Ja, kanske lite förvirrande rubrik eftersom en individs fysik påverkas av träning, men ändå! Flynn har nu fått sitt andra träningspass med mer riktig lydnadsträning (fått göra fartmoment och fått göra flera moment per träningspass) plus att han två gånger har fått korta, lugna vallningspass (bara gå några minuter med djuren).
Efter träningen igår åkte jag och checkade honom hos vår sjukgymnast för att få en koll på hur senaste tidens ökning påverkat honom och bolla idéer om hur vi ska tänka framåt. Flynns rygg hade bra svikt nu (TACK alla högre & lägre makter för det!), ingen muskelsmärta och han var helt liksidigt musklad både fram och bak plus fördelade vikten jämnt mellan alla fyra benen när vi vägde honom. So far so god alltså.
Det jag dissekerade med Marie utöver träningsupptrappning och allmänna funderingar var en del av Flynns rörelser som jag alltid slitit med i lydnaden och som jag tillskrivit ”skit bakom kopplet” men som jag senaste tiden grubblat allt mer om det inte också hänger ihop med rent fysiska förutsättningar. Dels pratade vi om hans vilja att ”fläka ut sig” när han sitter och ligger, dvs att vinkla ut bakbenen som en grabb som skrevar 😉 Jag kan få honom att sitta & ligga ”tight” (till och med extremt tight) men jag har själv noterat att hans höfter då liksom hamnar ”ojämnt” och att han har olika svårt för detta på höger och vänster sida. Han kan lägga sig tight hemma korta stunder självmant (om han tigger OST tex!) men det är inte en ställning han är bekväm i långa stunder. Sittande är han ofta bred över baken och sitter som, tja en grabb som tror han har väldigt mycket mellan benen helt enkelt 😉
Nu efter att ha pratat med Marie tänker jag inte längre försöka få honom att vara tight för skillnaden Flynn har i hasvinkeln mellan vänster och höger has gör att det sättet att sitta och ffa ligga skapar mycket större påfrestning i… gissa vad? Hans redan dåliga ländrygg! (För er som missat: Flynn har en extra ländkota, dvs hans kors är för kort. De tre kotorna som under uppväxten ska växa samman till korset har inte gjort det utan hans kors består av två kotor och sen har den tredje blivit en extra ländryggskota istället så att säga. Till detta har Flynn förra året visat sig ha kraftig spondylos mellan fyra olika kotor och det är därför han varit avställd helt i över ett halvårs tid.)
Skillnaden i vinkeln, påverkan från ryggen och det faktum att han -även nu när han är jämnt musklad & fördelar vikten bra- är starkare i sin högersida än sin vänstersida, bidrar också till de rörelser som jag slitit med i fjärren -omtramp, att han om han är trött blir sned, etc. Vissa saker som jag strävat efter att få till tänker jag försöka släppa nu. Jag skrev om det tidigare när jag bara anade att det fanns ett samband, men nu återstår jobbet att mentalt själv ändra inställning och mål och istället satsa på att vi ska göra det så bra som min träning OCH Flynns fysik tillåter. Han kommer få ha sina breda sitt & ligg, om han dråsar ner på skinkan under en platsliggning någon gång så kommer det få vara OK och behöver han göra omtramp och justera sig i fjärren så är det OK det med. Så lätt att skriva men vet ni, så svårt att (än så länge!) känna för jag måste liksom hitta nya målbilder och nya saker att titta efter. En utmaning! Dissar någon domare eller medtävlare i framtiden hans prestation så får jag bara stänga öronen och tänka ”de kanske ser träningen, men de ser fan inte fysiken innanför!”.
Som övning i gilla läget kommer här en film på hur fjärren kan se ut både när den är BRA och när kroppen motarbetar en del:
Den stora lyckan med min stora pojke är att han är så otroligt glad att få träna igen. Jag vågar efter det stora bakslaget i somras inte ropa hej, utan vi får ta en dag i taget, men jag hoppas, hoppas, hoppas jag så småningom ska få vara ute på banorna igen med bästa SuperFlynn.
Birgitta Nyberg says
Så roligt att Flynn är mycket bättre nu. Och vilken tur Flynn har med en matte som är så medveten och observant.
Trevliga träningsfilmer och härliga bilder med goda råd.
Anna Larsson says
Tackar! <3