I helgen gick SM i heelwork to music och freestyle på Stockholm Hundmässa. SHFK hade skapat vad jag tycker det bästa SM:et jag startat på med bra organisation, flyt på tävlingen, en rejäl uppvärmningsring, superfina priser, många sponsorer och efter tävlingen ett mingel med snittar och bubbel och uppmärksamhet för landslagets framgångar av SKK! Finfint! Så ska mästerskap kännas! Stort tack till alla som på olika sätt varit involverade i årets SM! (Foton: Anhelee Pugliano om inget annat står)
Jag hade själv varit nere i en rejäl svacka veckorna innan SM. Kände mig så otroligt trött och sliten efter att ha kört på för mycket under hösten utan paus och hade väldigt ont i hela kroppen med någon jäkla muskelinflammation i ena axeln som pricken över i. Faktum är att några dagar innan SM så funderade jag allvarligt på att stryka mig för jag var verkligen inte sugen på att tävla och tävlandet vill jag ska kännas som ett party inte något man borde! Jag brukar ju längta till mästerskapen inte känna ”jag vill hellre ligga i sängen och sova”.
Foto: Desiree Englöf
Men min kloke sambo påminde mig om att jag alltid brukar tycka det är roligt när jag väl är på plats. Så jag peppade mig själv med att tänka bara på att det skulle bli en rolig dag, påminde mig om alla trevliga kompisar som skulle vara där och hur roligt Flynn tycker att det är att tävla. Vi skulle helt enkelt se till att ha en jäkligt rolig dag oavsett hur skallen och kroppen mådde!
Med den tanken såg jag till att surra extra mycket med folk, larva mig, hitta på knäppa saker (som att imitera en hårdrockare tex) och lägga fokus på att ha en trevlig dag och att Flynn skulle ha det roligt. Vi startade som allra sista ekipage i HTM och jag hade hört några resultat via speakern så jag visste att det nog var tight i toppen men hade noll koll på själva ställningen vilket kändes väldigt bra. Var hundra procent inställd på att inte fundera över hur de andra presterade utan bara köra efter min egen plan. SM är egentligen ett mer öppet kort än man kanske tror: tävlingen går väldigt sent på året, många av toppekipagen har varit ute och tävlat mycket på andra stora mästerskap och landslagshundarna (och förarna ;-)) kan vara rätt slitna. Den som kunnat formtoppa enbart med fokus på SM har alltså en bra chans att skrälla, så det är i mina ögon mycket mer ”anyones game” än man kanske tror. Dessutom är det bara en start och inte som de andra mästerskapen kval och final. Allt kan med andra ord hända och det gör det spännande!
Årets tema för Stockholm Hundmässa var vikingar och det var en väldigt snygg och rolig scendekor i år. Två silhuetter av vikingaskepp, man gick in som i ett vikingatida hus när man gick ut på planen och bland en massa andra saker fanns tex ett uppstoppat älghuvud, ett buffelkranie, ett antal leksakshundar (just de tyckte jag inte såg vidare vikingatida ut dock) mm. Det är också en av de häftiga sakerna med att tävla på mässan – hundarna testas i miljöer som man typ aldrig kommer åt att öva i. Golvet under mattan har dessutom kabelluckor som slamrar och rör sig när man går på dem, läktarna och hela inramningen gör också att mässan är en utmaning. Jag är superstolt över att Flynn hanterar alla sånna här miljöer som om det vore vardagsmat. Det och hans stora glädje i att tävla är verkligen våra styrkor och något som jag känner är prio ett att bibehålla genom hans karriär. Det är alltid det övergripande målet i min träning med honom. Attityden kommer först och främst.
Under uppvärmningen körde jag precis som jag värmer upp inför träningspassen hemma. Flynn kändes fin, laddad och glad. Sedan är det den där speciella stunden när man står och väntar precis bakom kulisserna och vet att ens namn snart ropas upp. Den känslan är häftig! Det blev vår tur, vi gick in, hälsade på domarna, intog startpositionen och viftade igång musiken.
Själva stunden på planen är en häftig känsla av fokus, koncentration, ”här och nu!” och att både njuta, ha roligt och jobba, jobba, jobba! När det är som bäst är man både väldigt fokuserad och utan tankar känns det som. Flynn förvånade mig med att lägga till en extra rörelse som inte brukar vara där i ett byte men annars var det bara lite småsaker i finishen som jag upplevde under tiden jag tävlade. Han halkade till någon gång men den här gången var jag inställd på att vänta in honom om det skedde så det blev inte så tokigt ändå. Känslan var att han var på men behärskade sig och vi hade väldigt roligt ihop under våra nästan fyra minuters program. Jag tappade mentalt fokus vid ett tillfälle i programmet och hamnade i en sekund i den obehagliga känslan att inte bara göra utan vips tänka ”oj, är det här vi är i programmet?”. Jag tror i efterhand att det kom sig av att jag just där valde att vinkla om en förflyttning lite för att min vanliga riktning skulle bli för tight på mässans plan.
Vi var klara och sprang ut och Flynn fick en massa belöningar och vi möttes upp av husse som alltid kommer med Flynns leksak efter tävlingarna. Stackars Krille hade varit sjukt nervös när jag körde. Jag känner alltid samma sak när jag tittar på när Krille tävlar, det är en plåga att man vill att det ska gå bra men har noll chans att själv påverka! Mycket, mycket mer nervöst att titta på än tävla själv!
Resultatet kom upp ganska fort och vips hade jag en glädjeskuttande Jonna bredvid mig: ”DU VANN, DU VANN, DU VANN!” VA!? Kände jag, ”Vänta jag måste få se det i resultatlistan innan jag vågar tro på det!” Men det stämde! Jag och Flynn hade blivit Svenska mästare!!! Så jäkla roligt!!! Mina underbara kompisar från landslaget studsade omkring och såg lika glada ut som jag själv kände mig, bästa peppande gänget! Jag är så himla rörd över att så många medtävlare och funkisar och hundkompisar och publik kom fram och grattade oss och berömde Flynns och min insats, det var verkligen att påminnas om allt det bästa i hundsport. Ni är alla en stor del i ett finfint minne för mig! ”Och nu är du KVAR till prisutdelningen, du tar INTE något jäkla flyg!” skämtade kompisarna. Haha, kan säga att det var en grymt skön känsla att få vinna OCH få vara med på prisutdelningen istället för som på EM förra året sitta på en flygplats och få reda på att man just blivit europamästare.
Efter heelworken drog freestylen igång och det var en härlig känsla att vara jättenöjd med dagen och nu få sitta och ha lyxen att titta på när kompisarna tävlade. Så många som satte finfina program och så spännande att se vem som skulle knipa allra högsta poängen till slut. Även här kändes det som det skulle bli tight om alla fick till det just idag. Men när det var slut så stod det klart att Jonna och Zoya tagit ännu ett SM-guld, vilket grymt ekipage!
Prisutdelningen var utformad så att de fem överst placerade i bägge grenarna kallades fram och placerades så ettorna stod intill varandra och sedan tvåorna osv ut på vardera sidan. Jättetrevligt tycker jag och mycket bättre än att ta grenarna en och en i taget! Jag och Jonna var överens om att det inte får se för allvarligt ut på prisutdelningar så vi skuttade oss genom ärevarvet tillsammans. Tävling ska vara roligt, busigt och glatt och precis så kändes prisutdelningen! Flynn passade på att försöka få närbilder hos de som filmade. Efter prisutdelningen bjöd SHFK på snittar och bubbel, mycket trevligt initiativ!
De som vinner på mässan får sedan visa upp sina program innan finalerna drar igång. Det var ballt! Nu var planen nedsläckt och man får köra med spotlights på sig. Tyvärr ser man ju inte publiken men man känner den! De hade också tänt fejkade eldar som man gick in mellan plus att det stod tända lyktor längs hela planens ytterkant. Stämningsfullt! Tyvärr var ljudet på uppvisningen något helt annat än på tävlingen. På tävlingen var ljudet jättebra tyckte jag, nu däremot hörde jag knappt musiken + att vi halvvägs in i programmet fick först en riktigt tjutande hemsk rundgång (tack och lov att Flynn inte är ljudkänslig, jag själv höll på att ducka!) och sedan –tystnad. Men jag körde på och tänkte att musiken kommer väl igång igen och då hoppar vi in där det passar (och kommer den inte på igen får vi i alla fall köra igenom programmet). Tror det tog några sekunder men sen kom ljudet på igen och vi kunde köra igenom.
Sen var det vips slut och dags att packa ihop alla priser och prylar och börja åka hemåt igen, nu som SVENSKA MÄSTARE. En helt otrolig avslutning på vårt tävlingsår!
Reader Interactions