Jag fick en fråga på Facebook vad skillnaden mellan agility och hoopers är och tänkte att det var ett bra ämne för ett blogginlägg! (Jämförelserna utgår ifrån de officiella svenska reglerna i bägge sporterna då det kan se olika ut i andra länder.)
Först kan vi ta några av de sakerna där sporterna påminner om varandra: både agility och hoopers består av en banan med hinder som ska tas i en viss ordningsföljd som domaren har bestämt. Banorna ser olika ut varje gång. Bägge sporterna bygger på kontakt och samarbete och ska vara roliga för både hund och förare. Att ha en hund som både lyssnar och kan dirigeras och som samtidigt har stort hindersug (vilja att på egen hand utföra hindren) behövs i bägge sporterna.
I agilityn finns det fler olika hindertyper än i hoopers. Agilityns banor består först och främst av hopphinder och utöver det finns det tunnlar, slalom, långhopp, mur, däck, a-hinder, balansbom och gungbräda. Vilka hinder som kan dyka upp på banan beror på om det är en hoppklass (innehåller inte a-hinder, balansbom och gunga) eller en agilityklass (alla hindertyper kan förekomma). En agilityhund kommer behöva ha en bra hoppteknik för att kunna hävda sig på svårare banor.
I hoopers finns det bara hindertyperna hoops (bågar som hunden springer igenom), tunnlar (mycket kortare än de i agilityn), tunnor och staket (ett hinder som hunden bara passerar vid sidan av). Banorna startar och slutar alltid med en hoop. Tunnorna är det enda hindret som kan användas för en riktningsändring (en kraftigare sväng) på banan. Det finns i hoopers inga hopphinder eller balanshinder utan hundarna ”springer på marken” så att säga.
I bägge sporterna gäller det först och främst att få till felfria lopp. I agilityn blir snabbaste felfria hund den som placeras högst upp i resultatlistan. I hoopers kan man samla olika poäng beroende på hur loppet utförts (föraren har valt olika grad av svårighet när hen styrt sin hund) och där kommer den hund som är felfri och har högst poäng placera sig framför en hund som är felfri med snabbare tid men med lägre antal poäng (ett enklare sätt att genomföra banan).
I agilityn får föraren fritt välja hur hen rör sig mellan hindren när hen styr sin hund. Olika förare kommer att placera sig olika på banan utifrån hur de styr sin hund. Hur nära föraren springer med eller hur stilla eller hur långt bort föraren är från hunden spelar ingen roll så länge hunden tar sig igenom banan felfritt.
I hoopers är grundtanken istället att föraren ska dirigera sin hund på avstånd. Föraren kan då stå stilla i ett så kallat dirigeringsområde (en plats på banområdet som domaren bestämt och som är utmärkt med band eller liknande) och styra hunden därifrån eller så används så kallade utmaningslinjer. Då är banområdet indelat i olika fält som har olika poäng beroende på hur svårt det är att styra hunden därifrån. Ju längre avstånd till de bortersta hindren ju högre poäng kan man generellt säga.
En stor skillnad är hur banorna är uppbyggda. En agilityhund förväntas kunna ”vända på en femöring”, det är många tighta, snabba rörelser som kan vara mycket krävande för hunden. Det är en fantastisk sport men absolut en som kan vara slitsam och ha en hög belastning. Hoopers är tänkt att vara mycket mer skonsam mot hundens kropp bland annat genom att banorna ska innehålla mjukare svängar än agilityn och att hunden hela tiden jobbar ”på marken”. Tanken är att även äldre hundar ska kunna springa hoopers.
Jag har tävlat både agility (klass 3) med tidigare hundar och nu hoopers (klass 1) med Helge. Det är helt klart olika utmaningar men bägge sporterna är väldigt roliga! Och som alltid -ju bättre grundtränad hund du har, desto roligare (och säkrare) kommer er träning vara!
Läsarkommentarer