Skapa struktur och få ut mer av din träning!

Varför känns vissa träningspass mer lyckade än andra? Varför får vi ibland till en massa effektiv träning trots att vi bara har en mycket kort tid på oss, medan andra gånger känns träningen inte alls som den går framåt trots att vi har gott om tid? Självklart kan det handla om de gamla trotjänarna timing, kriterier och förstärkning, men det kan också vara så att vi helt enkelt behöver skapa mer struktur i vår träning. I den här artikeln får du en del tips som jag hoppas kan hjälpa dig att oftare få till de där riktigt bra träningspassen!

hedvig_hopp

Vet hunden när passet börjar och slutar?

Att ha tydliga signaler kring när träningspasset börjar och slutar och inte minst att själv ha full fokus på träningen och hunden under hela passet, är steg ett i att få bättre struktur och snabbare framgång i träningen. Hunden ska aldrig behöva gissa sig till om det lönar sig att hålla fokus på dig och att erbjuda beteenden.

Tränar vi inomhus ensamma, kanske vi inte tänker så mycket på hur vi startar vårt träningspass. Då är hunden oftast med på noterna så snart den ser att vi börjar plocka fram träningsprylarna, stoppar på oss belöningarna eller tar klickern i handen. De träningspassen bara sätter igång, ibland kanske initierade av hunden (när den kommer och tigger om träning) och ibland av ägaren. Men om vi tränar utomhus och framför allt i en lite stökigare miljö, kan det vara klokt att ta sig en funderare på när ditt träningspass startar och hur. Är det när vi tar ut hunden ur bilen? Är det när vi kommit in på träningsplanen? Eller är det först när vi varit på planen en stund och påkallar hundens uppmärksamhet som hunden ska förvänta sig att det lönar sig att hålla fokus på ägaren och prestera? Vad vi sätter för vanor och rutiner kommer att avspegla sig i hundens framtida förväntan på när det lönar sig att ha fokus och när det är helt bortkastat.

På samma sätt kan det vara klokt att ha tydliga rutiner för hur träningspassen avslutas. Detta både för att undvika frustration skapad av att hunden fortsatte att förvänta sig aktivitet som sedan uteblir, och för att undvika att hunden så att säga stämplar ut för tidigt för att vi varit otydliga i att förmedla om träningen fortfarande pågår eller ej.

Mekaniska färdigheter

Att få flyt i träningen handlar mycket om förarens rent mekaniska färdigheter. Ju skickligare vi blir på att hantera klicker, belöningar, eventuella andra föremål (targets, apporter etc) placera oss och hunden rätt inför nästa repetition och hålla ett högt tempo utan dödtid i träningen, desto snabbare får vi framgång i det vi övar på.

Kontrollera alltid innan du sätter igång ditt träningspass att du har tillräckligt med godis klart och placerat så att du fort och lätt når bitarna. Bestäm dig för vilken eller vilka leksaker -eller andra belöningar- du ska använda och se till att du både når dem lätt och inte minst kan få undan dem lika lätt när lekstunden är klar. Många hundar lär sig att ”stämpla ut” mellan repetitionerna just för att vi tar för lång tid på oss att bli klara igen efter lek eller godisbelöningen. Om du kommer att behöva förflytta dig eller hunden under träningen så ha en plan för hur du ska göra det, kanske genom att ni leker er tillbaka till den startpunkt som du vill utgå ifrån eller om bara hunden ska förflyttas -att du kastar en godis som den får hämta för att sedan direkt vara klar för nästa repetition. Om du använder dig av externbelöning i form av godisskål, ha en plan för hur du fyller på den på ett smidigt sätt. Använder du dig av targets eller andra hjälper och ska börja arbeta bor dessa, så ha en plan för hur du smidigt tar bort dem på bästa sätt under träningspasset.

Idealet är att du har tänkt och planerat och iordningställt så bra innan du hämtar hunden att du sedan under själva passet inte behöver fundera utan bara kan agera! Blir det trots allt något som strular till sig under träningen så avbryt på ett klokt sätt -och därmed kommer vi in på…

Pauser -planerade och oplanerade

Man brukar säga att i bra träning finns inga pauser, bara repetition (hunden presterar) eller belöning (föraren presterar!). Men det är en sanning med modifikation. Även om jag inte vill få in pauser inne i den enskilda övningen, eller micro-träningspasset om man så vill, så kommer det ske pauser i olika form när vi tex byter övning eller om vi ofrivilligt råkar bli avbrutna av någon. Några pausrutiner jag haft under åren har varit:

Sätta mig på huk och hålla hunden i halsbandet. Denna paus tar jag till om någon kommer fram och stör mig under träningen och jag inte bara kan ignorera människan och träna klart. Signalen att jag sätter mig på huk + håller i halsbandet är för mina hundar besked om att ”just nu pågår inte träning, du är fri att ta en mental paus, se dig omkring, men var beredd, snart kommer vi starta igen!”. Vad jag vill se är att så fort som jag släpper halsbandet och reser mig upp så fortsätter hunden utan andra signaler träningen där vi var när vi blev avbrutna. Jag har hört missförstånd vad gäller syftet med halsbandsgreppet -att det skulle vara för att hunden inte ska kunna ”självbelöna sig” eller att föraren är rädd för att hunden ska sticka iväg (i de fallen borde man kanske funderat på varför hunden i så fall inte ”självbelönade” sig eller stack när den var lös?) Jag ser dock halsbandsgreppet som något helt annat; en signal om paus och att jag som förare i och med den rutinen slipper riskera att hunden fortsätter att erbjuda beteenden som jag missar att förstärka (eller att jag lär hunden att det lönar sig inte att ha fokus på matte för hon har fokus på annat när vi tränar) bara för att jag blev upptagen med att svara på en fråga från den personen som kommit fram till oss.

Skicka in hunden i öppen bur på planen (burlekar). Kan hunden leken med att springa in i buren och vänta där inne tills den får signal att komma ut igen, har man en mycket bra pausrutin när man som förare behöver ändra på något på planen, ställa i ordning något inför nästa moment eller bara helt enkelt vill utnyttja springandet till och från buren i själva mometträningen (avstånd, hastighet, stadga, starta på signal etc). Buren kan självklart bytas ut mot tex en fäll eller dylikt om man trivs bättre med det.

DSC_0045

Koppla upp hunden. Jag pausar rätt ofta mina hundar genom att vi tillsammans går eller springer tillbaka till det ställa jag satt fast kopplet. Där finns nästan alltid en skål med vatten och så får de ofta en eller ett par godbitar slängda på marken för att göra uppkopplandet till en lugn och trevlig plats. När de är uppkopplade får de göra vad de vill men i och med att jag bara gått tillbaka när de är lugna så brukar de snabbt sätta eller ännu vanligare lägga sig och bara vänta. Fördelen med uppkoppling är att föraren behöver inte ha ögon i nacken, det finns inget kriterie som hunden måste uppfylla under pausen. Nackdelen: du måste själv (eller om du kan be en träningskompis) gå fram och koppla loss hunden. Jag kopplar upp för lite längre pauser och för övningar där hunden ska gå ner i varv, vill jag ha fart så använder jag heller en paus med burlekar.

DSC_0106

Paus i bilen. Är det fråga om ännu lite längre pauser (kanske medan man växlar och tränar en annan hund), tycker jag det är oslagbart bäst att hunden får hoppa in i sin bur i bilen en stund. Hundarna kommer nästan alltid ut piggare, bättre och ibland kan man nästan tro att de passar på att läsa regelverket medan de sitter i bilen! Jag har också som rutin för att göra det hela mer tävlingsmässigt att om jag åker till klubben för att träna, så går jag först och rastar (och värmer upp) hunden en sväng. Sedan får den hoppa in i bilen igen en liten stund (medan jag kanske iordningställer planen och planerar var de olika övningarna ska ske) för att sen direkt gå in och träna när jag sen hämtar den.

Pausad med ett kommando. Detta är något som jag inte gärna gör och som jag ber mina elever att undvika länge i träningen tills hunden är mkt rutinerad. Det är tyvärr väldigt lätt att som förare kommendera ”ligg” eller ”plats” eller ”sitt” då man antingen blir störd av någon eller då man vill gå iväg och fixa till något på planen. Det hade ju kunnat låta som bra tillfällen att öva stadga, men problemet är att det är otroligt vanligt att folk glömmer bort hunden efter de sagt kommandot. Ett typsikt scenario kan se ut som följande: föraren kommer på att hon glömt belöningarna i ryggsäcken en bit bort på planen. Hon säger ”sitt” till hunden som sätter sig. Föraren går iväg. Börjar rota i ryggsäcken. Blir avbruten av träningskompisen som frågar något och börjar prata med denne. Under tiden hinner hunden lägga sig ner, alternativt lämna platsen (för att göra något annat eller för att gå till föraren). När föraren väl är klar, ropar hon på hunden (eller tar den med sig om den gått fram till föraren) och sätter igång träningen helt utan att tänka på att kriterierna för signalen ”sitt” knappast uppfylldes. Samma förare kan sedan klaga på att hunden har svårt att bibehålla positioner när hon tränar gruppmomenten eller fjärren, eller lämnar hunden för en start i agilityn!

Vill man pausa hunden med ett kommando rekommenderar jag att man väljer ett annat ord än de man har för sittande och liggande i lydnaden och att utförandet då får se annorlunda ut. ”Ligg” betyder för min hund Fonzie ”lägg dig rakt ner där du är och ligg stilla”, medan ”gå och lägg dig” betyder: ”lägg dig någonstans i närheten av där du är nu och du får gärna lägga dig bekvämt på ena skinkan”. Flynn har fått ordet ”paus” som viloord för att ännu mer särskilja det från det tävlingsmässiga läggandet.

Signaler i träningen

Något som verkligen kan påverka effektiviteten och tydligheten, är att se över vilka signaler jag mer eller mindre medvetet infört i träningen. Döper vi beteenden som vi tänker kedja ihop till tävlingsmoment, är vi förhoppningsvis på det klara med exakt vad vi vill att hunden ska utföra när den hör kommandot. Däremot brukar det för många hundar vara en betydligt gråare zoon vad som menas med alla de ord och gester som smugit sig in i träningen vid belöningsritualer, pauser, omstarter etc. Om jag som förare sätter mig ner och skriver en lista på de ord och andra signaler jag använder i min träning och tydligt för mig själv definierar vad jag vill att de ska betyda och sedan håller på de kriterierna, kommer jag ha en mycket större chans att få bra flyt i mina träningspass. Målet är att hunden ska reagera lika snabbt och kunna särskilja lika bra mellan mina olika signaler kring belöningarna som den ska kunna särskilja mellan kommandon i lydnadsmomenten. Jag ska inte behöva peka på eller röra mig mot en externbelöning för att hunden ska veta att det nu är OK att ta den!

Vad man själv trivs med eller känner behov av att ha för signaler kan variera både förare emellan eller beroende på vilken gren man tränar men här följer några tips på signaler du kan vilja att hunden ska ha förståelse för och kunna särskilja emellan.

-Signal för att ta en extern leksak.

-Signal för att få springa till godisskål.

-Signal för externbelöning som finns bakom hunden (för att få in ett ”bakåttänk” i momentet).

-Rutiner i de enskilda momenten för vad hunden ska göra efter klicket (Röra sig eller invänta att belöningen kommer till den? Bryta positionen eller bibehålla den? Bryta riktningen hunden rör sig i eller fortsätta i samma riktning?).

-Frisignal. Om jag inte vill avbryta ett pågående beteende (oavsett om hunden tex sitter stilla eller är under rörelse i ett fotgående) med min belöning (jag kan vilja ge flera belöningar under tiden som beteendet pågår istället för att hunden direkt vid första belöningen avbryter beteendet), är det smidigt med en signal eller rutin som berättar för hunden när beteendet kan avslutas. Min frisignal betyder ”bryt det du håller på med, ta kontakt med mig, träningen fortsätter”. Det är alltså inte ett hopp och lek och spring ifrån föraren. Om hunden är stilla i en stadgeposition och jag säger ”fri” vill jag att den bryter den positionen och rör sig. Samma sak om hunden är i fotposition, då vill jag att hunden lämnar den positionen på frisignalen.

-Och för att vända det hela upp och ner, kommer nu ett förslag på en mycket ospecifik signal! 🙂

Om jag som förare i någon övning inte vill ha helt frivilliga starter (med frivilliga starter avser jag här att föraren bara står helt stilla och tyst och att hunden startar på eget bevåg utan någon annan medveten signal från föraren) men inte vill införa en signal specifikt för beteendet (det kanske ännu inte ser ut så som jag vill att det ska göra för att börja döpas), så kan jag använda mig av det jag lite vanvördigt kallar för ”slaskkommandon” -ett kommando/signal som bara har till uppgift att ge hunden besked om att det är OK att börja försöka, men som inte har en mer specifik betydelse än så. Jag har i vissa övningar tyckt att det varit smidigt att ha en sådan ”varsågod nu får du sätta igång och testa”-signal, oftast har det varit ett halsbandssläpp (direkt jag släpper halsbandet börjar hunden att arbeta) eller ett muntligt ”Ja!”. Bägge har bara betydelsen ”sätt igång” och är inte moment/beteendespecifika och byts senare ut i träningen mot den riktiga signalen.

Har jag en hund som lätt blir passiv och inväntar signaler från föraren skulle jag vara mycket restriktiv med att införa en generell muntlig startsignal och istället jobba på frivilliga starter eller starter från halsbandssläpp eller att hunden startar direkt efter att den svalt godisbiten. Har man däremot en hund som ligger åt det mer impulsiva hållet och där lyssnande och väntan är något föraren verkligen får slita med, då skulle jag vara mer benägen att använda startsignaler för att även i de skeendena i träningen kunna förstärka väntan.

Summering

Försök att se på dina träningspass utifrån, gärna med din hunds ögon. Är det glasklart när träningen börjar, när den avslutas, när det är paus och när det lönar sig att arbeta? Är signalerna och rutinerna kring belöningarna väl inlärda? Har föraren allt under kontroll och är väl förberedd? Kan du svara ja på de frågorna, då kommer du säkert att allt oftare få till de där riktigt bra träningspassen. Lycka till!

/Anna Larsson, Canis avd Sörmland

 

 

 

 

 

 

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *