Mod kommer i många olika former.

Om man pratar om en modig hund, är det lätt att se framför sig en hund som aldrig blir rädd. Men jag vet inte jag, är inte riktigt mod att just BLI rädd (eller åtminstone uppleva ett visst obehag) MEN ändå övervinna det? Den som inte är eller har varit rädd, har ju inget att vara modig inför så att säga! På samma sätt som det är noll modigt av min sambo Krille att köra bil men till och från faktiskt otroligt modigt av mig (som lider av panikångest relaterad till bilkörning) även om det utifrån ser ut som vi gör samma sak…

Hur som helst, idag påmindes jag om att en liten hund kan visa mod på olika sätt. Jag hade varit och tränat vallning med Zin och Race och på hemvägen svängde jag in till Södertälje BK för att träna lite rallylydnad och lydnad med Fonzie. Vi var lagom ute på planen när det utbröt något som lät som ett fullt krig. Jag vet att skjutbanorna ligger rätt nära, men detta översteg absolut vad jag hört där tidigare. Jag kan säga att Fonzie gillar inte skott. Skjuter de när vi går promenad, kniper han ihop öronen och går lite in i sig själv och vill gärna skynda på promenaden. Då pratar vi något enstaka skott på avstånd. Detta var något helt annat.

Så, vad göra? Jag valde snabbt att låtsas som det regnade och träna på som om jag inte hörde skotten. Fonz var så duktig! Han blev hetare än vanligt MEN han hade svans och öron på topp, han tog alla kommandon och han engagerande sig fullt ut både under momenten och under belöningarna och viktigast av allt, han visade noll vilja att gå ifrån platsen när han fick frisignal att göra vad han ville. Han bara kollade i träningsväskan om jag kanske hade något mer gömt där… Söta hund! De sköt under hela tiden vi tränade med uppehåll några minuter då och då innan det brakade loss igen.

Så, idag tycker jag att han var en mycket modig hund!

På lördag ska vi tävla KM på Södertälje, vi får väl se om dagens krigsövning gör att han är mer laddad då också. Oavsett ska vi ha roligt ihop.