Effekten av ett straff.

Ibland läser och hör man att det kanske är “mjukare” att träna med positiv förstärkning (=förstärka/belöna beteenden som man vill få mer av i framtiden, dvs öka hundens benägenhet att vilja utföra beteendet igen) men att det är effektivare och går snabbare att ändra på beteenden genom ett vältajmat positivt straff (=tillföra ett obehag för att minska sannolikheten för beteendet i framtiden, dvs minska hundens benägenhet att vilja utföra beteendet igen). Ibland nämns tex användandet av el som ett effektivt sätt att kunna tajma straffet bra nog för att det ska anses OK att använda metoden.

Jag säger inte att det inte fungerar att träna med användandet av straff (enligt definitionen ovan), både vi och hundarna lär oss många saker i vardagen där vi kommer att förändra våra beteenden på grund av ett tidigare tillfört obehag som vi senare agerar för att inte drabbas av igen. Det kan vara valpen som backar undan när den hör en äldre hund morra (för att undgå en tidigare åthutning som följde efter morrandet) eller människan som duckar bakom sin syrenhäck vid åsynen av pratsamma grannen som kommer gående på vägen utanför, för att undslippa att bli stående en evighet och kallprata. Alla positiva straff är inte heller så dramatiska som ordet “straff”” lätt får oss att tänka. Men är de automatiskt lätta att använda och effektiva? Vet vi verkligen att hunden kommer att associera straffet med rätt beteende?

Igår promenerade jag och min sambo med hundarna förbi grannens hästhage. Jag var ouppmärksam och såg inte att Flynn gick fram och kissade mot elstaketet. PANG fick han sig en stöt när strålen träffade eltråden. Han skrek till, såg skärrad ut -och blev sen direkt väldigt arg (nåja, så arg som denna väldigt sansade hund kan bli, han morrade, var stel som en pinne och hade kolsvarta ögon). Jag och Zin var de som stod närmast honom när han fick stöten, husse och Race stod en bit längre bort (ca 5 meter?) men Flynns reaktion var direkt riktad mot Race: han agerade som om den obehagliga stöten hade kommit från Race och ingen annan och Flynn var extremt upprörd över detta. Det tog säkert 20 minuters promenad innan Flynn helt slutade att gå spänt, bitvis resa raggen, stirra stelt och hela tiden hålla extremt noga koll på vad Race gjorde och var han befann sig. I Flynns värld var det uppenbart Race som orsakat smärtan!

När vi passerade staketet på nytt, tänkte jag att nu blir det intressant att se om obehaget blivit kopplat även till platsen, staketet i sig, hästarna eller något annat. Flynn visade inte en enda reaktion, platsen där händelsen som han utsatts för och som gjorde honom verkligen upprörd, var totalt neutral för honom. Att händelsen i sig ändå var verkligt omskakande för honom råder ingen tvekan om, med tanke på att jag sällan ser denna hund upprörd och att det tog så lång tid innan han började slappna av igen.

Om detta hade varit träning… så nog hade väl straffet varit vältajmat (det skedde precis när beteendet utfördes), det var kraftigt nog/obehagligt nog (enda gången jag hört Flynn skrika!) men uppenbarligen var det en total flopp vad gällde vad hunden associerade obehaget till. Platsen, föremålet och handlingen (att lyfta på benet) blev inte alls associerade med stöten -men en av de andra hundarna i huset blev det!

Det säger en del om att det banne mig inte är så lätt att använda straff som man kan tro…

flynnos

Inte så lätt att fatta varifrån smärta kommer inte!

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Bra beskrivet och stackars Flynn… 🙁 Hände en liknande sak fast mindre ont när whippet Puzzel var valp. Han lekte med “lillhusse” i familjen och så sprang Puzzel själv in i något och gjorde sig lite illa. Puzzel blängde mycket missnöjt på “lillhusse” (som befann sig någon meter ifrån när det hände)i säkert en timme innan de blev kompisar igen.

  2. Min hund har ju råkat gå in/toucha hästarnas elstängsel hela 3ggr! De senaste två gångerna under en och samma vecka. Så jag kan intyga att han inte lärt sig särskilt mycket. Alla tre gånger så hoppade han till och skrek, var orolig ett par sekunder men sedan var allt som vanligt (smärttålig hund som skakar av sig rädslor väldigt snabbt). Har försökt att luska ut om han faktiskt har lärt sig något efter det, men jag har inte kunnat iaktta något som har förändrats i hans beteende.

    Skönt att det gick ändå gick relativt bra med din hund också. Det kan ju bli tokfel det där.

  3. Vilken intressant händelse! Häftigt att se det så tydligt vad han kopplade straffet till. Jag tänker också mycket på det där. Speciellt när det gäller vallning vs vardag.

  4. Ja visst är det intressant hur tokigt de kan tolka saker. Man inser att det är inte så lätt att säga “bara gör så här” för hunden kan vips associera det som händer på ett helt annat sätt än vi tänkte oss 🙂

  5. hade en hund som råkade ut för samma sak men där blev det platsen det associerades till. tror det är individuellt hur hunden reagerar. min hund gick en stor båge förbi den hagen i flera veckor och gjorde aldrig om samma sak (kissade på stängslet). mycket har nog att göra med hundens hårdhet, den här var av den vekare sorten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *