Jaha, vips har ett till år snart gått mot sitt slut. Dags för en liten tillbakablick och lite reflektioner kring hundåret 2014!
I januari skrev jag följande inlägg på Facebook:
”Är verkligen glad åt att det går åt rätt håll med Fonzie. Kändes först som vad fan skulle jag ta bort knölarna på honom för (och både få veta att han har hjärtfel och få trassel med operationen på köpet) men nu börjar det kännas som det var rätt beslut i alla fall. Trist att missa fyra säkert roliga starter men kanske vi kan tävla i april istället. När våren kommer kanske man till och med drabbas av lust att starta i någon mer gren med Tjocknosen, vem vet! Gäller att passa på, man vet aldrig när de vips börjar åldras.”
Rätt festligt att tänka att då, tidigt i januari, hade jag ingen aning om att 2014 inte skulle bli en fortsättning på vårt ”rally-år” 2013 (RLD M, SM, 2:a årets rallyhund mm) utan att detta år istället skulle visa sig bli vårt ”heelwork-år”. Vem vet, hade det inte blivit att han fått vätska i operationssåren (Fonzie opererade bort ett par fettknölar i december) och behövt strykas från årets första rallylydnadsstarter, så hade jag kanske aldrig satt igång med heelworkträningen? Nu var jag så tävlingssugen i NÅGOT att när karenstiden löpt ut och jag hade en ledig helg, så beslöt jag mig för att anmäla Fonz till en start i HTM mer för att jag ville tävla än för att jag hade någon plan att satsa på allvar i sporten.
Från debuten i HTM2 i februari (med uppflyttning på 26,10p och seger! Bloggade om detta med film i det här inlägget https://3vallare.se/?p=1463 ) så blev jag & Fonzie fullkomligt fast för sporten och vips blev heelworken prio ett under hela 2014 och rallyn fick följa med på ett hörn typ. Så kan det gå när man blir kär i en ny hundsport!
Något som jag är nöjd med vad gäller mitt tävlande under 2014 är att jag tagit fasta på att 1) det ska vara ROLIGT och 2) det ska vara UTMANANDE. Nummer ett har jag under flera år försökt ha som övergripande mål: både jag och hundarna ska ha roligt på tävlingsdagen annars är meriterna inte värda något (vilket mest har inneburit att jobba med mina tävlingsnerver och hitta rätt laddning, eftersom hundarna varit mycket lättare att få rätt inställning hos än att alltid lyckas hitta rätt känsla och rätt humör själv). Nummer två har jag nog blivit mer medveten om de senaste två åren: att våga gå utanför min egen trygghetszon och att ge mig på saker som jag initialt har för stor respekt för. Där kan jag lugnt säga att jag 2014 utmanat mig själv betydligt mer än jag gjort tidigare!
Första utmaningen var att efter segern i HTM2 så beslöt jag att kontakta arrangören till tävlingen jag anmält till tre veckor senare och be om att få flytta mina två starter från klass 2 till klass 3 istället. Jag visste rent krasst att även om jag inte skulle hinna bygga ut och träna in programmet så det motsvarade klass 3 på den korta tiden, så skulle själva utmaningen i att försöka göra det, få mig att träna både mer och bättre. OM vi skulle klara det, skulle det kännas fantastiskt mycket bättre än att starta i klass 2 igen, och om vi INTE skulle klara det så skulle jag i alla fall lära mig mer av att få feedback på vad som behövde förbättras i klass 3 än att fega och starta i klass 2 igen. Så, sagt och gjort! Döm om min förvåning och lycka när vi på samma dag lyckas sätta vårt nya program bra nog för att på debuten i klass 3 ta två CERT och placera oss som nummer 2 och 3! (Se inlägg https://3vallare.se/?p=1494 )
Sedan rullade mitt & Fonzies HTM-år på något helt otroligt. Vi gjorde sammanlagt 11 starter i klass III med 8 CERT som resultat varav tre vinster, två andraplaceringar och två tredjeplaceringar! Att min heta, vilda, glada galning lyckats prestera så jämnt under året, är nog en av mina största tränarframgångar anser jag. Att hålla Fonzie ”lagom” är en utmaning i allt, att hålla honom ”lagom” i heelworken är en ännu större utmaning! En enda helg var vi inte alls synkade, tror mest det berodde på att jag själv inte alls var i rätt sinnesstämning och det är enda tävlingshelgen i heelworken där jag känner att jag misslyckades med att ha roligt. Det var Storfors i maj där Fonzie vips kändes störd av ljudet från musiken och jag själv stressade och la vikt vid helt fel saker. Men med perspektiv på det hela var det nyttigt för nu vet jag hur jag verkligen inte vill fungera som tävlingsförare! (Tror det kan ha varit tanken på det där tredje certet som spökade, jag ska ALDRIG på tävlingsdagen tänka på resultat!)
Jag har lärt mig att uppskatta nya sidor hos Fonzie och jag har lärt mig att släppa på kontrollbehovet och under året ännu mer insett att detta med att verkligen vara ett team med sin hund är ett ömsesidigt givande och tagande och att vill jag få ut det bästa av en individ som Fonzie och verkligen ha roligt ihop, då får man inse att ibland blir det till att improvisera och följa hunden lika så väl som han följer mig! Fonzie har alltid varit en extrem mattegris och en hund som älskat att tävla i allt, men jag vågar påstå att vår relation blivit ännu tightare och vi har haft ännu roligare under detta år med heelwork. Så himla häftigt att inse att det inte bara går att satsa på en ny karriär med en ”gammal” (Fonzie är 9 år) hund utan också att även när man känner varandra utan och innan kan relationen utvecklas ännu ett par snäpp! Är otroligt tacksam över alla nya tankar, idéer och ny inspiration som detta tävlingsår gett mig, både utifrån min egen träning och utifrån alla otroligt trevliga och inspirerande ekipage jag mött under året.
I augusti tog Fonzie sitt CHAMPIONAT i heelwork genom att ta sitt tredje CERT och knipa en 3:e placering på tävlingen i Kungsör. Det kändes JÄTTEROLIGT! ( https://3vallare.se/?p=1684 ) Detta var första starten vi gjorde efter att jag lagt till geväret som rekvisita och byggt om programmet en del.
I september har Fonzie en av sina bästa tävingshelger. Tyvärr en av de som jag inte lyckades få på film. Vi gör tre starter i Skåne inför danska domare, Fonzie plockar tre CERT och placerar sig 1:a, 1:a och 2:a! Det visar sig att allra högst betyg under helgen (9,2 – 9,0 -9,2) får vi av den flerfaldiga VM och EM-vinnaren Anja Christiansen som skriver ett av de finaste omdömena jag fått som tävlande: ”…well performed precise routine with a dog/handler working as an outstanding team.” Dessutom fick vi ”Good variety of positions in all directions, precise heelwork througout.” Jag kan inte vara mer stolt!
I oktober startar vi i Fagersta för första gången med det nya förlängda programmet. Det sitter inte helt än men på tre starter tar vi två CERT och vinner ena klassen!
Årets modigaste beslut tog jag i juli, skrev så här i bloggen: ”Då skickade jag in en ansökan för Fonzie och mig att få ingå i det lag som skulle få starta på OEC -The Open European HTM & Freestyle Championship 2014. Dvs öppna europeiska mästerskapet i heelwork & freestyle som detta år hålls i Tyskland i november. Bifogade film från vår debut i HTM 3 samt en träningsfilm med sekvenser från mitt nya upplägg av programmet och så höll jag tummarna. När svaret kom att vi blivit uttagna som en av de ordinarie deltagarna, var det lika delar förtjusning och skräck jag kände kan jag lova! Jag kommer få jobba en hel del med mig själv på vägen dit men det ska bli en sjukt kul utmaning att åka iväg och tävla i ett annat land på ett riktigt mästerskap! Vi kommer att ingå i Team OEC Sweden, Svenska OEC-landslaget och ska göra vårt bästa för att både leva upp till det förtroendet och ha sjukt kul under tiden.”
Jag är så galet glad att jag anmälde mig! Resan till Tyskland, de trevliga lagkamraterna och möjligheten att få se några av sportens absolut största ekipage live och inspireras av deras uppvisningar var verkligen värt massor! Att själv få testa sina tävlingsnerver på allvar och gå in och tävla på ett riktigt stort mästerskap med stor publik, fem domare och en otroligt häftig stämning, var verkligen en väldigt speciell upplevelse. Ingen tävling jag varit på innan (inkluderat de två SM i rallyn jag startat på) kommer ens i närheten av den laddningen. Så galet roligt! Att Fonzie och jag skulle lyckas bli bästa svenska ekipage och ta en 17:e plats på EM var långt över mina förhoppningar. Jag bloggade om tävlingen här: https://3vallare.se/?p=1869 .
Mitt och Fonzies HTM-år avslutades med debuten på SM i december på Stockholmsmässan. Extra kul att starta detta år eftersom det var SKKs 125-års jubileum och allt nog skulle bli lite extra festligt. Målet för SM var att ha lika roligt som på EM och att vi skulle avsluta året med en SHOW. Fonzie var såååå taggad att få tävla, han tjatade och drog mig mot tävlingsplatsen ideligen!
Vi fick några missar och jag fick improvisera en del men där och då på mässan så blev det verkligen showigt och jag blev gratulerad av många som sa att det var det bästa de sett oss göra. Själv var jag lite inne i att missarna måste kostat för mycket (man själv kan ju sitt program och tänker mer på dem än de som tittar på) så jag blev överraskad men otroligt glad när det visade sig att det räckte till en andraplats! Lille galne tjocknosen hade showat till sig ett silver! Bloggade om SM här: https://3vallare.se/?p=1939
Fonzie blir också 9:a på Årets Heelworkhunds.lista 2014! För att roa mig klippte jag ihop en liten film med snuttar ifrån vårt HTM-år från klass 2 i februari till och med SM i december:
Så 2014 blev mest heelwork men lite rallylydnad han vi ju faktiskt med! Fonzie startade i mästarklass sex gånger under året, alla med kvalificerande resultat men inga riktiga toppnoteringar (snittpoäng 90,5). Bäst gick det i Flen där vi vann på 97p.
Han blev också klubbmästare i mästarklassen för andra året i rad på 100p
Vi kvalade in till och startade på SM i rallylydnad för andra året i rad! Tyvärr två mycket onödiga fel med ett islag i en skylt och ett islag i hindret som kostade oss en finalplats, kommer nu på plats 27/45. Annars kändes han fin men jag tyckte själv att SM var väldigt trevligt arrangerat men inte kändes som något annat än en vanlig tävling. Däremot är jag väldigt stolt över att ha kvalat in till två SM under samma år och att ha startat på tre mästerskap med samma hund!
Även om Fonzie fått vara prio ett detta år så har de andra hundarna faktiskt hunnit med ett och annat de med:
RACE -startar 10 gånger i IK II, 6 av dem placerar han sig i topp 10 med seger på Gotland som bästa resultat och tvåa i Storvreta, endast slagen av storebror Mirk! Race kvalar in till och startar på både SM-uttagningen och landslagsuttagningen.
Jag är grymt impad över Krille & Race som presterat så bra & jämnt under året med så lite möjlighet till träning! De håller på att bli ett riktigt vasst team! Kan vi få till mer och bättre träning under nästa år så är jag övertygad om att de kommer höja sig ännu mer. Den här hunden har så många fina egenskaper i vallningen.
FLYNN -ryggen fortsätter att krångla så jag fick åter igen stryka en inplanerad elitdebut på våren. Beslutar mig efter det att skippa lydnadsplanerna. På hösten är han fin och får istället starta i heelwork, debuterar i klass II med två vinster och uppflyttningar på sina två enda starter! Mattes superpojke.
ZIN -blir godkänd vallhund med provets bästa runda, 95p. Debuterat i IK I. Debuterat i lydnadsklass I med 193p och seger. Resten av året har hon fått träna och mogna och jag ser fram emot nästa års tävlande med henne. Hon är en väldigt speciell och rolig liten hund, jag blir glad av att träna henne! Sent i december testar vi SHK:s Föremålssök och Zin blir på samma dag uppflyttad ur de första två klasserna.
Lite klipp ifrån träning med Zin i oktober.
Gamle Arvid struttar med, jag hoppas jag kan skriva samma sak när det är dags att summera 2015 men man vet aldrig med en gammal hund. Får passa på att njuta av dem så länge de finns.
På det egna planet är jag mest stolt över att jag lyckats börja springa! Även om det blivit uppehåll ibland så har jag hållit igång bra under året. Oftast har jag sprungit runt 5 km-rundor men två gånger har jag sprungit en mil, något som jag aldrig hade trott så sent som förra året! (Då kunde jag nätt och jämnt tvinga mig till att springa 2 km…)
Hoppla, det blev ett väldigt långt inlägg detta, tror planer inför 2015 får bli ett eget inlägg en annan dag 🙂
Reader Interactions