På vallhundskurs för Peter Nilsson

Nu i veckan var både jag och Krille på kurs för vallhundsinstruktören Peter Nilsson, det var Stefan & Carina på Agdala som bokat in honom till en tvådagarskurs. Peter är flitigt anlitad som instruktör så det brukar inte vara helt lätt att få en plats varför det var extra roligt att kunna gå så nära hemma och inte behöva åka iväg långt!

segermörkö

Har inga foton från kursen, utan inlägget får illustreras av en gammal tävlingsbild istället ifrån när jag vann med Flynn på Mörkö och Peter var domare.

Jag har tagit ett par privatlektioner för Peter med Flynn tidigare men det var första gången jag gick en hel kurs för honom. Peter är en mycket lugn, trevlig och pedagogisk instruktör som är mån om att eleverna förstår syftet med övningarna, att de tänker till och själva analyserar hur träningen gick och att de kan svara på vad de ska tänka på framåt och hur och vad de ska träna på.

Jag har senaste åren tänkt på att största skillnaden mellan olika instruktörer som jag uppskattat har legat på hur de startar upp träningen med unga hundar. Någon arbetar mest i lina, någon vill hellre jobba med lös hund direkt, någon vill ta fram djurkänslan och attityden utan att blanda in föraren så mycket och någon annan ser till att hunden uppför sig hyfsat men menar att attityden kan lika gärna plockas fram i ett senare stadie eller att den kommer under resans gång även om vi jobbar med mer mekanisk träning av flanker och stopp tex. Någon arbetar mer med press, någon vill helst inte alls använda pisk eller käpp, någon annan använder dem som sin förlängda arm länge under hundens utbildning etc. Någon vill hellre hålla tillbaka hunden i lina när den börjar hetsa upp sig, någon annan vill först installera respekt för förarens röst och arbeta med den som redskap för att bromsa unghunden istället. Alla de instruktörerna jag gillat genom åren har haft olika sätt att starta upp träningen och olika saker de lagt vikt vid men jag har sett att samtliga fått fram väldigt fina hundar i slutänden, varför jag tror att man som elev mest ska leta efter en instruktör vars sätt jag som elev trivs med, som passar min hund och inte minst som jag själv tror att jag kan greppa och själv fortsätta med när jag kommer hem från kursen! Ingen metod blir bättre än tränarens förståelse för den, förstår jag och trivs med träningen får jag resultat, men gör jag det inte går det åt skogen helt utan att metoden för den skull behöver vara fel. Det är onekligen många vägar som bär till Rom men alla kanske jag själv inte vill gå eller har lika lätt att på egen hand hitta fram via!

Zin har jag startat upp på ett delvis lite annat sätt än hur Peter startade upp unghundarna som var med på kursen, jag har jobbat mer med lina medan Peter snabbt jobbar med lös hund och mer med balans till föraren än jag gjorde med Zin i starten. Hur Zins träning såg ut precis i början syns tex på den här filmen:

På den nivån som Zin var nu tycker jag nog däremot att träningen oftast blir mera lik mellan de instruktörer jag gillar. Det passade Zin och mig superbra att gå för Peter och det gav både Zin och mig massor! Jag gillar verkligen att Peter är så lugn, analytisk och att han är bra på att läsa vad både hund och förare behöver -och att anpassa sig efter förarens kunskap och ambitionsnivå. Peter fick mig att tänka till och hålla mig till min ursprungliga plan = tänk långsiktigt, bygg upp Zin genom att ge henne så mycket varierande erfarenhet jag kan och INTE tänka tävling för tidigt för att inte vips snöa in på att stå och detaljstyra och bara köra banor. Min ursprungliga plan var ju att hon inte skulle debutera förrän någon gång under 2014 men allt eftersom sommaren rullade på blev suget efter att få tävla vallning starkare och starkare och vips hade jag planerat in både VP och IK I redan i höst trots att det gick emot min långsiktiga plan. Nu fick jag precis den lilla knuffen jag behövde för att hålla mig till ursprungsplanen för som Peter sa: ”Jo, hon kan helt klart gå en bana redan nu, men vad tjänar du på det? Du har ett guldläge med den här hunden, slarva inte bort det med att gå för fort fram och tänka tävling för tidigt! Använd hösten och vintern att utveckla henne och att hon får den tiden på sig att mogna så kommer du ha igen det med råge nästa år. ” Vore jag sen riktigt smart skulle jag se de första tio tävlingarna som ren träning, köra henne på samma sätt som när jag tränar med fokus på att bibehålla attityden, lugnet, låta henne lösa saker själv och ge fan i att tänka på linjerna och poängen och ta gott om tid på mig. Hm, ja, det blir en utmaning om jag kan tona ner tävlingsmänniskan i mig så pass mycket, men den dagen den sorgen.

Under kursen jobbade vi bland annat med att få fram ett större lugn hos Zin de gånger jag lagt henne. Hon är väldigt lyhörd och lydig men hon har mycket vilja och tar gärna mitt nästa andetag som en signal till att hon får starta och trycka på djuren igen. Jag har säkert skapat problemet genom att släppa upp henne för fort efter stoppen när hon driver och vips har förväntan blivit fel där. Zin har alltid haft mycket bättre starter i sina upptag (först resa kroppen sedan gå) än i drivningarna då hon gärna kunnat komma upp framåt istället för först upp. Med mer avslappnade stopp var vips hennes fina rörelser tillbaka även i fråvdrivningarna! Jag hade lite skräck för hur hon skulle vara efter att ha vilat i tio dagar på grund av att hennes matte bara hunnit låta henne gå ut och pinka men inget mer typ, men även om hon hade lite väl hög ambition i första passet så var hon grymt fin resten av kursen. Tog fram ett väldigt fint sätt att gå med djuren lugnt & kontrollerat men med styrka. Peter berömde Zin massor, både hennes djurkänsla och hennes vilja och att hon samtidigt är så lyhörd och öppen. Jag själv fick ännu bättre kvitto på att jag ska anstränga mig med att verkligen kommunicera väldigt mjukt och lugnt och bibehålla detta i henne. Hon är högtempererad och det skulle lätt gå att få henne att framstå som en galning om man eldar på henne (och sen rättfärdiga pressen med att hon är galen!), jag började få fina nyanser i hur jag styrde Flynn och jag tror Zin kan göra mig ännu skickligare på detta om jag skärper mig! Ser ju den otroliga skillnaden på hur Krille kan kommunicera med Race kontra hur han styrde Fog! Zin känns också som en hund där man kan få med hela registret i rörelser & tempon bara man är lika skicklig som förare att finlira och ta fram nyanserna! Spännande!

Jag påpekade att hennes vänster är sämre än hennes höger i de små mini-hämt hon fått prova på, men det utvecklades också finfint under kursen. Dag två fick hon gå två utgångar (typ IK I), det roliga är att därifrån jag skickade så såg lilla Zin inte fåren men hon sprang ut, sökte, slog självmant ut mer när hon fick syn på fåren och sen reglerade hon utgången ett par gånger till på vägen upp (gåshudsframkallande smart sprunget!), tog ett djup på kanske 20 meter bakom, hittade balanspunkten superfint och gick igång djuren väldigt lugnt och rakt. På framdrivningen ville fåren dra till ett ställe där de tidigare kunnat smita ut i en angränsande hage -lilla Zin styrde själv upp dem på linjen! Jag stod som en liten fåne och bara log. Hon gjorde så många smarta saker under det hämtet att jag kände att en fet lottovinst kunde sjutton inte smällt högre! Sedan fick hon gå en mini-bana och sedan testade vi med en vänsterutgång. Det coola nu var att vänstern som jag tyckt varit sämre, dessutom var det svårare valet på det fältet för hon skulle bli tvungen att först välja att slå ut upp över en kulle, sedan drog terrängen in henne och sen blev det ett skifte i terrängtyp också och lilla snorpan tänkte till och sökte lika bra även där! Grundare blev hon men fortfarande med bra djup bakom och helt rakt och lugnt upptag. Fick typ nypa mig i armen! Den här lilla hunden går från klarhet till klarhet och hon förstår så jäkla bra hur får fungerar! Utmaningen är att få hennes matte att hänga med lika snabbt i utvecklingen.

Vi jobbade också med att hon själv skulle förstå syftet med att ta fåren in i fållan eller in i andra utrymmen, hon fick öva sig på att ta djuren in och ut mellan olika hagar och att sköta sitt jobb lika bra även om jag var i en annan hage och det var staket mellan oss, och en massa annat smått och gott. Jag sa till Peter att mitt mål med Zin är att hon ska bli en riktigt bra arbetshund, att jag ska känna att jag alltid kan lita på hur hon sköter sitt jobb och att vi har en bra relation där vi förstår varandra och hjälper varandra -och att hon ska kunna gå riktigt stora banor. Målet är att hon ska kunna jobba väldigt självständigt men också kunna detaljstyras, att kunna grovjobba ena dagen och kunna ställa om till tävlingsfinlir nästa dag. Det är ju lite av en tulpanros, men man ska ju ha något att sikta mot!

Krille och Race fick en massa nyttiga saker att tänka på under kursen. Fördelen är att Peter sett Race och Krille på många tävlingar i år och har följt deras utveckling så han kunde väldigt bra redan innan säga vad de behövde jobba med för att ta sig vidare till nästa nivå, mest detaljer i hur Krille skulle jobba och agera som förare (bibehålla lugnet även i kniviga situationer) och vilka saker vi skulle finputsa på hos Race för att de verkligen ska kunna vara med och kriga på den nivån som Peter tycker att de borde vara på men som de ännu inte nått upp till. Kapaciteten finns hos både förare och hund att gå långt, menade Peter.

En väldigt nyttig och trevlig kurs, ser fram emot två dagar till med Peter lite längre fram!

 

 

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *