I går var det dags att för första gången tävlingsmässigt testa av det nya, förlängda programmet som jag tänkt att vi ska köra på VM i midsommar. Kelpieklubben arrangerade en dubbeltävling i heelwork och även om det var en lång resa (Göteborg!) så var det helt klart värt att gå upp strax efter 4 på morgonen: chans till två starter som låg direkt efter varandra! Mycket bra test för mig och Flynn. Det är alltid spännande att se första gången man ska köra ett nytt program på riktigt: vad sitter, vad behöver filas mer på, hur tas det emot av domare och publik etc. Detta är verkligen inte en sport som man bara kan träna utan man behöver ut och tävla för att få kvitto på om det man tänkt går hem helt enkelt!
Jag värmde upp Flynn väldigt sparsamt inför första starten, promenerade lite och mjukade upp honom mest men ingen direkt träning innan. Sista minuterna stod vi bara och tog det lugnt och fokuserade. Jag hade under banvandringen klurat lite hit och dit på hur jag skulle vinkla upp ett par av förflyttningarna i programmet, det är alltid det som jag tycker tar mest tid att sätta: få in känslan själv för var på planen jag är/ska vara under hela programmet. Kom lite riskabelt nära kanten en gång men räddade det. Flynn kändes fin och cool innan start och genom bägge programmen, några små missar fick vi men å andra sidan visade sig andra saker som jag punkttränat sista tiden ha utvecklats bättre så bra kvitto på var vi står och ffa att vi är så samspelta att om något händer så syns det inte vidare mycket utåt! Mest i mitt eget huvud som jag noterade vad vi ska förbättra.
När första starten var gjord var jag jättenöjd, belönade Flynn en massa, varvade ner honom med en promenad och sen fick han vila i bilen eftersom det ganska fort skulle bli dags att starta igen. Jag tyckte att det gått BRA men det är alltid spännande ändå att se om det också stämde med vad domarna tyckte -och det gjorde det! Resultatet blev ett nytt personbästa (av sammanlagda resultat) på 27,95!!! WOW!!! Kändes sjukt bra! Vi vann på det och tog därmed vårt 16:e raka cert.
Betygen vi fick blev:
Precision och samarbete: 9,1 – 8,9
Innehåll: 9,6 – 9,3
Tolkning av musik: 9,5 – 9,5
Summa: 27,95
Inför start två tänkte jag först att nu har vi redan gjort det jag kom hit för: testat av programmet plus fått ett grymt resultat inför nästa landslagsuttagning (EM respektive NM), tänkte att det är svårt att ladda om efter… STOPP! Det är bara feghet! Klart att vi kan ladda om och vara minst lika bra och helst bättre gång två! Taggade upp mig som tusan sista minuterna och sa till Flynn ”Nu jävlar går vi in och KÖR ÖVER DEM!!!” (Kanske ska förklara att ”dem” står aldrig för medtävlarna utan symboliserar att ge järnet och vinna över sina egna tvivel. Vad medtävlarna presterar kan jag inte tävla mot, men mina egna tankar kan jag absolut tävla mot! 🙂 )
Och se på tusan! Minus någon liten pyttestruntsak så satte vi programmet riktigt jäkla bra! Och landade på ett nytt personbästa på 28,40! Helt sjukt stolt över det! Faktiskt årets hittills högsta resultat i HTM 3 om jag sett rätt 🙂 Ena domaren summerade det hela med att bara med stora versaler skriva WOW! på protokollet 🙂 Vips var 17:e certet bärgat.
Betygen vi andra starten blev:
Precision och samarbete: 9,3 – 9,4
Innehåll: 9,5 – 9,5
Tolkning av musik: 9,5 – 9,6
Summa: 28,40
Självklart har vi saker vi kan förbättra och få till ännu mycket bättre, men som helhet var det ett underbart kvitto att få på hur långt vi kommit hittills. Gillar utvecklingen vi haft ifrån debuten i klass 3 i februari förra året! Faktum är att Flynn nu har startat 17 ggr i klass 3 och samtliga gånger har han plockat cert. Det är en jämn nivå det!
Nu kommer jag starta honom en gång till innan VM, det blir på den egna tävlingen i Södertälje. Om fokuset på tävlingen i Göteborg var att utvärdera hur bra vi klarar av helheten tävlingsmässigt, så ligger fokus nu i Södertälje också på att öva på att köra igenom hela programmet under tävlingsmässiga förhållanden. Tävlingsträning på tävling helt enkelt. Jag tänker inte hetsa över eventuella poäng och resultat då det både är utomhus och jag själv kommer ha fullt upp som arrangör, utan se den starten som en sista tävlingsträning innan VM. Efter det kommer fokus ligga på att finslipa delar och jobba med kedjor ffa fram till VM.
Och även om VM I sig känns galet stort, spännande och utmanande, så är det faktiskt också bara en utvärdering på hur långt vi kommit hittills i vår utveckling. Det ska bli KUL, spännande, fantastiskt och nervpirrande -men historien och utvecklingen slutar inte där. Det finns ju fler VM att sikta mot! 😉
VM – keep it fun & simple liksom! Det största mästerskapet är den egna utvecklingen och de egna utmaningarna.
Reader Interactions