Det är inte helt ovanligt att jag får ekipage på kurs som lärt sig att ”man ska hålla på sina kriterier” och alltså bara belöna om hunden presterar det man tänkt sig. Det är dessutom ofta så vi får teorin kring inlärning förklarad -belöna det du vill ha, belöna inte det du inte vill ha. Lätt som en plätt! Eller?
Om vi ser till ett rent tekniskt utförande av ett beteende och vi jobbar med en hund som är i rätt aktivitetsnivå, som är träningsvan och som har ett stort engagemang för uppgiften och för belöningen -och vi jobbar i en miljö där det är lätt för hunden att välja träningen framför annat -ja, då kan den gamla sanningen om att hålla inne med belöningar om hunden inte presterar som vi tänkt fungera. (Förutsatt att vi sätter rimliga kriterier och ökar i lagom takt förstås. Ingen kan gå ifrån ”lekis” till ”universitet” utan flera steg där emellan!)
Problemet är när samma strategi används på hundar med låg motivation för uppgiften och belöningen eller vi tränar i miljöer där hunden redan kämpar med de störningar eller frestelser som finns. Eller en hund som är osäker på uppgiften eller upplever den som för svår. Att då hålla inne med en belöning när hunden försöker men inte lyckas fullt ut i sitt utförande, är inte bara kontraproduktivt för att komma framåt -det skapar också lätt en dålig känsla för träningen i stort.
Säg att jag har en hund som tycker något i miljön är pressande. En vanlig reaktion på det är att hunden sänker tempot (helt logiskt och naturligt). Om jag som tränare inte läser min hund och justerar utifrån hundens känslonivå utan ändå ber hunden om något svårt -säg jobba på långt avstånd ifrån mig, springa fort på inkallningen, jobba med ryggen vänd mot mig eller något liknande där hunden kan känna sig utelämnad- kommer väldigt många hundar i det läget att utföra uppgiften långsammare, kanske tveka på signalerna eller utföra rörelserna mindre precist. Dvs hunden berättar på det enda sätt den kan att ”det här är svårt för mig”! Om jag då som tränare tänker ”det där var inte bra nog!” och håller inne med belöningen, vad ska motivera min hund att vilja göra detta bättre gång två? Om den försökte så gott den kunde utifrån förutsättningarna men fick veta att det dög inte -hur ska att hålla inne med belöningen ge den hunden bättre självförtroende så den vill och vågar mer nästa repetition?
Jag belönar väldigt ofta utföranden och beteenden i träningen som utifrån kan kallas för ”fel”. För jag är långt mer rädd om hundens minnesbilder av träningen än att något enskilt ”dåligt” utförande ska bli förstärkt.
Det jag gör när jag belönar en hund som springer långsamt, utför beteendet efter viss tankepaus eller liknande, är att belöna att hunden försökte, inte att den presterade ett perfekt resultat! Jag belönar inte för att det hunden precis gjorde var fantastiskt, utan för att öka sannolikheten att hunden nästa gång ska minnas att det gick bra, det lönade sig att försöka och det leder till att även det tekniska utförandet kommer att bli bättre. Framför allt belönar jag för att minnesbilden av träningen de gånger den blivit lite tuff (störningar, missförstånd, för svåra utmaningar etc) ska vara positiv.
Ett snett sättande går så mycket lättare att träna om än en ”sned attityd”.
Vilka gånger kan det då funka bra med att hålla inne en belöning? När hunden har gott självförtroende, stor motivation för uppgiften (och en rimlig chans att lyckas med den, dvs vi tränar på rätt nivå) och högt driv på belöningen (att däremot gå miste om något man knappt värdesätter är ju självklart ingen större förlust). Då kan en utebliven belöning vara effektiv och tydlig!
Säg att jag går ut och tränar hoopers med Helge (vilket jag ska göra efter att den här texten är klar). Träning i alla former ligger väldigt högt på Helges lista över saker han gillar i livet, men hoopers tror jag just nu kan aspirera på en av topp-platserna. Han älskar att ta i, jobba på avstånd, att springa och samarbeta och om det i slutänden dessutom genererar en fartfylld belöning i form av jakt eller kamplek så blir det en extra guldkant! (Även om jobbet i sig här nog egentligen är själva höjdpunkten känns det som) Om Helge idag bestämmer sig för att snabba på processen och försöker tjuvstarta innan min signal kommer det vara ett perfekt tillfälle när ”utebliven belöning” verkligen fungerar bra. Försöker han tjuvstarta kommer jag avbryta direkt (dvs ta bort möjligheten att få utföra banan vilket är detsamma som att hålla inne med belöningen att få springa och ta hindren), pausa en stund och sedan ge honom ett nytt försök. Uppfyller han de kriterier jag satt kommer han få starta. Men nu pratar vi om en hund som är motiverad för uppgiften, har flera repetitioner bakom sig av start-träning (vet vad uppgiften är) och som jobbar i en trygg miljö. Helge kommer att kämpa mer och hårdare efter en sån paus eftersom han verkligen VILL utföra betendet!
Det är en milsmidd skillnad mot att hålla inne belöningen för den hunden som ”inte springer fort nog” när den egentligen är osäker och där vi gett den en för dagen för tuff uppgift.
Så om man ska ”belöna det du vill ha, belöna inte det du inte vill ha” beror verkligen på en massa olika faktorer! Läs din hund, prioritera hundens känslor och minnesbilder före det tekniska utförandet och var inte rädd för att belöna ”fel” -för det kan väldigt ofta leda till ”rätt” på sikt.
Lycka till med träningen!
