Fysträning för hund, del 2.

I min förra artikel gick jag igenom de grundläggande termerna inom fysträning, muskellära och task specific –grenspecifik träning. I denna artikel kommer jag nu gå vidare till träningsplanering, hur man kan periodisera träningen över året och avslutningsvis lite om vad som sker hos hunden vid överträning.

Träningsplanering

En ren nybörjare eller otränad individ kan höja sin prestationsnivå även om träningen är tillfällig och osystematisk, eftersom den fysiska utgångsnivån då är så låg att all form av träning blir en framgång. Men så snart individen –hunden i detta fall- har uppnått en viss fysisk nivå gäller det inte bara att träna utan också hur, när och vad man tränar för att man ska nå framgång. Därför blir träningsplanering viktigt om man vill få ut så mycket som möjligt av fysträningen för sin hund!

Så snart hunden belastar kroppen mer än den vanligen gör, kommer träningen att först verka nedbrytande på de delar av kroppen som belastats. Kroppen har dock förmåga att bygga upp sig själv igen och anpassa sig till de nya fysiska kraven. Grundprincipen i all träning är att kroppen med jämna mellanrum ska utsättas för belastningar som skiljer sig från det den är van vid, detta brukar kallas för överbelastningsprincipen. Under själva träningspasset kommer de nedbrytande processerna i kroppen att dominera och hunden får en tillfälligt minskad prestationsförmåga. Men sedan under vilan mellan passen kommer istället de uppbyggande processerna att dominera och då återställs kroppen inte bara till den ursprungliga nivån, utan den byggs upp lite till för att klara av de nya kraven. Detta ger en prestationsökning och kallas superkompensation. Vid optimala förhållanden mellan träning och återhämtning sker en prestationshöjning hos hunden. Får hunden däremot för kort återhämtning mellan träningspassen, kommer vi istället att få en tillbakagång i prestationsförmågan.

Enkelt förklarat innebär detta att om vi vill förbättra hundens prestationsförmåga måste vi öka träningsbelastningen. Gör vi inte det utan ligger kvar på samma nivå i träningen, kommer ingen förbättring att ske och hundens fysiska kapacitet kommer istället att stagnera.

Hur fort hunden återhämtar sig är beroende av en rad olika faktorer så som vilken typ av träning som utförts, den totala träningsmängden hunden utsätts för, samt kost, behandlingar etc. Detta gör att det är svårt att säga hur ofta en viss hund ska träna utan det blir upp till hundföraren att experimentera och dra slutsatser efter hur hunden svarar på träningsupplägget. Att arbeta med pulsmätning kan ge mycket god feedback! Sänkt vilopuls och att pulsen går ner snabbare efter träningspasset är vad vi letar efter. Det visar att hjärtat blivit starkare, att lungornas kapacitet ökat och att musklerna blivit mer effektiva i sin förmåga att använda syre. Har din hund en bra grundfysik och har tränat aktivt under många år kommer den att återhämta sig snabbare än den hund som bara har tränat en kortare tid. Jämför vi med människor kan en elitidrottare kanske träna två gånger dagligen medan en mer otränad individ kanske klarar av att träna 2 ggr i veckan utan att riskera överträning.

Periodisering av träningen

Som jag nämnde i förra artikeln bör man först ha gjort en analys av vad jag har för hund (fysiska förutsättningar) och vad den ska utföra (vad sporten kräver) samt vilka mål jag har (på vilken nivå ska hunden utföra arbetet) och utifrån detta kan jag sedan anpassa fysträningen så att förutsättningarna blir så optimala som möjligt. Jag kan börja med att skapa en årsplan där jag planerar utifrån de viktigaste tävlingarna under året, vilka huvudmål och vilka delmål har jag och när dessa ska uppfyllas? Utifrån detta kan jag sedan grovt dela in året i följande fyra perioder:

-Återhämtningsperioden

-Återuppbyggnadsperioden

-Förberedelseperioden

-Tävlingsperioden

Återhämtningsperioden är tiden efter tävlingssäsongens slut fram tills att träningen tas upp i normal omfattning igen. Denna tid behövs för att ge hunden både fysisk och mental återhämtning. Kroppen får en chans att läka ut småskador och slitage efter en hård tävlingssäsong genom att man kraftigt trappar ner på träningsmängden och intensiteten i träningen. Denna tid kan gärna användas till alternativ träning (kanske låta hunden syssla med en annan gren?) så att kroppen får syssla med något annat. Hunden bör fortfarande få lättare och framför allt allsidig fysisk träning. En tid att ta det lite lugnare och kanske passa på att lära hunden roliga trix och öva kroppskontroll utan att tänka på tävlingsprestation?

Återuppbyggnadsperioden karaktäriseras av att nu startar den riktiga, planerade fysträningen. Träningsmängden ökar och stiger successivt under hela perioden. Det är viktigt att inte stegra träningen för hårt och snabbt då det kan leda till både mental och fysisk överträning. Denne period används till att bygga upp fysiken och bli redo för nästa steg i träningen. Fortfarande ligger tyngdpunkten på allsidig träning för hela kroppen.

Under förberedelseperioden ökar sedan den totala träningsmängden successivt, både i intensitet och frekvens, dvs träningen blir både hårdare och bedrivs oftare. Nu läggs tyngdpunkten på grenspecifik träning utifrån sportens krav. Det kan handla om teknikträning, snabbhetsträning, tyngre träning. Här ska hunden förberedas för de krav som det framtida tävlandet kommer att ställa på den. För att toppa formen så trappar man sedan successivt ner den totala träningsmängden veckorna fram till tävlingssäsongen, medan intensiteten bibehålls. Dvs hunden får korta, intensiva men färre träningspass.

Tävlingssäsongen ska vara en tid då den fysiska nivå hunden uppnått ska underhållas eller förbättras. Träningen ska nu vara så tävlingslik som möjligt med minskad träningsmängd men ökad intensitet. Kan man inte trappa ner träningen inför varje tävling (dvs om man tävlar mycket ofta under en lång period) får man prioritera de viktigaste tävlingarna under säsongen och bara trappa ner träningen inför dessa för att försöka få till en formtopp. Förbättringen i prestationsförmåga hos hunden kan åstadkommas genom att man reducerar träningsmängden dagarna eller veckorna fram till en tävling.

Exempel på ett års träningsupplägg

För att ge lite idéer visar jag nedan hur periodiseringen under ett år kunde se ut för min vallhund Arvid på den tiden vi själva hade får hemma. Utöver arbetet med de egna fåren tränade och tävlande vi i vallning.

Oktober – januari: återhämtningsperiod. Från slutet av oktober trappar vi successivt ner vallträningen. Fåren tas hem och stallas upp i november inför betäckningen. Istället för vallträningen ligger fokus nu på annan träning –lydnadsträning, lite konster etc. Perioden används till återhämtning, vila och även att utvärdera den föregående tävlingssäsongen samt att planera inför nästa år.

Januari –april: återuppbyggnadsperiod. Återhämtningsperioden glider någon gång i mitten/slutet av januari över i återuppbyggnadsperioden. Vi börjar successivt fysträna mera, ökad konditionsträning med längre promenader, längre simpass. Successivt ökar även styrkepassen.

April-juni: förberedelseperiod. Våren kommer, fåren börjar lamma och släpps på bete. Fysträningen ökar, arbetet med djuren ökar och träningspassen blir allt mer tävlingsinriktade. De första tävlingarna avklaras men fokus ligger främst på att förbereda inför den mer tävlingsintensiva sensommaren.

Juni-oktober: tävlingssäsongen. Även om det blivit vanligare med tidiga fårtävlingar ligger fortfarande majoriteten av tävlingarna (samt alla de stora cuperna) på sensommaren/hösten. Träningen blir nu mycket tävlingsspecifik och med mål att toppa formen till de viktigaste tävlingarna. Det blir färre men intensivare träningspass mellan tävlingarna. När sista tävlingen för året avklarats och när fåren tagits hem från sommarbetet trappas träningen åter igen successivt ner inför återhämtningsperioden.

Det enskilda träningspassets upplägg

Det enskilda träningspasset ska passa in i förhållande till var man är i sin årsplanering, men självklart ska man vara flexibel och även se till hundens dagsform. Grunden för ett träningspass kan se ut som följande:

Uppvärmning ska alltid finnas med för att förbereda kroppen inför arbetet. Jobba i långsamt tempo som ökas eftersom. Arbeta med stora muskelgrupper och enkla övningar. Efter uppvärmningen styrs upplägget av träningspasset utifrån vad vi ska öva på just idag. Jobba inte med alla delar under ett och samma pass!

Inlärning av nytt moment/ny teknik. Ska du lära din hund något som kräver att den lär sig att använda en ny teknik eller något som kräver mycket koordination, ska du göra detta innan du kör någon mer ansträngande fysisk övning. Om hunden är trött minskar dess koordinationsförmåga vilket kan leda till att skaderisken ökar eller till att hunden lär in ett felaktigt rörelsemönster vilket sedan kan vara svårt att ändra.

Ska du träna något som kräver snabbhet (explosiva starter, ruscher, korta, snabba jobb) så lägger du även in detta i början av träningspasset efter en ordentlig uppvärmning, så att du får ut maximalt av hundens muskelarbete. Vill du öka hundens intensitet i något moment (att hundens stressnivå höjs) så använder du dig av detta!

Ren uthållighetsträning kan du lägga sent i träningspasset, dvs efter eventuella koordinationsövningar eller snabbhetsträning. Tränar du styrketräning beror det på hur hårda övningar din hund har gjort vad du kan träna efteråt. Som grundregel ska du inte träna några mer avancerade koordinationsövningar efter ett styrkepass!

Avsluta alltid med nedvarvning efter träningen och gärna massage & stretching.

Risker vid överträning

Superkompensationen blir kraftigare vid hårdare belastning, men det kräver också längre återhämtningstid. I vissa fall kan man räkna med upp till tre dygn innan kroppen är redo för lika hårda pass igen. Om träningsbelastningen varit för stor eller återhämtningen varit för kort kan hunden drabbas av överträning. Överträning kan bero på:

• För stor fysisk belastning och för kort återhämtning vid enskilda pass
• Långvarig överbelastning (även vid lättare träning)
• Ensidig träning
• Psykiska faktorer (stress)
• Sömnbrist, sjukdom, skador
• Att hunden tränat med infektion i kroppen
• Dålig/felaktig kost, näringsbrist

Vid långvarig överträning kan hunden få hormonrubbningar där halten av kortisol ökar, detta leder till att protein i kroppen bryts ner, vilket i sin tur leder till att hunden inte kan bygga upp vävnaderna igen efter belastning. Symtom på överträning hos en hund kan vara fysiska:

• Minskad prestationsförmåga
• Viktförlust
• Minskad aptit
• Kronisk muskelvärk
• Försämrad koordination
• Ökad infektionskänslighet
• Förhöjd vilopuls
• Sämre återhämtningsförmåga

Men symptomen kan också vara psykiska:

• Trötthet
• Störd sömn
• Rastlöshet
• Nedstämdhet
• Irritationer
• Minskad motivation

Misstänker man att hunden drabbats av överträning gäller att minska den totala träningsmängden, man låter den vila från hård träning och tävling och försöker istället hitta alternativ, lätt och rolig träning. Det gäller att vara noga med maten, hundens vila och sömn och att den får tillräckligt med lugn och ro. Sysselsätt den gärna med andra, positiva aktiviteter (gärna något nytt och roligt), ge den gärna massage och se till att eventuella småsår och skador behandlas ordentligt. Hunden behöver tid på sig att komma tillbaka både fysiskt och psykiskt!

Referenslitteratur:

Bangsbo, Jens; Michalsik, Lars (2004) Aerob och anaerob träning, SISU Idrottsböcker

Carlsson, Christian (2006) Muskeln i fokus, SISU Idrottsböcker

Holmgren, Anna; Söderström Lundberg, Marie; Rosén, Stefan (2008) Fysträning för hund, ICA Bokförlag

Holmgren, Anna; Söderström Lundberg, Marie (2007) Hundmassage & stretching, ICA Bokförlag

/Anna Larsson www.3vallare.se Canis Hundskola avdelning Sörmland
(tidigare publicerad i Canis nr 6/08)