JANUARI
Jag lyckades med konststycket att på årets mest olycksdrabbade dag med ett väder som inte var av denna världen åka till Anneli på Mörkö för att valla… Det såg ut så här medan det fortfarande gick att se något 🙂
Flynn håller en grupp ute medan vi halmar & fodrar:
På vägen hem var det non-stop radioavbrott för att rapportera om de senaste olyckorna, gissa om jag krypkörde och var glad att ha tagit mig hem helskinnad! Det FINNS dåliga väder, inte bara dåliga kläder typ!
FEBRUARI:
Flynn debuterade i klass III i lydnaden, med en matte som sedan ett antal dagar låg hemma i influensa och väntade in till sista timmen innan avfärd med att bestämma om hon trodde att hon skulle pallra sig igenom tävlingen eller ej. Bästa pojken jobbade för två, fick missar på fjärren och rutan men trots det 264p, 1:a pris och SEGER! Bästa SuperFlynn! Känslan av att tävla med Flynn den här dagen var obetalbar, hur sjuk jag än var så njöt jag varje sekund med honom. Äkta team-känsla!
Ett klipp från tävlingen:
I övrigt tror jag februari bäst illustreras så här:
Och när man försökte gå ut, så här:
MARS:
Bästa Arvid fyller 10 år:
APRIL:
Jag har bokat in att Heidi Billkvam ska komma hit och hålla kurs. Går själv först två dagar lydnad med Flynn och sen två dagar vallning (då gick även Krille och Race) hos Anneli. En bra spark i baken ffa i lydnaden!
MAJ:
Tävlingsmässigt en riktigt bra månad för Fonzie och mig. Inledde med 100p i mästarklassen på Häverö 1/5:
Sedan kom vi tvåa på 99p på Märsta-Sigtunas tävling:
Sedan smällde vi till med en till 100-poängsrunda helgen efter, det var på Hölö-Mörkö som hade en dubbeltävling. 100p på ena rundan, 93 poäng på den andra rundan där jag fick lite hjärnsläpp.
Efter det tävlade vi på Norsborgs fina dubbeltävling. Dag ett hade vi en start där Fonzie var hetare än en skållad råtta, 81p, men dag två skärpte vi ihop oss och satte en ny 100p runda i spöregnet! Vips var vi därmed inkvalade till rally-SM på maximala 300 poäng!
Om maj var en bra månad för Fonzie, så var det en skitmånad för Flynn. Vi tränade lydnad med sikte på att debutera i elitklassen 6/6, det kunde se ut så här på träningen:
Respektive så här:
Och så här:
Jag var jättetaggad att få tävla med Flynn även om många detaljer inte alls var klara, MEN så kändes han plötsligt stel och inte riktigt fräsch efter ett par träningspass… Tog honom till sjukgymnasten och veterinären och blev inte klokare mer än att han hade ONT på flera ställen i kroppen. Bara att stryka elitdebuten och istället rikta in oss på vila och fler utredningar…
JUNI:
Känslan jag fick när utredningen av Flynn visade på svår spondylos + en extra ryggkota + artros i handlederna var att hamna i ett svart helveteshål där alla drömmar & förhoppningar smulades samman till ingenting. Eftersom jag avskyr detta att bara det glättiga, tillrättalagda och klämkäcka ska visas upp på nätet, skrev jag rakt upp och ned om hur jag mådde i inlägget https://3vallare.se/?p=827 . Jag vill än en gång skänka en varm kram till alla som hörde av sig på olika sätt, till de som fattade att jag inte orkade/kunde prata men som ändå lämnade meddelanden helt kravlöst. Ni är guld värda!
Resten av året har varit en pågående process att försöka förstå vad diagnosen innebär, ett pendlande mellan hopp och förtvivlan (efter ett jättebakslag) och försök att hitta rätt både i vad jag fysiskt skulle göra med Flynn och hur jag skulle tänka och se framåt. Den processen pågår än eftersom han i skrivande stund ännu inte är tillbaka i riktig träning än och det är alltid svårast att inte veta.
MEN juni innebar också en stor positiv förändring! Carina hade fått tillbaka Zin, ena tikvalpen från kullen mellan Race & Fay. Zin hade precis fyllt ett år och jag fick chansen att först låna hem henne för att träna lite och det ledde sedan till att jag fick köpa henne. Jag hämtade Zin på nationaldagen, samma dag som jag & Flynn skulle debuterat i eliten, så det blev något roligt av den dagen i alla fall!
Vi rivstartade vår relation med att gå på vallhundskurs för Jonas Gustafsson. Det var efter att han fått titta på henne och uttala sig som jag beslöt att köpa henne. Hon var helt grön i fårhagen då, så här såg det ut när träningen startades:
En annan rolig sak under juni var att Race blev pappa igen. Fem mörka vackra små underverk föddes i kullen efter Race & Take Time Lynn!
På midsommar drog jag, Krille och två kompisar till Breviksnäs och tränade! En mysig helg med mycket vallning på dagarna och hundsnack på kvällarna!
Zin utvecklades galet bra på två dagar, så här såg hon ut bara en vecka efter kursen med Jonas:
JULI:
Vi drar till Skåne på semester med hundarna. Bor hos Flynns uppfödare Susanne och tränar vallning på flera olika ställen runt om i Skåne ihop med olika vallhundskompisar, men tillbringar också mycket tid slappandes i Susannes fina trädgård.
Krille passar på att tävla ett par gånger. Bäst går det på vägen hem när vi stannar till i Agunaryd i Småland där Krille & Race startade bägge dagarna. Krille valde att bryta dag 1 men dag två gick Race riktigt fint! Fullbana och denna gång med en riktigt lurig cross som var svår att sätta. De fick grindmissar men knep trots det 87p och kom 6:a av 37 startande.
AUGUSTI:
Jonas Gustafsson kommer och håller en specialkurs i delning, singling, sortering och dubbelhämt. Krille går med Race och jag är med som åhörare. Tror att detta är den kursen som gett mest någonsin att vara åhörare på, ett superbra upplägg och många intressanta saker att ta med sig i träningen.
Så här såg en av Race delningar ut:
SEPTEMBER:
SM-debut för Team Fonz!
Jag var dundersjuk och vi missade finalen men VI VAR DÄR och det var jäkligt kul och en ny erfarenhet! Väldigt nöjd med Fonzie.
Ett par dagar efter SM var det dags att sadla om till vallhundskurs med Zin för Peter Nilsson. En sån där kurs som kom i precis rätt tid och jag var ett enda stort leende två dagar på raken. Vilken hund jag har! Hon utvecklades kalasfint och Peter hade så mycket lovord att säga om henne att jag var tvungen att kolla att Zin inte försvann in i hans bil 😉
I september får Zin också hjälpa till på riktigt för första gången: flytta 70 bagglamm 2 km på väg. Det löser hon fint!
Avrundar månaden med att Fonzie blir klubbmästare i mästarklass rallylydnad.
OKTOBER:
Jag och Zin är åter igen på tvådagarskurs för Peter Nilsson. Fortsatt bra utveckling och många fina tips! Attans att det ska vara så svårt att boka in kurser med Peter, hade velat ha fler att se fram emot snart igen.
Fonzie och jag tävlar en gång under oktober, det är på Hölö-Mörkö BK och vi tar 95p och placerar oss som tvåa.
Krille och Race tävlar IK II (fullbana med både delning, fålla, singel) i Skåne. Första dagen gjorde de en fin runda med bara 3p bort på drivningen. I närarbetet kände Krille att han själv stressade upp sig och vips rök 19 poäng på de tre sista momenten. De slutade på 81p och plats 15 av 31.Dag två gick det riktigt fint: 90p och en 6:e placering! Härligt! I och med det tog de 5 SM-poäng.
NOVEMBER:
Äntligen en fullträff igen för Fonzie och mig! Vi tävlade i Fagersta och slog till med 100p, delad seger med Carro & Roy:
Krille och Race är på den jättehäftiga tävlingen Halloween Open på Breviksnäs. Första dagen var det först en lång CK bana. Efter det kördes en lång hämt och drivnings tävling. 600 m dolt hämt där man måste styra hunden i hela utgången, därefter rakt drivning bort. Vinnaren var den som kunde driva längst! Dag två bestod av en mycket klurig 190 poängbana.
Krille & Räkan skötte sig finfint, de var näst bäst på fråndrivningstävlingen, 4:e bästa ekipage på dubbelhämtstävlingen och 4:e bästa totalt!
DECEMBER:
En mild december utan snö gör att man kan fortfarande träna! Så här ser ett av Zins träningspass ut:
Första december är Krille och Race i ett vääääldigt blåsigt Skåne och tävlar vallning. De placerar sig som 9:a ena dagen och kniper ett par till SM-poäng till nästa år.
Årets sista tävling för Fonzie & mig blir i Kungsörs fina träningshall i mitten av december. Han var glad & lite galen men inte het. Tyvärr missförstår han mig på en snurr och vi drar på oss -10p, resten var felfritt så 90p och en 8:e placering blev det.
Dagen efter ska Fonzie operera bort två små knölar som jag hittat på honom. Då upptäcks det att han har ett blåsljud på hjärtat. Operationen skjuts upp och vi får istället åka till en hjärtspecialist för att ta reda på vad detta nu är. På Aros veterinärklinik konstaterar de sedan att Fonzie har mitralisendokardos, ett ärftligt hjärtfel som nu när han är 8,5 visar sig som ett litet läckage i klaffen mellan förmak och kammare på både höger och vänster sida. Blåsljudet graderas 1-6 Fonzie har idag en 3-3,5 . Han har inga tecken på hjärtsvikt och får köra på som tidigare (undvika för hård ansträngning). Jag ska kolla vilopuls och andning regelbundet, där ser man först försämringen. Hundar med det här felet blir successivt sämre men det kan ta lång tid så vi hoppas på många fler symtomfria år. Han ska inte äta någon medicin och han får OK för att fortsätta att tävla rallylydnad.
Fonz opereras sedan och knölarna ska bara vara fettknölar som det verkar (har i skrivande stund inte fått analyssvaren). Så resten av 2013 blir det vila och baddräkt på tills allt läkt & stygnen är tagna.
Reader Interactions