I den här artikeln kommer jag att beröra de grundläggande termerna man behöver känna till samt en del muskellära och tankar kring task specific –grenspecifik träning.
Styrka, snabbhet, uthållighet…
Man brukar säga att det finns fem fysiska grundegenskaper som alla samspelar med varandra, dessa är: uthållighet, koordination, snabbhet, rörlighet och styrka.
Uthållighet handlar om musklernas förmåga att arbeta under en längre tid. Man talar om aerob (förmågan till energiomsättning med tillgång till syre) och anaerob (förmågan till energiomsättning utan syre) uthållighet. Man brukar säga att aktiviteter som utförs med största möjliga intensitet upp till ca 2 minuters tid är mer beroende av anaeroba processer än aeroba. Vi kan tänka oss skillnaden på om en hund utför ett agilitylopp på maxfart i kanske 30-40 sekunder kontra om samma hund i lugn trav springer bredvid cykeln i en halvtimme. I bägge fallen handlar det om uthållighet fast av olika slag och kroppen kommer också att arbeta utifrån olika energiomsättningsprocesser.
Koordination betyder samordning det vill säga individens förmåga att samordna sina kroppsrörelser i förhållande till varandra och till omgivningen. Tränar vi ensidigt kan hunden uppnå god koordination inom ett område men ska koordinationsförmågan förbättras allmänt krävs allsidig träning. Koordinationsförmåga omfattar både att kunna lära sig nya rörelser, att kunna styra och kontrollera redan inlärda rörelser, att kunna anpassa rörelser till nya miljöer och nya sammanhang och att kunna växla från en övning till en annan övning.
Snabbhet är musklernas förmåga att skapa största möjliga acceleration. Tänk dig en greyhound som kastar sig ut från startboxen och på några få meter uppnår mycket hög hastighet. Förmågan till snabb acceleration påverkas också av reaktionssnabbheten, dvs hur fort individen uppfattar och reagerar på yttre stimuli.
Rörlighet är förmågan till ett visst rörelseutslag i led och ledband. Är inte hundens rörlighet tillräcklig kommer snabbhet, styrka och koordination att minska. Rörligheten kan begränsas av olika faktorer som själva leden (dess anatomiska utformning sätter gränserna för ett visst rörelseutslag), skador i och kring leden, samt töjbarheten hos den muskulatur som påverkar leden.
Styrka är muskens förmåga att utveckla kraft (utföra ett arbete) och beror bland annat på dess förmåga att förkorta sig, hur många muskelfibrer som är aktiva samtidigt, muskelns volym och vilken mängd energi som tillförs under arbetet. Det arbete som musklerna utför kan vara dynamiskt (utför en rörelse, tex en hund som hoppar) eller statiskt (arbete i ett visst läge, tex en hund som sitter vackert arbetar statiskt med bla rygg- och magmuskulaturen för att upprätthålla positionen) .
Hur arbetar musklerna?
Att vi och våra hundar kan röra på oss beror på att skelettmuskulaturen kan förkorta sig. Men hur sker detta?
Varje enskild muskel omges av en bindvävshinna. Innanför denna hinna är muskeln uppdelad i flera olika muskelbuntar som var och en omges av ytterligare bindvävsskikt. Inne i muskelbuntarna hittar vi så de enskilda muskelfibrerna (muskelcellerna) som även de är omgivna av en elastisk hinna. En enda muskel kan bestå av tusentals enskilda muskelfibrer. Inne i muskeln finns också blodkärl och nervbanor.
Tittar vi närmare på den enskilda muskelcellen så består den av flera cellkärnor och små tvärstrimmiga trådar (myofibriller) vilka i sin tur är uppbyggda av två slags protein –aktin och myosin. Det är här vi hittar själva orsaken till att muskeln kan dra ihop sig. På myosinmolekylerna sitter som små ”huvuden” som kan greppa tag i aktinet så att en muskelsammandragning sker. Hur stor kraft en muskel kan utveckla beror på hur många av dessa myosinhuvuden som greppar tag i aktinet. När muskeln tränats upp och fått en större tvärsnittsyta kommer den att innehålla fler myofibriller vilket ger ökad förmåga till sammandragning och muskeln har på så sätt blivit starkare. Antalet muskelceller ökar inte med träning, däremot blir de celler muskeln har större och bättre på att utföra sitt arbete!
Men vad får då myofibrillerna att börja dra ihop sig? Förenklat går processen till så här:
- en elektrisk impuls skickas från hjärnan till ryggmärgen
- signalen transporteras via motoriska nerver ut till muskelns alla celler
- väl inne i muskelcellerna når signalen små säckar som är fyllda med kalcium. Signalen får säckarna att öppna sig, kalciumet frisätts och binder sig till myofibrillerna
- detta leder till att muskeln drar ihop sig. Kalciumet pumpas sedan tillbaka in i säckarna och muskeln slappnar av. Vid upprepat muskelarbete kommer kalciumet hela tiden att passera in och ut ur säckarna.
Beroende på vilket arbete som utförs kommer hunden att använda olika muskelfibertyper.
Typ I-fibrer är mindre i omkrets, långsamma och uthålliga och specialiserade på att arbeta under längre tidsperioder. Vid långvariga men inte så tunga arbeten aktiveras typ 1-fibrerna.
Typ IIA-fibrerna är större, snabbare muskelfibrer som klarar av tyngre belastningar men som inte är lika uthålliga. Typ IIA kan sägas vara ett mellanting vad gäller uthållighet och snabbhet.
Typ IIB-fibrer är de extremt snabba men inte uthålliga fibrerna. De är anpassade till explosiva insatser och arbete under mycket korta tider (några sekunder).
Hunden föds med vissa individuella förutsättningar för vilken fibertyp som kommer att vara dominerande men vi kan genom träning påverka hundens muskelfibrer att anpassa sig mer antingen för uthållighet eller explosivitet. Alla muskler innehåller en mix av de olika muskelfibrerna men skillnaden i sammansättningen kan vara stor mellan olika individer. Genetiskt kan alltså din hund begåvats med övervägande långsamma, eller snabba, muskelfibrer men din träning kommer också att sätta sin prägel på muskelfibrerna. Inom sin ursprungliga fiberkategori kan muskelcellen utvecklas till att bli mer uthållig eller till att öka i volym och bli starkare. Därmed kommer vi in på att analysera själva träningen.
Vad kräver din gren av din hund?
Begreppet task specific kan enkelt förklaras med devisen ”Man blir bra på det man tränar”. Genom att först analysera vilka krav tävlingsgrenen ställer, kan vi sedan styra träningen så att hunden kommer att utveckla vissa muskelfibrer mer än andra och att fysträningen så långt det går understödjer det arbete hunden ska utföra. Om din sport kräver att hunden kan arbeta korta, intensiva pass i maxfart är det dumt om din fysträning endast innehåller långa, långsamma konditionspass. Om sporten din hund tävlas i innebär hög belastning på länd och höftmuskulatur, kommer din hund klara av träningen mycket bättre om den fått öva upp styrkan i den stabiliserande muskulaturen utanför själva momentträningen.
Några frågor man kan ställa sig vid analys av träningen är:
-Vilken intensitet arbetar hunden i?
-Hur länge pågår arbetet?
-Vilka specifika rörelser utför hunden under träningen?
-Finns det något/några moment i träningen som innebär extra stor belastning och i så fall för vilka kroppsdelar?
-Arbetar hunden mest i ett jämnt tempo eller mycket intervaller?
-Finns det ökad risk för skador eller slitage vid vissa delar av träningen?
-Hur ofta tränas hunden?
-Hur är fördelningen mellan allsidig och grenspecifik träning?
-Hur fördelas träningen mellan delmoment och tävlingsträning?
-Hur ser fördelningen av träning och tävling ut över året, hur lång är tävlingssässongen?
-Vilka möjligheter till återhämtning och vila har hunden?
Tittar man på olika hundraser kan man ofta se att det arbete de ursprungligen skapats för satt en tydlig prägel i hundens konstruktion vad gäller vilka slags muskelfibrer som överväger och hur hundens muskulatur ser ut. Nu när vi kanske inte alltid sysslar med rasens ursprungliga arbetsområde eller kanske tränar och tävlar i många fler grenar finns det all anledning att ta sig en ordentlig titt på vilken hund man har, dess genetiska grundförutsättningar i kroppsbyggnad mm samt de krav den/de sporter jag vill ägna mig åt kommer att ställa på min hund. Utifrån en analys både av min hunds fysik och av min tävlingsgren kan jag sedan anpassa fysträningen så att förutsättningarna blir så optimala som möjligt.
I nästa artikel kommer jag att gå igenom hur man lägger upp träningsprogram, periodiserar träningen över året samt påpeka riskerna vid överträning.
/Anna Larsson www.3vallare.se Canis Hundskola avdelning Sörmland
(tidigare publicerad i tidningen Canis nr 5/08)
Reader Interactions