En hund som inte kan arbeta självständigt & hantera djuren fint när vi inte ser och styr den, är inte kul att arbeta med. En hund som inte kan ta styrning i alla lägen, är inte kul att arbeta med. Punkt. Det är inte antingen eller!
Tänkte lite på det lilla som hundarna Zin (min Zin) och Sin (Annelis Sin) gjorde idag: letade får i en stor kuperad skogshage där man inte såg långt (och än mindre om man är i BC-höjd ;-)) och där Zin aldrig varit förr (och inte jag heller så jag hade lika lite koll på terrängen jag). Från att vi gick in genom grinden letade hon aktivt självmant efter djur genom att söka av terrängen i etapper allt medan vi gick vidare framåt (inte helt olikt en sökhund). När Zin och Sin fick kontakt med djuren (som vi inte sett) kom de tillsammans med dem och höll varsin sida. So far eget arbete. Men för att veta vad vi ville att de skulle göra sen = vart de skulle ta djuren (tillbaka genom hagen och in i transporten) så behövde vi ju tala om det för dem, inte minst i den mer övervuxna delen av hagen + för att ta den för fåren minst farliga passagen över krondiket. Hur många får vi ville ha in i transporten kunde hundarna knappast veta heller, hade de valt själva hade de försökt trycka in samtliga djur trots att 2/3 var vad som fick plats och skulle med. Tar inte hundarna kommandon så är de värdelöst att jobba med dem utom möjligtvis enkla uppgifter där det är en exakt upprepning av samma jobb varje dag och där fåren vant sig vid att alltid ta samma väg.
Tänker också på jobbet Krille och Race gjorde strax innan senaste tävlingen: åka och valla in förrymda får & getter som aldrig vallats men som däremot jagats av hundar. De djuren befann sig ”någonstans” på gårdens ägor och skulle hittas, samlas, flyttas över gården och tas in i ett stall. Djuren hittade vi högst upp i en stenig hage där inte minst getterna var i sitt esse vad gällde att hitta smitvägar och där hunden både var tvungen att var påpasslig på minsta rörelse samtidigt som han var tvungen att då och då få hjälp från Krille med styrning eftersom han ibland inte såg bland de höga stenblocken vart enskilda djur försvann. När Race väl slitit med att få bort dem från toppen av hagen och fått ner dem på öppen mark hände det häftiga att fåren & getterna som aldrig vallats tidigare började kommunicera på riktigt med hunden. Vips sjönk tempot, de kände av hundens tryck och grepp och rörde sig nu i samlad grupp. Det hade vi nog inte kunnat kommendera fram. MEN hunden hade aldrig kunnat arbeta ”på egen hand” på en plats där han aldrig varit och inte har en aning om uppgifterna! Självklart behövde han styrning för att få veta var djuren skulle och att de skulle in i just detta stall och senare in i just dessa boxar.
Så jag fattar inte när folk verkar fnysa åt hundar som kan detaljstyras. Säger tvärt om: herre gud så mycket frustration, extraarbete och slit som kunnat undvikas genom åren om även de tidigare hundarna varit lika välutbildade.
Det är INTE antingen -eller, det är banne mig BÅDE OCH man behöver i skarpa lägen!
Flyttning av bagglamm med en ung Zin.
Flynn tar hem förrymda tackor flera km precis innan mörkret kom.
Flynn hjälper till att flytta en liten grupp djur som ska till slaktaren (och inte in i granngårdarnas trädgårdar).
Flynn på Kungens Får, Stora Skuggan.
Ids & Flynn, jobb i fårhuset.
Arvid i fållarbete.
Reader Interactions