…You never know what you’re gonna get.” En liten historia om hur man kan gå ifrån ett infall till ett mästerskap.
I oktober 2011 fick jag av en slump se att det fanns en tävling inom rimligt avstånd i en tävlingsgren jag aldrig provat på och aldrig sett: Heelwork to Music. Jag lyckades lura med mig min kompis Ann-Sofie på utmaningen att vi skulle anmäla oss och åka och tävla trots att vi bara hade några veckor på oss att komma på vad vi skulle göra och träna in programmen. Mer om det hittar du i min gamla blogg här: http://3vallare.bloggplatsen.se/2011/10/22/6501667-tva-tanter-testar-ny-gren-heelwork-to-music/
Så här såg Fonzies program ut på tävlingsdagen när han debuterade i klass I (21/10 2011):
Uppflyttning på debuten!
Sedan låg ju den sporten nere för oss ända fram till januari detta år då jag åter igen fick syn på att det fanns tävlingar jag kunde åka på och vips blev sugen på att återuppta sporten. Ett helt nytt program skapades till en ny låt och jag anmälde till 3 starter varav debuten i klass II blev 22/2 2014 och såg ut så här:
Vips var vi uppflyttade till klass III! Jag hade då två starter till redan anmälda, 3 veckor senare. Skulle jag chansa…? Ja vad tusan, jag kontaktade arrangören och bad att få byta mina två starter i klass II till klass III istället. Phu, de tre veckorna TRÄNADE jag om jag så säger! Samma musik men med ett nytt program blev debuten i klass III 16/3:
Shit, två CERT på debuten! Sedan startade vi två gånger till utan att lyckas knipa det tredje certet, hem och träna mer och bygga om programmet en del, men på vår femte start i klass III så tog vi tredje certet och Fonz blev champion 17/8 2014:
Nu har vi startat tre gånger till efter det (med samma program som ovan) och tagit tre cert till. Men utmaningen nu framåt är att vi ska bygga ut programmet, förlänga det med en helt ny låt som intro, lägga till ytterligare en position och bygga om en del och så hoppas vi att det ska vara stabilt och bra på OEC ”EM” i HTM i november. Jag kommer att testa nya programmet redan nästa tävling, förväntar mig inte ta vi är konkurrenskraftiga med det redan då men vill ha det som en test och utvärdering.
Nya, kommande programmet såg ut så här första gången (idag) när jag satte ihop det:
Jag hade ALDRIG trott att jag skulle bli så fast för den här sporten när jag ”bara skulle testa” den där gången i oktober 2011. Än mindre hade jag trott att Fonz vips skulle vara både champion och utvald att få vara med i svenska laget på Open European Championship i Freestyle & Heelwork. Ska man titta på första lilla tävlingsfilmen från 2011 så ser man väl knappast det heller 🙂 Vilket får mig att konstatera: det är verkligen inte varifrån man startar eller hur det ser ut på en debut i en tävlingsgren som avgör hur långt man sedan tar sig! Något att tänka på när folk tror att de måste visa upp perfekta moment och utföranden för att våga tävla eller lägga ut filmer på Youtube 🙂 If Y want it, just DO IT!
Reader Interactions