Detta år gick EM i freestyle & heelwork to music i Italien, närmare bestämt i Cavaion Veronese utanför Gardasjön. Det innebar en rejäl resa så vi beslöt oss för att ta två övernattningar på vägen ner. Startade resan tidigt måndag morgon och landade så småningom utanför Lübeck där vi sov första natten.
Sedan drog vi vidare, sov en natt i München innan vi på onsdagen körde vidare genom det sagolikt vackra Österrike och vidare in i Italien.
på hotellet i München.
Jag tror Österrike måste vara ett av världens absolut vackraste länder.
När vi kom var det 30 grader varmt, tack och lov blev det mera lagom de andra dagarna.
Här stannade vi och köpte med oss vin innan vi åkte hem.
Varför jag valt att ta med bilderna från själva resan är dels för att mästerskapen självklart inte bara är själva tävlingen, det är minst lika mycket allt runt om kring. Att få se nya länder och platser samtidigt som man får tävla med sin hund är fantastiskt! Och självklart alla otroliga medtävlare som man får träffa.
Men resorna är också avgörande på ett annat plan. Det är en STOR skillnad att åka på en vanlig tävling här hemma där du kan planera och träna precis som vanligt (möjligtvis gå upp ännu lite tidigare eller åka dagen innan men knappast mer än så) mot att både man själv och hunden först ska befinna sig på resande fot i kanske flera dagar, bombarderas av nya intryck och miljöer, ofta väldigt begränsad tid eller möjlighet att träna under dessa dagar mm.
Vi tävlar inte bara i det som sker på planen, vi tävlar minst lika mycket i hur hund och förare lyckas hantera allt annat runt omkring. Jag tror att det är först när man testat på det i skarpt läge som man förstår och blir mer ödmjuk inför vad hundarna förväntas prestera. Och att man själv som förare lär känna sin hund, vet vilken hjälp och uppladdning just denna individ behöver just denna gång (för det varierar) och även vad man själv behöver för att bli sitt bästa tävlingsjag.
Själv har jag nu när Flynn är äldre insett att det som är A och O för Flynn är att jag ser till att han får chans till bra återhämtning, sova mycket, att han är lugn och trygg och får vila ihop med mig. Jag försöker också innan tävlingen få in rutiner på den nya platsen, typ ungefär samma promenader varje morgon. Tränade HTM gjorde jag över huvud taget inte alls under hela resan mer än den korta träningen på träningsdagen (man brukar ha 5 minuter var inne i ringen) och så det som jag kör som förberedelser på tävlingsdagen. Vi kör på det vi redan kan istället för att hetsträna något sista dagarna, och jag vet att han kommer prestera så bra han bara kan om jag bara ger honom rätt mentala uppladdning -och lagom mycket lugna promenader för att bli av med stelheten i kropen efter så galet många timmars bilåkande. Flynn ställer alltid upp, sedan är det upp till mig att hjälpa honom att hitta ”lagom” istället för övertaggad kan man väl förenkla det. DET är dock inte alltid en så lätt uppgift med en mycket ambitiös hund som vill synas och ta plats!
till vänster i bild är borden där ljudtekniker mm satt och bilden är tagen från den stora läktaren där all publik höll till.
Torsdagen var det träningsdag och så ställde vi i ordning lagets utrymme. Vaccinationer och chipkontroll och så invigning på eftermiddagen. Det var också en middag för alla deltagare efter öppningsceremonin. Fredagen var det HTM-kvalet och lördagen FS-kvalet och sedan finalerna på söndagen.
Tävlingen var väldigt bra arrangerad, tidsschemat flöt på fint, underbart att ha publiken på samma sida som domarna och väldigt bra ljud upplevde jag det som. Stor läktare gjorde att man såg allt väldigt bra som publik. Hade man kunnat önska något så hade det varit en större uppvärmningsring, nu var det en smal gång och en liten yta på kanske fyra gånger fyra meter med matta på som man hade tillgång till när föregående tävlade hade gått in på planen. Men det är inte lätt att hitta lokaler där allt funkar och får plats.
Flynn och jag hade startnummer 13 av totalt 42 startande. Hade gärna startat mycket senare då jag tycker man ofta kan se att poängen blir högre på eftermiddagen och ffa slutet på dagen i bedömingssporter. Men det är som det är.
Flynn kändes superfin, precis rätt i nivå och jag tycker personligen att det var vårt bästa framträdande med riddarprogrammet. Tyvärr räckte det inte hela vägen, vi kom på plats 11 med 0,13 poäng ifrån en finalplats… Jag var hur som helst sjukt nöjd med Flynn och att vi hade så väldigt roligt inne i ringen. Men sedan när man hänger med ända fram till slutet så vill man ju så gärna vara i final också!
Så här såg vårt program ut: https://results.sporting-dog.eu/dance_event/result/12/score/1 scrolla ner i listan till nr 11 så hittar du vår film.
Jag tycker svenskarna skötte sig med den äran i både HTM och FS med många snygga insatser men denna gång blev det tyvärr inget blågult i finalen. Så är det ibland och man får bara åka hem och träna vidare.
Flynn blev bästa svenska hund på detta EM och eftersom det också var vårt sista EM så kan jag sammanställa vår statistik:
2016: 1:a GULD individuellt & GULD med laget!
2017: 11:a individuellt
2018: 14:e individuellt
2019: 11:a individuellt
Helt grymt bra faktiskt!
Nästa tävling är VM som detta år går i Tyskland i slutet av november.
Reader Interactions