaldagens poäng) Så sista dagen gällde det att hitta rätt fokus igen -hos mig alltså.
Söndagen skötte jag mig bättre! Jag hade dragit startnummer 29 i finalen så vi skulle gå bland de allra sista. NU följde jag min plan: testade av några småsaker på promenaden på morgonen men inget mer. Vila och sedan lek och nu busade vi upp oss rejält innan vi skulle gå in. I finalen får man en egen låt spelad innan man går in och jag hade valt Stand Up (for the champions) med Right said Fred som jag alltid blir glad av. Fajt fick hoppa och busa och stöka och jag kände att nu kör vi!
Vi gick in och hinner köra de första tre momenten (dubbelhopp i vinkel, dubbeltysken och skicka över hinder) -då kliver ena domaren ut och säger ”Tekiskt fel!”. Det visade sig att slalomen hade blåst bort bakom oss! Vi fick gå av och vänta på att slalomen sattes fast och sen välja -starta om från börja eller gå in och kör från där vi bröt.
Så här såg första delen ut (ni ser en blå kon komma farande i hörnet av filmen):
Medan vi väntade lät jag Fajt dricka lite vatten, han fick några godisar och så lekte vi lite. Jag beslutade mig om att köra vidare från där vi avbrutits. Nu jäklar skulle vi bara in och sätta varje moment!
Jag är faktiskt galet nöjd med hur både Fajt och jag tacklade omstarten. Lite energi kanske hade gått ur Fajt men vi fixade allt och mitt mindset var såååå mycket bättre än andra kvaldagen! När vi gick i mål så kände jag att vi var banne mig verkligen värda varenda poäng vi kunnat få ihop!
Så här såg omstarten ut:
Vid prisutdelningen blev det olidligt spännande. När de räknade upp 18:e plats tänkte jag att ”vi blir i alla fall bättre än förra året”. När de kom till placering 10 tänkte jag ”Vi höjde oss från kvalet!”. Sen var det allt mer plågsamt för varje placering för är man nära vill man ju upp på pallen!
Och dit kom vi! Det visade sig att vi i finalen fått 393p (100+98+98+97) vilket gav oss sammanlagt 783p och en BRONSPLATS!!! Såååå jäkla roligt!!! Fajts andra rally-SM och vi är på pallen! Duktiga lilla FiffelFajt!
Jag insåg ju från kvalets poäng att det skulle bli tight i toppen och det var det: 1:a Lizette Olausson på 788p, 2:a Martina Stork på 785p och så jag och Fajt 3:a på 783p. Även fyran och femman hade samma poäng som oss men då avgörs det på finaldagens poäng och där hade vi högst! Man ska ha marginalerna på sin sida!
Så var ett väldigt roligt mästerskap över! Här har jag mest skrivit om själva tävlingarna men det är ju alltid så mycket mer -träffa folk, heja på kompisar som kör, hela tillställningen runt omkring med att bo i husvagnen med hundarna och mysa -kort sagt allt sammanlagt som gör att det känns som så mycket mer än bara att tävla.
Nu ska vi släppa rallylydnaden ett tag och fokusera på heelwork to music för i augusti drar vi till Tyskland och tävlar på EM! Ett helt annat slags arrangemang men säkert också väldigt roligt!
Reader Interactions