Det har gått snart en månad sedan Flynn fick somna in. Jag har skrivit om honom och min sorg på Facebook men jag har inte orkat skriva något här i bloggen. Vi var så tighta att ord känns futtiga när jag ska försöka förklara vad Flynn betytt för mig -som träningskamrat, som inspiration i min utveckling som hundtränare, men allra främst som världens bästa kompis och stöttepelare i vått och torrt i vardagen. Allt det där magiska i vår relation som var vi. Så jag tänker inte ens försöka. Det här inlägget kommer istället att handla om tävlingshunden Flynn och tävlingsteamet Anna & Flynn men det var egentligen bara en pytteliten del av vad vi två var för varandra. Älskade finaste Flynn, den andra texten är för svår att skriva om dig, den får stå i mitt hjärta istället.
Heelworkhunden Flynn:
Det är svårt att summera Flynns magiska HTM-karriär. Men vi startade det hela med att bara prova på klass 1 på skoj. Det var 2011 och jag hade inte haft en aning om att sporten fanns innan jag läste om den tävlingen. Flynn blev uppflyttad och jag tänkte inte mer på det än att det varit en rolig sak att ha gjort. När sen hans rygg gjorde att vi inte kunde fortsätta med vallningen eller lydnaden, började jag fundera på om HTM kunde vara något som passade hans kropp bättre. I oktober 2014 debuterade han i klass 2, en dubbeltävling där Flynn blev uppflyttad och vann bägge sina starter.
I februari 2015 debuterade Flynn i klass 3, han tog CERT och kom 2:a på debuten (vann klassen gjorde jag och Fonzie!). Två veckor senare startade vi igen, nu på en dubbeltävling. Flynn tog CERT på bägge starterna (kom 5:a bägge gångerna) och blev därmed SE HTM CH! (Lite roligt var att Fonzie och jag vann bägge de klassera också) Faktum är att det är bara under sitt debutår som Flynn inte var på prispallen på varje start 🙂 Vi tävlade 10 gånger under 2015 och tog 10 CERT, tre av de gångerna kom han 5:a, resten av starterna var han topp-3 varje gång.
Flynn kvalade in till SM och kom 6:a där, vi blev uttagna till landslaget, startade på NM och tog individuellt brons och silver med laget! Flynn (och Fonzie) var även inkvalad till AFEC men jag blev sjuk så där kunde vi inte starta.
2016 tävlade vi 12 gånger -Flynn tog 12 CERT och vann 8 av de gångerna, de resterande fyra starterna kom han 2:a. Han blev Stormästare (20 cert) i HTM, vann AFEC och kom tvåa på SM. I landslaget var han helt fantastisk: kom 4:a på NM (silver med laget), 4:a på VM (silver med laget) och det mest magiska: vi blev individuella EUROPAMÄSTARE och tog GULD med laget!
2017 tävlade vi sex gånger -Flynn tog 6 CERT och vann alla starterna (från och med detta år vann han på alla ”vanliga” tävlingar vi startade på). Vi kom 2:a på AFEC, Flynn blev SVENSK MÄSTARE, tog brons individuellt på NM (guld med laget), kom 11:a på EM och 6:a på VM!
2018 startade vi fyra gånger -Flynn tog 4 CERT och vann alla starterna. Vi vann AFEC, Flynn blev för andra året i rad SVENSK MÄSTARE, och nu blev han även NORDISK MÄSTARE när vi vann NM! Tog även guld med laget. På VM kom vi 21 och på EM 14.
2019 var Flynns sista tävlingsår. Vi startade 4 gånger, Flynn tog 4 CERT och vann alla gångerna. Vi vann AFEC, kom 2:a på SM, tog individuellt brons på NM (och silver med laget), kom 11:a på EM och 12:a på VM (samma helg som Flynn fyllde 10 år). Han blev också Årets Heelworkhund i SHFK detta år.
Sammanfattningsvis startade Flynn 36 gånger i klass 3 och tog CERT på alla sina starter. Det må låta som självskryt men Flynn var faktiskt unik inom sin sport. Ingen annan hund i Sverige har Flynns rekord i att ha tagit en individuell internationell mästerskapsmedalj VARJE ÅR fem år i rad från sitt debutår i klass 3 till och med sitt sista tävlingsår. Ingen annan svensk hund har heller vunnit EM. Enligt mig gjorde han helt enkelt aldrig en enda dålig tävlingsstart. Jag själv kunde ibland klanta mig men Flynn? Aldrig. Han gav alltid sitt bästa och tyckte tävlandet var så galet roligt. Ju större publik, ju större utmaning desto mer kom Flynn till sitt rätta.
Vallhunden Flynn:
Trots att vi fick lägga vallningen på hyllan när Flynns ryggproblem visade sig redan vid fyra års ålder så har jag många fina minnen både från när han och jag jobbat ihop på Annelis fårgård och när vi tävlat. Flynn blev godkänd vallhund, tog sex förstapris i IK I (vann två gånger) och tävlade lite i IK II, kvalade in och deltog på Unghunds-SM innan vi fick sluta med vallningen. Han var cool, klok, pålitlig och hade stora, snabba utgångar och var grym på att få syn på får på riktigt långa avstånd.
Några av domarnas omdömen från tävlingarna var:
”Föredömlig djurhantering! Duktig förare o mkt. duktig hund” ”En ung o ngt orutinerad hund med föredömlig djurhantering. Väl förd!” ”Arbetsvillig hund, lydig. Ta vara på hundens kapacitet att arbeta.” ”Bra samarbete mellan förare och hund, trevlig unghund” ”Hund som inger respekt. Föredömlig djurhantering. Stort framtidslöfte. Mkt väl förd.”
Jag fick nyligen upp en statusuppdatering på Facebook som jag skrev är Flynn var strax under två år gammal som berättar så väl hur underbart roligt det var att träna och jobba med honom. Här hade vi varit hos Anneli och hjälpt till inför vägning och klippning av alla fåren:
”Roligast idag -att känna att japp, jag har en hund som jag verkligen kan LITA på. Lita på att han inte ställer till något, inte ger oss extrajobb, inte beter sig illa mot djuren när jag inte ser, inte behöver tryckas till för att sköta sig, inte fegar ur, en hund som jag kan lämna att sköta sitt jobb o jag kan gå därifrån och en hund som jag vågar ha bakom mig i trånga rännor utan att det vare sig blir stopp eller att får slänger sig över mig. Han är kanske inte den flashigaste, men vet ni, han är så på väg att bli den klokaste! 
Flynn Alldeles, alldeles lagom & underbar!”
Freestylehunden Flynn:
Jag tyckte det vore roligt att ha en sport vid sidan av heelworken så 2017 bestämde jag mig för att Flynn även skulle få köra lite freestyle. Hela projektet byggde egentligen på att jag tränat in ett avståndsarbete som jag ville testa i skarpt läge så jag utgick ifrån den övningen och la till lite annat så vi fick ihop ett program.
Flynn debuterade i klass 1 på en dubbeltävling, tog uppflyttning och vann bägge sina starter. Tre veckor senare startade vi i klass 2, Flynn fick uppflyttning och kom 2:a. Debuten i klass 3 blev tre månader senare, Flynn tog CERT och vann klassen. Vi startade två gånger till i klass 3, Flynn tog CERT och kom 3:a bägge gångerna och blev SE FREE CH. Han blev även Årets Nybörjare i Freestyle i SHFK för de meriterna. Efter championatet körde vi sedan ingen mer freestyle.
Lydnadshunden Flynn:
Flynn startade bara tre gånger i lydnad. En gång i klass 1, en gång i klass 2 och en gång i klass 3. Alla tre gångerna tog han förstapris och vann klassen. Sedan fick vi lägga av eftersom ryggen inte höll för den träningen. Jag tror han skulle blivit fantastiskt bra i lydnaden om vi kunnat fortsätta. Minns att domaren som dömde vår debuttävling skrev ”Ett riktigt lydnadsämne!” som kommentar på protokollet.
Flynn var fantastiskt rolig att träna lydnad med. Han älskade fram för allt apporteringar och sändanden i alla dess former. Vi hade otroligt roligt ihop och kunde till exempel mixa ihop moment hej vilt när vi tränade. Han fick en helt grym ordförståelse på det sättet.
Rallylydnadshunden Flynn:
Rallyn fick Flynn tävla i mest för att när jag ändå åkte med Fonzie (som jag satsade mycket mer med i rallyn) så kunde jag ju lika gärna starta Flynn med. Han tog sina kvalificerande rundor i nybörjare, fortsättning och avancerad i ett svep under fyra månader 2012.
Sedan hade vi ett uppehåll och så så 2018 bestämde jag mig för att vi skulle återuppta sporten vid sidan om heelworken: Flynn debuterade i mästarklass och tog sitt championat på sina första tre starter inom loppet av två månader. Vi tävlade allt som allt 11 gånger i mästarklass och tog 10 cert. Den enda gången vi bommade certet var det 100% mitt fel. Flynn tog rallytitlarna RLD N, RLD F, RLD A och SE RALLY CH.
Annat Flynn fick testa på:
Flynn var precis lika entusiastisk vad jag än introducerade honom för. Vi testade lite nose work: Flynn tog godkänt doftprov i klass 1 och klass 2, vi tävlade fyra gånger, tog ett diplom TSM i klass 1 och tre gånger bommade vi ett av söken med fullt på resten. Jag hade tänkt att nose work skulle få bli Flynns pensionärssport efter heelworken men tyvärr blev ryggen så dålig att han var tvungen att stå på Onsior så då kunde vi inte tävla alls.
När Flynn var riktigt ung var jag fortfarande lite inne på att köra agility med honom. Han startade bara tre gånger officiellt + att han startade på SHKs tävling där han vann två klasser. Men sedan tyckte jag att agilityn skulle bli för slitsam för honom så det projektet avslutades egentligen innan det riktigt börjat. Bilden är tagen efter tävlingen på SHK där Fonzie vann en klass och Flynn vann två.
Flynn älskade allt nosarbete och även om vi inte tävlade i det så fick han ofta spåra, köra uppletande eller viltspår. Han var med på SHKs spårprov och blev godkänd (=uppflyttad) ur deras startspår.
Flynn, du var verkligen en på miljonen. Sov gott, jag älskar dig.
Reader Interactions