Nordiska mästerskapen i freestyle och heelwork gick i år på Stockholms Hundmässa. Detta års NM var mitt och Flynns femte nordiska och även vår allra sista tävling med landslaget. En av de sakerna som alltid varit roligt med att tävla i Stockholm är att man aldrig innan vet hur arenan kommer att se ut utan det är lika spännande varje år att få se vad de byggt upp. Årets dekor tycker jag var den snyggaste de haft och absolut den som gav snyggast inramning till de flesta programen.
På fredagen var det veterinärbesiktning, träning för alla lagen och mingel/invigning. Den här dagen hittade jag inte alls rätt i mitt eget fokus och känsla utan jag tyckte min träning blev ofokuserad och stressig och jag hade svårt att släppa tanken på att vi var alldeles för dåligt tränade för att vara med på NM. (Jag blev dundersjuk efter VM i Tyskland och de tre veckorna mellan VM och NM orkade jag inte en enda gång åka iväg och träna programmet med Flynn utan låg mest utslagen på soffan. Vår enda träning var några minuters positionsträning dagarna innan hemma i mitt lilla träningsrum…) Men efter att ha legat och ältat allt med mig själv under natten så gick det att skifta fokus på morgonen på kvaldagen. Banne mig, bara skärp dig och gör som du brukar och ge Flynn en riktigt rolig dag!
Vi hade ett sent startnummer vilket kändes väldigt bra då jag gärna vill värma Flynn i omgångar. Han kändes fin inför starten och jag tyckte att jag själv hittat hyfsat rätt i min egen anspänningsnivå vilket är minst lika viktigt.
Jag hade redan innan bestämt mig för att ge honom mer hjälper än jag brukar då vi inte kunnat träna programmet tillräckligt. Vi satte det mesta bra, något litet hack vid ett par tillfällen men inga större missar. Han var rätt taggad men inte övertaggad och vi hade väldigt roligt under tiden vi körde. Det visade sig att vår insats räckte till att placera oss som nummer tre första dagen och vi skulle alltså få vara med i finalen! YES!
HTM-laget presterade finfint och knep SILVER och freestylelaget var ännu snäppet grymmare och tog GULD! HEJA SVERIGE!!!!!
Finaldagen hade jag haft lyxen att dra startnummer 7 dvs sista startande i HTM. Jag värmde och förberedde på liknande sätt som inför kvalet och idag hittade rätt egen fokus. Kände mig helt avspänd när vi gick in på planen, det var bara jag och Flynn och en chans att få njuta av att ha världens bästa träningskompis intill mig och köra ett riktigt roligt program ihop. Den känslan hängde med genom hela programmet, jag hade verkligen roligt och kunde inte vara mer stolt över Flynn.
På finaldagen är ju alla resultaten dolda så man vet först när de ropar upp ens namn på prisutdelningen var man kommit. Resultaten från dag ett och två slås ihop, en domare byts ut mellan kvalet och finalen och mycket kan hända. Jag var så galet nöjd med Flynns insats men precis när man står där så VILL man så förbannat gärna att det även ska räcka poängmässigt. Det ÄR en extra krydda att få ta en medalj!
Och det räckte! Vi behöll vår tredjeplats och tog individuellt BRONS på NM 2019! I och med det satte Flynn något som jag vågar påstå att han är ensam om i Sverige: att varje år sedan sitt debutår i klass 3 (2015) tagit en individuell internationell mästerskapsmedalj. För mig är Flynn en på miljonen. Han har varit lika galet glad och gett allt genom hela sin karriär. Jag är så otroligt tacksam att få vara hans matte.
Det kommer kännas väldigt tomt och konstigt att inte tillhöra landslaget nästa år när Flynn går i pension. Inga roliga landslagsträffar, inga galna resminnen och inga stora mästerskap att sikta mot. Jag kommer sakna både mina fantastiska landslagskompisar som vi haft så mycket roligt ihop med under de här åren och alla otroliga hundmänniskor jag lärt känna runt om i världen. Det blir inte samma sak att följa er via livestream!
Ett av de finaste minnena från NM kommer vara gåvan jag fick av Sidsel i det danska laget. Sidsel är för mig en stor förebild både för hur hon alltid levererar på mästerskap men ännu mer för att hon verkligen är good sportsmanship personifierat. Alltid hjälpsam och peppande och med humor och med en fantastisk inställning till sina hundar. Den här hälsningen sumerar mycket av varför tävlande verkligen är så mycket mer än bara meriter.
Nu ska vi försöka ladda om inför våra allra sista två starter: SM och AFEC på MyDog i januari. Sedan blir Flynn pensionär på heltid från heelworken.
Reader Interactions