En rolig tävlingshelg med många lärdomar!

I helgen var det debut för mig och Flynn i freestyle klass 2. Jag hade efter lite funderande valt att flytta upp honom men köra med samma program som i klass 1, fast med en liten förändring i mitten av programmet. Utifrån att jag tänkte att stegförflyttningarna skulle kunna bli svåra att göra mot publiksidan i hundhallen i Haninge så planerade jag om lite i programmet också för att göra det lite lättare för honom (inbillade jag mig) men annars var det samma program som vi körde i Rättvik för några veckor sedan. Skulle verkligen bli jättespännande att tävla igen! Planen var även att göra en sista start med Bond-programmet i HTM 3 för att eventuellt kunna höja poängen för landslagskvalet.

I freestylen kände jag att jag hade bättre plan nu för att rädda upp saker än när vi debuterade, men att vi hade behövt tränat mycket mer för att kunna sätta den svåraste delen i programmet på tävling. Men det var jättenyttigt att se vad som fallerade och jag fick kvitto på att jag har två signaler som är för lika varandra och som Flynn chansar på (åter igen, kan vara att vi bara har för lite träningstid så han inte kan kedjorna bra nog också men ändå tror jag att jag måste tänka om i hur jag gett signal för ”vänd om ” respektive ”snurra åt vänster” på avstånd). Men känslan var finfin och han var så otroligt glad! (Foton av Anhelee Pugliano)

Starten på vårt program!

Mera från freestyleprogrammet.

Jag var väldigt glad åt att flera i publiken gillade vårt freestyleprogram, det värmer massor att höra sånt och att någon tar sig tiden att gå fram och berätta det! Även om prio ett alltid är Flynns upplevelse (och han hade kul kan jag lova ;-)) och man själv sedan kan ha olika mål (jag brukar säga att jag kan ha flera olika upplevelser av tävlingarna: ett perspektiv som tävlande, ett som hundtränare och ett som matte typ) så är en av de fantastiska sakerna med att få tävla just detta att man ibland kan inspirera eller beröra någon annan och då blir det extra roligt! Tävlande är verkligen INTE bara meriter även om jag älskar sånna saker med de gånger man lyckas 🙂

Även domarna uppskattade vårt program och vi fick ihop 25,15 i poäng (8,45 – 8,40 – 8,30), uppflyttning och kom 2:a i klassen! Jätteroligt! Vips är min ”lille” Flynn i klass 3 i freestyle med, hur gick det till!?

Efter freestylen var det sedan dags att skifta om till att bli Mr James Bond en sista gång. Och det var så skumt! Om jag i Karlstad i mars kände att ”WOW, programmet sitter ju fint trots att vi inte tränat”, men ffa att ”shit,det är fortfarande galet roligt att tävla med det här programmet, jag älskar det!!!” så var jag idag helt tvärt om. Jag var supervimsig på bandvandringen (som jag annars brukar få värsta kickarna av, typ ”å, snart får vi gå in och köra på riktigt!!!”) och gick fel, avbröt mig och tänkte ”men, vad är det jag brukar göra här då?”! Och noll laddad innan vi gick in? Kände innan att jag hade ju velat göra en fräck avslutning på programmets ”karriär” men tvärt om kände jag mig bara redan klar med allt detta… noll laddad. Skumt!

Så, jag tror att min totala brist på fokus var en stor bidragande orsak till Flynns ”OK; idag tar JAG över och kör MITT program!” för han var het som en skållad råtta och hittade på helt egna varianter som aldrig dykt upp tidigare 🙂 Det var bara att garva och hänga med och Oh My God, det var mer en actionfylld Jason Bourne än en snobbig James Bond som vi visade upp 😉 Men kanske är det så man ska avsluta, med en påminnelse till sig själv att ska vi tävla ska vi göra det av rätt orsaker och att tanken ”vi startar bara en gång till för att kanske höja poängen”, det är INTE rätt orsaker om jag egentligen redan är ”klar” med programmet. Men man lär sig alltid något som sagt!

För mig blev starten en bra påminnelse om att vi verkligen måste få till en massa mer träning, att jag själv måste jobba med min mentala inställning och fokus lika mycket som jag gjorde under förra året och att jag alltid behöver veta varför jag tävlar och ha rätt svar inför mig själv på den frågan. Jag var galet peppad att köra freestylestarten men inte peppad att köra heelworken den här dagen och så kan man inte köra hund!

Hehe, två saker som INTE funnits med i programmet före denna sista tävlingsdag då Flynn improviserade dem! Jag blev så bortkollrad att jag knappt fick ner pistolen i tid heller! 🙂

Men folk som tittade på hade roligt, Flynn hade roligt, och mycket som jag själv tycker var ostyrigt såg ändå OK ut utifrån, så Flynn och jag fick avsluta vårt Bond-program med flaggan i topp: seger på 25,35.

Nu ska vi ha en lång tävlingsvila och bara träna. Jag håller på och bygger ett nytt HTM-program och så ska vi försöka oss på att bygga ett freestyelprogram som kan passa till klass 3 så småningom också. Mentalträning och att hitta rätt fokus och rätt mål själv är också något jag måste jobba vidare med. Roliga nya utmaningar!

Lilla Zin skulle startat klass 2 htm samma dag men efter att jag snubblat och trampat på henne var hon känslig på träningen dagarna innan och jag ville inte tävla henne i den sinnesstämningen eftersom hon bygger minnesbilder mycket mer och lättare än grabbarna. Så jag strök henne.

Däremot startade Zin på doftprov i Nose Work 1 (eukalyptus) dagen efter och det skötte hon strålande! Lugn och avslappnad på tävlingsplatsen och finfint snabbt sök med väldigt tydlig markering. Så nu får även hon tävla i Nose Work. Tyvärr kan man ju bara starta med en hund per tävling så planen är att först köra med Flynn och när han är uppflyttad starta med Zin. Finns ju ännu inte så många tävlingstillfällen så det kan ta sin lilla tid tänker jag. Men träna ska hon självklart få göra under tiden!

Zin med rosett från doftprovet.

Nu närmast är jag och Flynn anmälda till vår första tävling i Nose Work, det ska bli galet roligt! Jag har ingen förväntan på att vi ska sätta alla söken, självklart är det roligt om vi fixar det men ffa vill jag ut och tävla för att få se hur det går till på riktigt, få erfarenhet och lära mig mer. Som alltid egentligen! Men visst finns alltid förhoppningen att det även KAN gå riktigt bra men går det åt skogen så har vi säkert lärt oss och blivit klokare av det med! Känns väldigt kul att få prova på en ny hundsport ihop med Flynn!