Jag funderar vidare på lydnaden och jakten på det perfekta utförandet. Ska direkt säga att jag tycker det är jättehäftigt med hundar som visar snygga, snabba och exakta detaljer, absolut! Jag tycker dessutom hundar som TAR I är underbara (någon som missat att jag tenderar att ha mer fart än finess som signum hehe?) men jag är också övertygad om att helhet och att genomföra alla moment räcker långt och kanske är det vad folk först borde sikta på så kan de perfekta detaljerna och superutförandet få vidareutvecklas successivt under hundens tävlingskarriär? Hunden är väl inte färdiglärd vid 1 års ålder, den kan väl lära om och lära mer under hela livet hoppas jag?
Tyvärr har jag inte filmat Flynns två första tävlingar, men jag kan berätta att dagarna innan starten i klass I så avrådde (i all välmening) min träningskompis mig från att starta, typ ”du kan ju vilja vänta och vara mer säker på att han faktiskt kan momenten…” Äh, sa jag, det KAN gå, jag åker nog ändå! Och det fanns absolut en massa detaljer som inte var perfekta, men Flynn hade en underbar attityd och höll ihop och presterade 188,5 p och seger -samma hund som dagarna innan inte var klar nog. Smaka på den 🙂 Det var inte perfekta detaljer som tog oss genom den dagen, det var att vi hade sjukt kul och att vi satte alla moment på första försöket bra nog.
Debuten i klass II var i ridhus, svinkallt. Åter igen kändes det som det gärna hade fått vara fler träningspass kvar innan, men är tävlingen när så varför inte åka? Flynn presterade åter igen inte perfekta bitar men helheter bra nog för 184p och seger. Häpp, det räcker långt att bara älska det man gör och genomföra! (Här fick jag avdrag på helheten med 1,5 betygsenheter för att jag var för glad mellan momenten, kan väl säga att det var en vinnande strategi oavsett hehehe)
Debuten i klass III är min drömtävling. Bästa känslan ever på ett lydnadsprov! Jag njöt varje stund inne på planen med min tappre hjälte! Här missuppfattade Flynn mig rejält i två moment och vips hade vi en 5:a på rutan och en 5,5 på fjärren. På två av de poängmässigt viktigaste momenten! Men, åter igen, bara man genomför och kan plocka in lite mer i de andra momenten så går det faktiskt vägen även med två sånna ”katastrofbetyg”. Vi landade på 264p och vann.
Så, hade vi tävlingarnas snyggaste fria följ? Nope. Hade vi tävlingens bästa avslut? Mycket tveksamt. Hade jag tävlingarnas bästa totalprestation, japp faktiskt. Detaljer i all ära men de måste limmas ihop med vilja, glädje, jävlar anamma och förmåga att komma igen efter en rejäl djupdykning i momentet innan.
Kanske kan någon ha lättare för att våga tävla om de skiftar fokus från perfekta detaljer till ”prestera hela momentet på 1:a försöket räcker”? Jag lever hur som helst på hoppet att det ska räcka långt med det tänket även i eliten när vi väl kan starta där efter att skadan läkts. Den som lever får se om jag får rätt eller ej 🙂
Nu ska jag öva mig på att vara osvensk, icke-jantig eller vad man ska kalla det för och gotta mig åt Flynns två segerbilder (varför fotade jag aldrig efter segern i klass II vet jag inte, måste varit kylan?). För jag GILLAR att vinna! Om någon trott något annat efter mitt tidigare inlägg. Och jo, vi jobbar på att få snyggare detaljer, men vi är inte teamet som skjuter upp starter i väntan på att allt ska bli perfekt. Perfekt kan vi ta en annan dag, man har bara ett liv och man kan inte gå och vänta en evighet på att allt ska bli perfekt först 🙂
Team Flynn efter debuten i klass I.
Team Flynn efter debuten i klass III.
Samma strategi och tanke som jag :). Hur svårt kan det va?!
Håller helt med dig. Det har blivit sådan detaljjakt att glädjen nästan försvinner för några jag känner. Utan att förespråka slarv tror jag ändå att det är viktigt att verkligen ha KUL på plan.
Vi ska debutera i appellen imorgon och jag har varit jättenervös för det – just för att jag lagt en press på mig att det ska gå vägen. Så himla härligt att läsa ditt inlägg då! Nu blev jag SUPERTAGGAD på att ha kul med min tjej imorgon! Och känner jag henne rätt kommer vi ha askul!! Så får vi se om det syns i protokollet också 😉
Härligt! Lycka till och ha en rolig dag!
Härlig läsning! Trist att folk säger att man inte är färdig för att tävla när det ändå går bra på tävling. När är man färdig egentligen? Jag själv går också ut fast vi inte är helt klara, vi får inte lika fina poäng som ni, men vad fan, vi har kul ändå! Tycker det är kul att tävla och få bli bedömt över hur långt vi kommit! Alltid finns det något moment som man blir glatt överraskad på att det gick så bra!
Har samma tänk, det viktigaste är att man har roligt! 🙂
härlig läsning!:). Nåt som jag aldrig kommer kunna köpa är att du fick avdrag på helheten för att du va för glad med hunden mellan momenten? Jag tycker det är så tråkigt, att man ska gå ut å gå kul med sin hund på planen men inte får visa glädje mellan momenten? ? En jag känner blev tillsagd efter tävlingen att hon va för glad mellan momenten och att hon skulle sluta med det?..hon valde att sluta med lydnaden istället för hon ville ha ett glatt samarbete i hundsporter som hon tyckte! Vad är era synpunkter på detta?