Analysera hundträning som musik!

Jag har tänkt på att detta med att analysera hundträning i mångt och mycket kan vara likt att analysera musik.

När ett otränat öra först börjar lyssna på ett musikstycke, uppfattar lyssnaren oftast bara helheten. Försöker man sedan att koncentrera sig på att lyssna efter vad som egentligen händer i musiken, kan det ur helhetsintrycket börja sticka ut enskilda stämmor, örat börjar kunna separera de olika instrumenten från varandra och med mer koncentration och övning så börjar det gå att välja ut en viss stämma att följa som vips tycks höras tydligare än när man första gången hörde stycket. Lyssnar vi lite till kanske vi kan plocka ut fler enskilda element och få dem att bli tydligare för vårt öra. Det som från början bara var en helhet är nu uppdelat i många enskilda beståndsdelar som var och en sticker ut ur mängden. Spännande! Steget där efter kanske är att knyta ihop lyssnarupplevelsen igen så att vi åter hör och uppfattar helheten men nu som en förstärkt upplevelse uppbyggd av de inneboende enskilda detaljerna. Varken helheten eller detaljerna tar överhanden och lyssnaren kan genom att skifta fokus i sin koncentration uppleva mer eller mindre av det ena eller andra.

På samma sätt kan det vara med hundträning. Först ser vi bara helheten, som ett enda intryck. När vi sedan börjar lära oss mera ser vi allt fler detaljer och börjar förstå vad det fanns för något bakom den helheten vi upplevde i början. Ju mer vi koncentrerar oss på detaljerna, desto klarare sticker de ut. Tricket sedan är att på samma sätt som vid musikanalysen inte fastna i fascinationen över de enskilda delarna utan kunna sätta samman detaljerna till en nu ännu mer givande helhet. Då har vi nått riktigt långt både i hur vi analyserar musik och hur vi analyserar hundträning!

Om vi bara ser helheten som den upplevs för en otränad betraktare, kommer vi troligtvis att bli frustrerade över att själva inte få till samma resultat i träningen eftersom vi inte ”ser” vilka delar (detaljer, grunder, förkunskaper, delmoment) som helheten byggts upp av. Vi kommer att träna stor och slarvigt och det blir lätt ett lite trist resultat då flera av de ingredienser som skulle behövt varit med för att bygga upp helheten saknas. Kanske tappar vi här tron på vår eller vår hunds förmåga när vår helhet inte ser ut som det ekipaget vi tittade på.

Om vi å andra sidan fastnar i fascinationen över detaljer, kommer vi kanske peta i småsaker i en evighet. Vi kommer lätt bli överdrivet kritiska med petitesser och vi kommer ha väldigt svårt att gå vidare och våga låta detaljerna åter igen få bygga upp en helhet eftersom varje enskild detalj alltid kan bli lite bättre, lite mer exakt, lite mer spännande… Då kommer vi också stå med ett halvfärdigt resultat som i bästa fall har en del lysande stämmor var och en för sig men där stämmorna inte fungerar att sammanfogas till en helhetsupplevelse.

I perioder i sin träning och utveckling så hamnar både man själv och hunden lätt antingen i det ena eller det andra men jag tänker mig att det långsiktiga målet är att en dag komma så långt att både helhet och detaljer samspelar och att man kan skifta fokus mellan dem utan att förlora upplevelsen av varken det ena eller det andra. Då kommer hundträningen att verkligen påminna om upplevelsen av vacker musik!