Puppy blues -baksidan av myntet

Jag älskar valpar. Jag älskar att träna valpar. Jag älskar att se deras utveckling. Jag älskar doften av valpar och att ha en varm, sömning valp i knäet är bland det mest avkopplande och mysiga man kan ha. Jag älskar att se valpar leka och den där otroliga energin de har. Jag har älskat alla valpar vi haft genom åren MEN jag kan lätt erkänna att jag även, samtidigt, ofta har känt mig instängd, invaderad, rastlös och irriterad av det ständiga passandet. Att man kan älska valpen men känna ”nej, nu måste jag få vara ifred, nu rymmer jag hemifrån, nu måste jag få egentid!” pratas det kanske inte så högt om för det ska ju vara mysigt och rosaskimrande att ha valp. Så, dagens inlägg kommer att handla om ”puppy blues”, baksida av myntet!

Valpar tar tid. De vänder upp och ner på vardagen och en massa saker som man i vanliga fall kan göra blir vips mycket svårare. Gå ut på en långpromenad med den vuxna hunden? Jobba ostört ett par timmar? Kunna koppla av vid middagen utan att fundera på varför det vips blev så tyst (för då har de antingen sönder något eller kissar/bajsar inne eller allt på samma gång) ? Glöm det!

På engelska finns uttrycket ”puppy blues” som står för den känslan av att vara låg, tömd på energi, sömnbrist etc som kan följa av omställningen att skaffa valp. Irritation, ökad stress, sömnsvårigheter, tvivel på beslutet att skaffa valpen, känslor av otillräcklighet, skuld, att man inte älskar valpen eller att man känner sig fast och instängd, är några av de symtom som kännetecknar tillståndet ”puppy blues”. Det är egentligen inte alls konstigt. Stora förändringar i livet och vardagen är påfrestande, och att även positiva förändringar kan vara stressande är väl känt. Jämför med att flytta ihop, giftemål, skaffa barn etc. Bara för att vi vill något betyder det inte att det inte är slitsamt också.

Själv tycker jag det har varit stor skillnad när vi haft vår/sommar/höst-valpar kontra de gånger vi haft vintervalpar. På sommaren kan valpen lättare hänga med över allt, man kan vara ute på tomten och valpen kan pyssla med sitt medan man själv fixar på tomten eller har tagit med sig datorn ut för att jobba. Nu, med vinter och kyla blir situationen en helt annan. Man tillbringar mer tid inomhus och åtminstone jag är mycket tröttare så här års än när det är ljust längre. Det gör att jag känner mig mycket mer instängd och invaderad av att ha valp så här års. Det är jättemysigt och roligt -i lagom doser. Jag älskar verkligen Helge, han är en fantastisk valp, men jag älskar inte att ha valp varje sekund av dygnet, det kan jag lätt erkänna!

”Köp CHOKLAD. Eller GLASS.” Sms:ade jag till sambon. ”OK, är det en bråkig valp-dag?” fick jag som svar. Det är onekligen en fördel att bo ihop med någon som fattar när man säger ”alltså valpen är underbar men jag blir GALEN om jag inte slipper passa honom ett tag!”.

Så känner du att du älskar din valp men ändå vill fly hemifrån en stund för att slippa ifrån den, så är du inte en sämre valpägare för det. Du och valpen kommer få ett fint liv ihop även om du bitvis önskar den dit pepparn växer eller tänker att du borde börjat med frimärken istället. Det är bara en fas, det går över!