Fajts debut i landslaget!

Ska försöka sammanfatta lite av Fajts debut i landslaget på EM för heelwork to music i Tyskland.

Vi startade vår resa på måndagen efter lunch för att inte få så galet långa resdagar. Vi bilade ner till Skåne och sov över där. Hundarna kopplade av fint på hotellet (värre för matte & husse som sov i säkerligen den allra smalaste och obekvämaste ”dubbelsäng” som vi träffat på…). Vi åkte vidare nästa morgon, till Danmark (tog färjan) vidare till Tyskland (färja igen) och landade slutligen i Hamburg där vi sov över. I Hamburg sammanstrålade vi också med lagkompisen Pernilla & hennes man Jocke. Varmare nu men hundarna fortfarande OK på hotellet.

På onsdagen kom vi fram till Crailsheim där vi skulle bo under mästerskapet. Ett trevligt hotell men nu smällde det till med +34 grader varmt, ingen AC, ingen fläkt och vårt rum låg under snedtak där solen gassade på… Det var tufft. Fajt kändes trött och stressad av värmen och den långa resan. Jag stressade över att jag själv mådde dåligt i värmen + över hur jag skulle få Fajt att hinna återhämta sig och bli glad och peppad innan tävlingen drog igång.

Det ÄR verkligen en jäkla skillnad att åka och prestera på mästerskap där långa resdagar, otroligt mängd nya intryck, en mycket stökigare miljö och mycket högre ljudvolym tar på hundarna på ett helt annat sätt en vanliga tävlingar. Det går inte att jämföra! Hundarna behöver vara starka i miljön, trygga, duktiga på att koppla av när tillfälle ges och det tar tid att få den rutinen. Som förare behöver man tänka ännu mer på hur man kan hjälpa hunden att få så bra tävlingsdagar som möjligt. Själv tänker jag på att tex hitta lugna, bra ställen att promenera på (där det går). Att hundarna inte ska släpas med på allt (jag tar tex inte med en orutinerad hund som Fajt på invigning och prisceremonier, det må vara rolig att ha en bild på sin hund men det är galet trångt, lång väntan, många hundar på lite yta och absolut både tröttande och risk att de blir griniga och att någon förare inte har koll på vad hunden gör).

Jag chansar inte heller med mat eller godis utan mina hundar äter prick samma som de gör hemma och bara godis som de redan är vana vid att få under träningen. En hundmage kan paja så lätt ändå på resan av miljöombyte, nytt vatten, extra stress osv att man inte ska chansa med nytt godis! Allt gott de vinner eller får i välkomstpresenter får vänta tills vi är hemma igen. Både Fajt och Helge hade toppenfina magar under hela resan -trots värmen och avmaskningen- vilket kändes superskönt!

Torsdagen var det dags för veterinärbesiktning, träning och invigning. En finfin tävlingsplats -men varmt, mycket varmt. Fajt fick beröm på veterinärbesiktningen för att han var i så fint trim, roligt. Han var glad och social vid hanteringen. När det blev dags för vår träningstid (fem minuter) hade jag planerat att belöna starten, belöna tasstricket och att belöna slutet framför allt. Långa belöningar där Fajt fick fara runt och jonglera med sin leksak. Viktigast var att skapa en go stämning inför att vara på planen. Jag var väldigt glad att se att Fajt tyckte det var riktigt roligt när det blev träningsdags efter den tidigare stressen med värmen och resan. Skönt! Mitt mantra detta mästerskap har varit ”skapa bra minnesbilder!” för att bygga långsiktigt och att Fajt ville fara runt och jonglera var ett väldigt bra betyg!

Senare på torsdagen var det invigning (där var inte Fajt med) och efter det ett kortare mingel utomhus. Väldigt trevligt och nu kändes det som om allt började bli mer verkligt! Jag avslutade kvällen med en gammal rutin som jag haft sedan Flynn tävlade: att skriva ner några korta punkter i min träningsdagbok hur träningsdagen fungerat och vad jag skulle tänka på under kvaldagens tävling.

Kvaldagen startade vi efter lunch. Det var rejält varmt men annars kändes allt bra. Jag följde min plan för rastning, uppladdning, ombyte och hur Fajt skulle ha det innan starten (uppvärmningen minuterna man har i träningsringen, att Krille skulle hålla honom medan jag gick ut och gjorde min soundcheck osv). Fajt var SUPERFIN på planen!!! En enda miss men den löste vi riktigt bra. Jag var grymt glad och nöjd och så otroligt roligt det var att vara tillbaka på mästerskapsnivå igen! Jag fullkomligt studsade omkring efteråt. Fajt fick en massa belöningar från hela laget och kändes väldigt nöjd.

Det visade sig att vi fått ihop 25,00 poäng och med det blev vi femma i kvalet! Vi skulle alltså få starta i finalen! På Fajts första internationella mästerskap! Det var långt över vad jag hade vågat hoppas på. Det var 28 hundar som kom till start i HTM och det är 10 som går till final. Förutom de tre i toppen som stack ut så var det väldigt tight poängmässigt i kvalet mellan plats 4 (25,10) och plats 9 (24,80). Jag drog startnummer fem i finalen vilket kändes bra. (Och innan någon funderar över poängen -nej, det går inte att jämföra mot hur poängen ligger på många svenska tävlingar. Det är ett annat regelverk, det är fyra kategorier istället för våra tre etc. )

Våra lagkompisar körde riktigt fina rundor de med och laget kom sammanlagt på 5:e plats i lagtävlingen.

Lördagen hade vi vilodag då det var kvaldag för freestylen. Där skötte sig FS-laget också superfint, även de kom på en 5:e placering i lagtävlingen. Bäst gick det för Ella och Navy som kom sexa individuellt och gick vidare till final.

På söndagen hade jag åter igen skrivit upp en plan för träningen (alla finalekipagen fick 5 minuter träningstid var i ringen tidigt på morgonen), och sedan för uppvärmningen och genomförandet.

Fajt kändes lite tröttare i finalen (inte konstigt) men vi satte en riktigt bra helhet och även om jag fick ett kort hjärnsläpp där jag för en mikrosekund inte visste var i programmet jag befann mig, så är jag supernöjd med hur i genomförde mästerskapet. Det var som sagt mycket tight mellan ekipagen och några presterade bättre i finalen än vad vi lyckades med (man räknar samman kval och final till slutpoängen) så vi hamnade slutligen på placering åtta. Helt galet bra! Ella och Navy blev å sin tur sjua i freestylen.

Åttonde bästa ekipage i Europa! Vad min lille eftertänksamme kille har vuxit på sig! Jag är så stolt över hans utveckling!

Direkt efter tävlingen på söndagen var det bara att kasta sig i bilen och påbörja den lååååånga resan hemåt igen. Vi körde med bara en övernattning på hemresan och landade hemma måndag kväll.