Stadspromenad som aktivering.

Idag behövde jag åka och köpa hundmat, så jag beslöt mig för att kombinera det med en liten stadspromenad för Zin. Mina hundar gillar verkligen de (få) gånger de kommer in till en stad, för en hund som bor på landet blir det en spännande och ny miljö och jag tror att framför allt mängden av nya dofter är intressant för dem. Så bor din hund på landet blir det ofta mer aktivering för den att åka in och strosa runt i stan än att gå i samma gamla invanda skogar, och vice versa för stadshunden så klart -den blir mer aktiverad av att uppleva något nytt ute på landet.

Jag och Zin hade tur med vädret, det var strålande sol och eftersom många fortfarande har semester så var det fullt av folk inne i Strängnäs. Roligt! Vi mötte rätt många hundar också, och med undantag för en labrador och en otroligt söt dalmatinervalp så såg vi nog bara småhundar tror jag. Det har jag inte upplevt tidigare men nu var det verkligen markant många riktigt små hundar ute. En hel del av dem skällde ut Zin men det struntade hon i.

Först strosade vi ner till hamnen för där är det mest liv och rörelse och så är det alltid så roligt att se vilka båtar som ligger inne tycker jag. Här satt jag och Zin och studerade på nära håll hur två killar slet med att starta en liten motorbåt (det gick till slut men det tog sin lilla tid) och bakom oss höll en lastbil på att lyfta en container för att köra iväg den. Rätt mkt slammer alltså.

Vi traskade vidare och passade på att gå ut på några av de mindre båtbryggorna, de minsta gungar det ganska bra på när man går så där får hunden öva sig i att vara på rörliga underlag som dessutom bitvis är en bra bit upp i luften. Det gick fint.

Sen strosade vi vidare till en av parkerna, där hittade jag denna lilla staty som Zin fick hoppa upp bredvid.

Lite längre bort fick hon balansera på en låg stenmur och sedan kom hon själv på att hoppa upp på den här lilla pelaren. Sedan traskade vi förbi biblioteket och in på gågatan. Där sick-sackade vi oss fram mellan folket på uteserveringarna, gick fint med den glupska lilla hunden! En liten kille verkade vilja hälsa på Zin, han ropade typ ”vaff, vaff, vaff!” och såg ut att tycka att hon var jättespännande men hans mamma kom farande och lyfte upp honom (han var typ fyra meter bort från oss…) och gömde honom bakom sig själv… Så fort ungen kom ner igen började han ropa VAFF VAFF VAFF igen, så jag stannade till lite längre fram, bad Zin sitta och frågade ungen (på avstånd) om han kanske ville hälsa. Men mamman slet iväg med honom innan jag han prata med henne. Jaha, ett bra sätt att göra ett barn rädd för hundar i onödan… Trist. Zin ser ju inte precis stor och skräckinjagande ut och hon gillar verkligen barn har jag konstaterat under den tid jag haft henne.

Vi traskade vidare och kom fram till den roliga vattenfontänen. Här sprutar det oregelbundet upp vatten ur något/några av de hål som finns på marken. Intressant sa Zin!

Nehej, nu tog det stopp…

Kan det bli ur den här nästa gång?

Hoppsan, nu kom det vatten igen!

Det sista vi gjorde var att åka till djuraffären där Zin fick följa med in och prova ut en sele och shoppa hundmat. Hon fick några godisar vid disken och tyckte helt klart att det varit en trevlig utflykt.

När vi väl kom hem började det spöregna igen, ibland har man rätt timing!