När man får hem sin lilla valp är det så mycket man vill hinna med –miljöträning, låta den träffa andra hundar, lägga grunderna till framtida tävlingsgrenar osv. Att låta valpen socialiseras och vänja sig med folk brukar hundägaren också komma ihåg, inte minst för att så många automatiskt vill fram och hälsa på den söta valpen! Om många hälsar på valpen och den är glad i människor borde väl hantering vara en ren struntsak?
Här tror jag att man lätt kan lura sig själv i hur mycket övning i hantering valpen verkligen får. Det är för de flesta valpar stor skillnad mellan att hälsa på folk och att bli hanterad av dem. Ytterligare ett problem som jag ser det är att så många nu för tiden tycks ha förläst sig på ”lugnande signaler” och att man inte ska titta en hund i ögonen, inte böja sig över den osv. Att sätta sig på huk och vända bort ansiktet må vara ett jättebra sätt att agera mot en rädd och misstänksam hund, men när det gjorts till norm för hur man hälsar ”artigt” på hundar i gemen då blir det fel! Hur ska den valp som alla endast hälsat försiktigt och artigt på klara av att bli fasthållen, att lyftas, att vändas på av folk som böjer sig över den, grabbar tag i den? Kontrasten blir otroligt stor om valpen bara träffat folk som ”hälsat artigt” och den sedan drabbas av en skada eller sjukdom och måste tåla en helt annan typ av hantering. Det är tyvärr också lätt hänt att djurägaren skyller på att veterinären var ”elak” om hunden blir stressad av undersökningen när man kanske istället borde fråga sig om hunden fått chansen att lära sig hantering innan skadan eller sjukdomen var ett faktum? Vi har som hundägare ett ansvar att ge våra hundar ett gott liv och i det borde ingå att förebereda dem på bästa sätt inför veterinärbesök och annan form av hantering så dessa upplevelser blir så skonsamma som möjligt.
När olyckan händer…
Tänk dig att du är ute i skogen och tränar sök med din hund av modell större, tyngre brukshund. Din hund är inte vidare lätt att hantera, men du har instruerat dina figuranter noga och de har lärt sig precis hur de ska leka eller ge godiset för att inte skapa någon konflikt hos hunden. Allt går bra fram till fjärde skicket, då halkar hunden plötsligt när den ska ta sig ner för en bergsknalle, faller olyckligt och skadar sig illa i landningen. Nu står du med en skadad hund som har ont, väger 40 kg, inte gillar att hanteras av folk och det är en bra bit tillbaka till bilen… Tänk så annorlunda det varit om du lärt hunden att acceptera att bli lyft och buren inte bara av dig utan även av främmande.
En god vän till mig som är väktare insåg att skulle hennes malinoishane någon gång skada sig så skulle hennes enda chans att själv flytta hunden vara att bära honom hängandes över sina axlar. Sagt och gjort –hon lärde hunden att ”åka ryggsäck”!
Något som vi kanske inte tänker på är att vi själva också kan drabbas av sjukdomar eller olyckor och att hunden då kanske måste passas och hanteras av främmande människor. Om något händer dig, kan andra då gå fram till din hund? Få ut den ur bilen?
Men man behöver inte ta till så drastiska händelser för att inse fördelen med hanteringsvana hundar. Det räcker att se hur många som måste få hjälp med kloklippning och pälsvård för att inse att hanteringsträning är en god investering. Jag fick själv för något år sedan besök på min firma av en rottweiler vars ägare inte kunde ge hunden den ögonsalva han behövde. Husse var tvungen att åka till oss varje dag i en veckas tid för att kunna ge hunden sin medicin! Hade den hunden fått lära sig att hantering är roligt redan som valp hade husse sparat både tid och pengar –och hunden hade inte behövt stressa upp sig över att bli fasthållen av främmande människor.
Att lägga goda grunder
Hantering kan vara roligt! Lägger vi upp träningen i små steg och ökar svårigheterna gradvis går det så småningom att få en hund att uppskatta även tuffare hantering. Fundera igenom vad du tror att din hund kan komma att utsättas för vid olika undersökningar eller behandlingar och lägg sedan upp en träningsplan utifrån detta. Ett bra slutmål är att hunden ska kunna bli hanterad över hela kroppen, både av ägaren & av främmande personer. Utifrån detta kan vi sedan sätta upp delmål för träningen i stil med:
-Ta på huvudet, ta på öronen, titta i öronen, rengöra öronen, ta kring ögonen, ge ögondroppar.
-Titta i munnen, känna på tänderna, skrapa/borsta tänderna, titta i svalget, ge tabletter.
-Ta i pälsen, borsta, kamma, klippa. Vänja sig vid klippmaskin.
-Ta i tassarna, känna på och mellan tårna, ta i trampdynorna, känna på klorna, klippa klor.
-Bada, schamponera, torka med handduk, torka med hårfön.
Ungefär så långt brukar tipsen sträcka sig i de flesta hundböcker. Jag skulle vilja lägga till några fler punkter som om ni övat på dem definitivt kommer att underlätta framtida besök hos veterinär och liknande:
-Träning på bord: kunna stå, sitta & ligga still på bord. Kunna vändas manuellt från en sida till en annan liggande.
-Tåla påträngande kroppsspråk: kunna sitta still mellan ägarens ben, stå still när ägaren står grensle över hunden, tåla att främmande böjer sig ner/lutar sig över hunden i stående, sittande och liggande.
-Mer djupgående hantering: kunna stryka över och känna igenom hela kroppen med fingrarna, massera, kunna böja och sträcka benen, öva stretchrörelser.
-Hållas fast: kunna ta tag i halsbandet, hålla fast kring nosen, hålla stilla huvudet, hålla stilla ett visst ben, hållas fast i olika ställningar i stående, sittande & liggande. Vänjas vid munkorg.
-Kunna lyftas & bäras. (Inte minst viktigt för större hundar!)
Vid hanteringsträning är det extra viktigt att komma ihåg att vi vid all träning även får med känslor och stressnivå på köpet. Det är inte så lyckat om hunden visserligen gillar att vi tar i den, men dess förväntan är att den snart ska få fara upp och dra igång en jaktlek! Ju lugnare hunden är när du tränar hantering, desto bättre. Utnyttja när hunden är trött, nöjd och tillfreds efter att tidigare varit aktiv, utnyttja tider på dygnet då din hund har extra lätt att koppla av, belöna ofta & tätt men med lugnare belöningsformer (matbelöningar fungerar ofta bra). Tänk också på att vid hantering själv vara lugn och avslappnad. På mina hundmassagekurser brukar jag säga till eleverna att de inte kommer att kunna slappna av i sina händer om de har tankarna på annat håll. Börjar tankarna fara hit och dit är det lätt hänt att vi spänner oss och spända, hårda nypor är inget bra utgångsläge för att få en avslappnad hund! Så småningom ska hunden kunna klara av att slappna av i stökigare miljöer men tillrättalägg miljön i början av inlärningen och dra nytta av att hanteringen associeras med en känsla av lugn och ro. Rätt utfört kan du få en hund som nästan somnar när det är dags för kloklippning!
Dra nytta av valpkurserna!
Valpkurser kan om de utnyttjas rätt vara en mycket god grund för framtida hanteringsövningar. Jag skulle önska att fler instruktörer, oavsett klubb eller ideologi, tog tillfället i akt att på valpkurserna både informera om varför hantering är viktigt och visade hur man på ett positivt och trevligt sätt kan öva med sin valp. Instruera kursdeltagarna och låt dem hantera varandras hundar så att valparna under kursens gång får öva sig i att hanteras av flera olika personer (viktigt inte minst för de valpar som ägs av ensamstående utan större bekantskapskrets, eller de som bor avsides och sällan träffar så mycket människor). Inte minst kan hanteringsövningar på valpkursen fungera som en varningsklocka om någon valp visar tendenser att uppleva hanteringen som obehaglig och lämpliga åtgärder kan sättas in i ett tidigt skede så att hanteringen aldrig behöver bli ett problem. Det är alltid lättare att förebygga problem än att träna bort dem!
Utsätt inte främmande för fara!
Det borde inte behöva sägas, men om hunden redan fått dåliga erfarenheter av hantering och lärt sig att lösa situationen genom att bitas, då får man inte chansa och utsätta andra människor för fara!
Jag hade precis klippt klart klorna på en större blandrashund när ägaren ljudligt andades ut och sa: ”Åh, det gick ju bra, han har bitit tre stycken tidigare så jag var lite orolig!” Inte ett ord om detta hade hon sagt till mig innan jag började ta i hunden.
Det finns ingen ursäkt för att försöka dölja ett aggressionsproblem genom att hålla tyst om det och hoppas på att hunden just denna dag väljer att inte bita. Jag har diskuterat detta med hantering med några veterinärer jag känner och tyvärr hade de liknande erfarenheter som jag själv –somliga hundägare chansar hellre än berättar att de har ett problem. Veterinärer, massörer, trimmare och friskvårdare är alla beroende av sina händer som sitt främsta arbetsredskap. Vid minsta tvekan, använd munkorg! Det är ingen skam i det, snarare visar du att du är en ansvarstagande hundägare och din veterinär kommer att tacka dig. Jag är själv dessutom övertygad om att det är mer traumatiskt för en hund att bita en människa än att ha en munkorg på sig några minuter…
Aggressiva beteenden är också beteenden!
Till sist ett par ord på vägen till dig som har en hund som redan hunnit skaffa sig dåliga erfarenheter av hantering. Tänk på att även undflyende eller aggressiva beteenden är just beteenden, dvs de går att förändra! Vad upprätthåller beteendet idag och vad kan du göra för att ändra detta? Med en hund som redan har dåliga erfarenheter blir det ännu viktigare att ta träningen i små steg och fokusera på TKF (timing, kriterier och förstärkning). En god start kan vara att ta kontakt med en duktig instruktör och få hjälp att lägga upp träningen. Jag skulle också rekommendera boken ”Klickerträning & lugnande signaler” av Emma Parsons för fler idéer och tankar kring träning av aggressionsproblem.
/Anna Larsson www.3vallare.se Canis Hundskola avdelning Sörmland
(tidigare publicerad i Canis nr 2/08)
Reader Interactions