”Du vet jag tränar sporten X, den är ju mycket svårare.” Ett uttryck som jag med lite olika variation hört ett antal gånger genom åren.
Jag tror eller åtminstone hoppas att de allra flesta väljer vilken hundsport de tränar utifrån att de tycker att träningen är rolig. Än mer hoppas jag att hunden får ha en stor del i tyckandet när vi väljer. (Och jag tror hundarna själva hade skitit fullständigt i om deras favoritsyssla ansågs svår eller lätt!)
Men om det är så, varför hamnar hundmänniskor så ofta i att prata om sin hundsport mer utifrån hur svår eller hur speciell de anser att sporten är snarare än hur roligt de tycker det är att träna den? Är det viktigt att imponera med vad vi tränar -och i så fall, imponera på vem? Är det ”finare” att träna en ”svår” sport? Har man en högre status på sin klubb om man tränar ”rätt” sport? Ibland kan man onekligen få det intrycket. På samma sätt som träningen av sporten X gärna framhålls som så speciell. Trots att det i alla sporter är ett och samma djur vi tränar -hunden. Och hundar lär sig saker utifrån samma inlärningsprinciper oavsett vad vi tränar. Det är ju inte så att hundens hjärna plötsligt fungerar annorlunda bara för att vi byter gren!
Jag har genom åren tränat och tävlat i tio olika hundsportsgrenar. Vad jag tyckt har varit lätt eller svårt har nog varierat både genom åren och mellan hundarna jag tränat. Roliga att träna har absolut både de ”lätta” och de ”svåra” sporterna varit. Inte minst har det varit en häftig kick de gånger jag sett vad just den här hunden tyckt extra bra om. Olika grenar ger också olika utmaningar och även möjlighet att få se olika sidor av både hunden och kanske även hos sig själv.
Så skit i om sporten du kör är ”lätt” eller ”svår” eller om den är vad de tongivande inom en viss falang eller klubb sysslar med eller ej. Fråga dig istället vad hunden och du tycker är riktigt roligt och hitta din egen väg där. Lycka till!
