Påbörjat träningen av elitklassens sändande till rutan.

I klickerträningsvärlden brukar vi prata rätt mycket om fördelen med att träna in grundfärdigheter och att få en stor beteenderepertoar hos hunden snarare än att träna ”klass för klass” i lydnaden. Har hunden många bra grundfärdigheter som den kan ta fram både frivilligt och på kommando och om du har övat på att sätta ihop dessa till olika delmoment eller längre kedjor (som inte alls behöver vara hur tävlingsmomenten utförs) så har du ett mycket bättre utgångsläge när du vill börja träna in ett nytt moment, än om du tränat bara med sikte på lydnadsklass I när hunden var valp/unghund.

Självklart blir det inför tävlingsdebut i en klass så att man fokuserar på den klasens moment, finslipar dem, jobbar med momentrutiner och tävlingsträning och det blir ofta en övervikt mot helhet och stimuluskontroll i träningen. Men det ska inte behöva kännas som att ”uppfinna hjulet på nytt” eller att man startar om helt från noll när man sedan vill gå vidare med nya moment (däremot kan man se att har man tränat väldigt tävlingsmässigt ett tag så tar det kanske ett eller ett par pass innan hunden är lika duktig på att erbjuda frivilliga beteenden igen eftersom den länge blivit belönad för att invänta signaler).

Nu när jag beslöt att inte tävla något mer i klass III så tog vi först några dagars lydnads-vila där den enda träningen jag gjorde var att shejpa lite trix i köket helt fritt ifrån allt momenttänkande. Sedan satte jag mig och läste igenom tävlingsreglerna i elitklassen (man är ju också mest inläst på den klass man precis tävlar i av förklarliga skäl) och började fundera på vilka saker vi skulle ta tag i först. Jag börjar gärna med att läsa reglerna och kolla på koefficienterna och utifrån dem rangordna vad vi ska sätta igång med först (host, host UTOM inför klass III där jag galet länge förträngde fjärren för jag blev bara frustrerad när jag försökte träna den. NU känns den dock riktigt rolig så skam den som ger sig!).

I elitklassen är det tre moment som är värda mer än de andra (koeff 4):

• Inkallande med ställande och läggande
• Sändande med dirigering, platsläggande och inkallning (det jag i rubriken kallar elitrutan)
• Fjärrdirigering

(Resterande moment i klassen har koeff 3 förutom platsliggningen som bara har koeff 2. )

Idag startade vi därför upp träningen av elitens ruta. Momentet innebär att hunden först skickas 10 meter rakt fram till en kon, där ställs den och sedan skickas den vidare till rutan som ligger ca 23m bort antingen åt vänster eller höger från konen sett. Hunden läggs i rutan, föraren kommenderas att gå som en triangel från utgångspunkten upp mot rutan, vinkla, vinkla igen tillbaka mot utgångspunkten och under marschen med ryggen mot hunden kalla in den till ett fritt följ som avslutas med en halt och där är momentet slut.

Jag inledde med att ställa Flynn 25 meter från rutan, stående med nosen mot rutan. Sedan backade jag själv ner 10 meter, stod stilla och skickade Flynn på ”Rutan!”. Inget problem! Nästa repetition valde jag att ställa honom på samma avstånd men nu vänd mot mig (dvs han skulle behöva vinkla 90 grader för att springa till rutan) -det gick strålande det med. Så laborerade jag sedan ett par gånger med att skicka honom växelvis (varannan eller var tredje gång) på en högerruta och växelvis på en vänsterruta (samma ruta för jag hade inte fler koner med mig men jag hade satt upp rutan i ”mitten” i ridhuset och vi körde den från olika håll alltså). Jag struntade under detta första pass att byta plats på rutan mellan skicken eftersom mitt mål inte var att öva ”leta rätt på rutan” utan främst öva att skickas på den på avstånd från mig och i olika vinklar. Jag ställde honom också med flit allt sämre, som om han skickats till konen men stannat vänd åt fel riktning, dvs nästan helt med ryggen mot rutan så han var tvungen att göra en helomvändning för att kunna springa rätt. Det löste han hur fint som helst!

Då tog jag en target (ett sittunderlag) som Flynn sedan tidigare kan springa ut och ställa sig (landa aktivt) på, placerade denna där konen skulle stått om det varit en tävlingsruta och så fick han några repetitioner på att springa rakt ut och ställa sig på targeten trots att den frestande rutan fanns längre bort. Det gick fint direkt! Steget efter det testade jag helt fräckt att lägga ihop de två delarna: skicka honom till targeten, ge honom ståkommando innan landningen, vänta några sekunder och skicka honom vidare mot rutan. Första gången åt varje håll hade han en tidsfördröjning i starten från targeten men jag bara väntade och han klurade ut det hela och sen gick det galet bra att skicka honom från 10 meter (från stående i utgångsposition) till targeten, Flynn sprang fort ut till targeten, stannade med tvärstopp, stod lugnt och still och drog iväg med samma fina tempo varje gång till rutan som jag sedan de allra flesta gångerna stoppade honom i och bara nån gång klickade och direktbelönade för att han bibehöll riktningen vidare igenom rutan. DUKTIG HUND!!!! Shit så roligt träningspasset kändes!!!

Tyvärr hade jag inte tagit med mig kameran för det kändes lite krångligt att rigga den och få med allt när jag skulle träna ensam -men i efterhand ångrar jag att jag inte fick det första passet på film, det hade varit roligt! Får försöka få till filmning en annan gång.