Jag har genom åren insett att det som jag har svårast för, det är att hålla igång träningen och den egna motivationen när det blir långa pauser. Jag behöver ha tävlingar inbokade och helst med relativt kort varsel (en månad framåt max) för att prestera som bäst träningsmässigt. När det under vissa vintrar varit mer eller mindre omöjligt att hålla igång träningen (ffa vallningen men ibland även de andra grenarna) så tar jag liksom en mental paus från dem. Jag kan till och med under sånna uppehåll då och då ha lite svårt att känna längtan efter träningen eller svårt att komma ihåg vad det var som lockade mig med sporten! Skumt men jag kan bara efter ett antal års noterande av detta konstatera att så fungerar jag uppenbarligen.
Lite liknande känner jag alltid första lediga dagen efter en intensiv tävlingshelg. Poof, jag blir oftast otroligt lat dagen efter, nästan lite zombieaktig och väldigt sällan sugen på att direkt börja träna. Har man varit mkt på så reagerar uppenbarligen min hjärna med att sedan vilja vara mkt av, helst bara lulla runt i skogen eller sitta och slöa ute i skuggan med en bra bok (eller bara sitta slött och tomglo! Jodå, jag ÄR en mkt latare människa än jag vet att jag fått rykte om mig att vara).
Just nu är jag inne i en sån fas efter Fonzies sista tävling för våren. Det är NU jag borde träna och finslipa och utmana inför höstens tävlingar men den riktiga viljan infinner sig inte. Jag njuter just nu mera av att se hundarna busa runt i skogen än att planera bra träningspass.Samtidigt som jag i andra stunder stressar över att jag kastar bort bra träningstillfällen. Vem har sagt att människans inre ska vara lät att förstå sig på 🙂
Jag beundrar verkligen dem som kan slita i år mot ett långsiktigt mål. Jag inser ju att de måste ha en massa små mål på vägen även i sin träning (och en massa mindre viktiga tävlingar på vägen säkert) men ändå. Att sikta på ett OS flera år framåt tex… Hur gör man det!?
För att inte slöa till helt så har jag nu satt upp några resultatmål för Fonzie & mig för resterande 2013. Ska vi fixa dem så måste kärringen inte bara lulla runt i skogen 🙂 Men jag erkänner att det vore väldigt mycket enklare att hålla ångan uppe om jag hade haft en tävling inbokad inom de närmsta veckorna. Sån är jag -hur är du?
Åh jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Jag debuterade i lk 1 med min yngsta hund för ungefär två veckor sedan. Fram till tävlingen tränade vi mycket och välplanerat, varje dag de närmsta veckorna innan tävlingen. Efter tävlingen tog vi flera dagars träningspaus och sedan har jag inte kommit igång ordentligt utan bara pillat med lite småsaker inomhus utan något specifikt mål. När jag tänker tillbaka så gjorde jag nog på samma sätt med min äldre hund när vi tävlade för några år sedan.
Haha, gud vad läskigt. Skulle kunna vara jag som skrivit detta! Jag är EXAKT lik! Speciellt det där med att luften går ur mig efter en intensiv tävlings helg eller som i vårt fall just nu en intensiv tävlingsmånad. Känner mig minst sagt som en zombie 😉
Har inte tagit mig för med något sedan Norsborg och då har vi ändå tävlingar inbokade framöver – tom väldigt snart!
Så om det kan vara till någon tröst så kan jag lova att du ligger i väldigt hårt i jämförelse med mig. ;D
Håller med Zandra. Det är som om jag själv hade skrivit det. Borde träna inför jaktstarten, MEN har inte anmält till någon, så det blir det inget med. Detsamma gäller lydnad med Tila, rally med Whiskey osv. Man borde bli mycket bättre på det 🙂
Det är UNDERBART att bara lulla runt i skogen, fika på en stubbe, sitta och glo, lyssna på fåglar, vifta bort en fluga eller mygga. Jag skulle brinna upp om jag inte fick såsa runt ibland. Njut bara! Livet behöver inte vara mer komplicerat än så. När det känns långtråkigt kan du ju alltid trappa upp träningen (kanske… 🙂 ).