Igår strök jag Fonzies anmälan till årets ralllydnads-SM. Anledningen är att han inte alls varit sig lik senaste tiden. Han har varit ängslig, känslig och orolig både i vardagen och under träning, stressat, känts mera trött och flåsig och helt enkelt inte varit sitt vanliga glada, galna jag. Hängt med på promenaderna men inte sprungit så mkt. Varit väldigt entusiastisk på väg ner till träningsplanen (Fonzie brukar alltid inleda med ett par stora VOFF när vi går ut, några vilda skutt vid min sida och sen far han fram och till baka mellan mig & planen tills jag hunnit komma fram) men fort blivit orolig, ängslig och inte tyckt det var kul när vi tränat. Och DÅ är något väldigt fel med denne pojke som hela sitt liv prioriterat träning & samarbete framför allt annat i livet. Under sitt liv har Fonzie älskat att tävla, han har flera gånger dragit mig in mot tävlingsplanen (och då ska man veta att han annars aldrig drar i kopplet!).
Jag har funderat massor på vad det är som felas honom. Arvid börjar ju bli lite gaggig och jag vet att Fonzie sedan tidigare lätt stressar över förändringar i hundflocken. Kanske är det en bidragande faktor. Fonzie själv börjar visa ålderstecken även om jag har så förtvivlat svårt att se den galne hunden som gammal: hans ögon är helt klart grumliga (han missar oftare godisar jag kastar till honom tex och han kan ibland bli rädd för saker som dyker upp och där jag tror att han inte hunnit se vad det är) och jag vet ju att han har ett blåsljud på hjärtat som kan ha försämrats. Han har inte visat några hältor eller stelhet men visst, hans rätt klumpiga kropp har han dundrat fram med utan att vara minsta rädd om sig så om det idag trots allt börjar kännas här och var vore det ju inte konstigt. Kanske har tex höfterna till slut ändå börjat märkas i vissa lägen? Kanske är det bara summan av olika åldersförändringar i kroppen som i kombination med hans lättstressade och faktiskt känsliga sätt gör det svårt för honom just nu?
Igår var vi hos veterinären för en första koll. Blodproverna var helt normala. Däremot tyckte hon att han reagera lite med smärta både vid ena höften och ena tån. Och min misstanke om ögonen fick jag också bekräftad: han ser nog inte lika bra längre, de är rätt grumliga. Lyssnade på hjärtat, slog lugnt, inte jättestort blåsljud men kanske en arytmi. Tog urinprov och det såg normalt ut först men de satte en odling och idag visade det sig att han har bakterier i urinen som nu ska kollas vilka ifall han behöver behandlas. Jag har själv inte märkt symtom på någon urinvägsinfektion men här kan de ju gå in och ut så ofta de vill… Tycker inte han kissat mer på promenaderna men vi får se vad labbsvaret säger.
Jag har bokat in ett besök hos hjärtspecialist som vi tyvärr inte kan komma till förrän i slutet av juli. Vill veta om det är hans hjärta som försämrats och om det då är läge att medicinera (man sätter inte in medicin ”förebyggande”).
Oavsett vad vi får reda på så är det helt klart inte läge att träna och tävla som han känner sig just nu.
Jag hade från början tänkt att årets SM (det tredje rally-SM som Fonzie kvalat in till) skulle få bli hans sista rallytäving. Efter SM tänkte jag att han bara skulle köra HTM. Nu blev det inte så utan rallykarriären sätter vi punkt med från och med nu. Det känns trist men jag försöker tänka att han hunnit med mer under sin korta karriär i rallyn än de flesta andra gör på dubbelt så många år.
Fonzie har allt som allt startat på 38 rallylydnadstävlingar varav två SM-starter. Från debuten i nybörjarklass till debuten i mästarklass tog 4 månader. Tre starter i nybörjarklass (99-100-97) , två i fortsättning (99-100), en i avancerad (100) och under uppflyttningarna kom han 2-1-1-2-1-1. I mästarklass har Fonzie startat sammanlagt 30 gånger, av dem har han stått på pallen 12 gånger varav 7 som vinnare. Tagit 100p i samtliga klasser och i mästarklass vid fyra tillfällen. Inkvalad till SM tre år på raken 2013-2014-2015. Tvåa Årets Rallyhund i Sverige 2014 slagen med endast 1 poäng. Klubbmästare i mästarklass rallylydnad 2013 & 2014 och Årets Rallyhund Södertälje BK 2013.
Det har under vårt tävlande varit så många som kommit fram och berömt honom för hans fart, glädje, kontakt och utstrålning och jag har så många roliga tävlingsminnen ihop med honom. Han har verkligen SYNTS och MÄRKTS min lille Tjocknos!
Några blandade bilder från Fonzies rallykarriär:
Jag håller tummarna för att han bara har en tillfällig svacka eller att det är något enkelt vi kan åtgärda så vi kan fortsätta att ha roligt inom heelworken (som Fonzie egentligen tycker ännu bättre om än rallyn). En total pensionering vill jag i dagsläget inte ens tänka på, det gör för ont att tänka sig att inte få uppleva fler tävlingar ihop med en sån otrolig kamrat som Fonzie.
Hur det än bli så är vårt rallylydnadskapitel slut och även om jag just nu är ledsen, arg, orolig, besviken, deppig ja allt på en och samma gång, så är jag också väldigt tacksam att vi hittade den här grenen jag & Fonzie och att vi kom att ha så mycket roligt inom den.
Vad tråkigt!!! Finaste trubbnosen. Håller tummarna att det är en tillfällig svacka. När jag läser så får jag lite ont i magen, samtidigt som det är fint att få dela ett långt hundliv & ni har ju hunnit med en hel del roliga äventyr 🙂 så blir man även påmind om att det finns en baksida också. Kram från oss!
Inget fästingburet som påverkar CNS?
Så himla tråkigt att inte få se er två på rallyplanen ihop igen och inte ha med er på SM. Ett klok och genomtänkt beslut men vi kommer sakna er. Håller tummarna att det vänder och du och Fonz får många fler fina år tillsammans i HTM.