Ett spännande genrep inför NM!

Igår var det dags för årets sista vanliga tävling för mig och Flynn: två starter i HTM 3 i Karlstad och en chans att ha ett tävlingsmässigt genrep inför NM i december. Dessutom var det årets sista kvaltävling till AFEC = Agria Freestyle Challenge och då jag och Flynn bara varit med på en uttagning i år och den gången kom 2:a så fanns ju chansen att hinna kvala dit också!

Tävlingsdagen startade väldigt lyxigt med sovmorgon då vi visserligen har tre timmars bilresa till Karlstad men våra klasser skulle gå efter lunch så vi kunde ta det lugnt hemma och åka lite efter åtta. Lyxigt! Kanske FÖR lyxigt och avslappnat skulle det visa sig 😉

Väl framme han vi bra med att installera oss innan det var dags för banvandring (som jag valde att göra utan hund och bara försöka komma på hur jag skulle klämma in programmet på mindre yta igen) och sedan efter det kördes SM i Teamwork To Music, dvs lagklassen i sporten. Roligt att se! Kanske man skulle prova någon gång.

Efter det drog vår klass igång och när jag skulle byta om inser jag att mina tävlingskläder låg prydligt kvar hemma i hallen! HJÄLP!!! Det enda jag hade på mig civilt var en munktröja och en långärmad underställströja, inte såååå mycket BOND något av dem… Jag kom dock på att min elev Maggan hade tävlat i vit skjorta och svart fluga i klass 1 innan vi kom (hon visade filmen, superfint program och de vann sin klass också!) så jag chansade och hoppade fram och frågade om jag kunde låna hennes kläder helt enkelt. Tur att hon hade liknande scenkläder och tur att vi har liknande storlek! Tusen tack Maggan!

I lånta fjädrar! Tur att pistolen och hölstret och kavajen låg i träningsväskan! 🙂

Så, första missen avvärjd, jag han få på mig kläderna och värma upp och så körde vi. Flynn var galet mycket bättre än jag trott i och med Zins löp och rätt lite träning efter EM, saknade lite finlir i positionerna och en gammal miss i ett byte kom tillbaka men som helhet väldigt bra och jag var supernöjd med honom. Dold resultatlista så jag hade ingen koll på poäng eller placering men det kändes fint så strunt samma.

Tävlingen var grymt effektivt arrangerad så direkt klassen var klar startade nästa klass. Denna gång var det uttagningen till AFEC. Vi går in, startar, hinner en pyttebit i programmet och så blir det SVART. Jag hinner tänka ”Strömavbrott!” men inser att musiken rullar fortfarande så vi kör på som om inget hänt och där kom ljuset på igen (jag tänker ”någon stackare kom åt lysknappen”) men så PANG blev det svart IGEN. Samma tanke far igenom min skalle ”Strömavbrott!” och direkt sedan ”Nej musiken rullar!”. Vi körde på och så var ljuset på igen. Satte hela programmet bättre denna gång tyckte jag minus samma trassel vid bytet men i övrigt var jag sjukt nöjd särskilt efter störningen med ljuset två gånger. Härlig attityd på Flynn i bägge starterna!

När jag gick av tänkte jag medan jag belönade Flynn att det var säkert någon stackars nykomling som inte visste var lyset satt, den stackaren är säkert superstressad över detta, vilken hemsk känsla. HA! Något senare möter jag lagkamraten Anita som ser ut som hon ska dö av skratt och som med halvkvävd röst erkänner att det var hon (som typ BOR i denna lokal!) som lyckas med det helt otroliga konststycket att först komma åt lyset, inser det och slår på det igen -MEN snubblar och faller och tar emot sig just mot lysknappen så det blev svart igen! Vad är sannolikheten för det liksom! Vi garvade hysteriskt. ”Tur att du redan var inkvalad till AFEC i alla fall” piper hon mellan skrattattackerna och jag bara ”Alltså, det är just det jag INTE är” 🙂

Men slutet gott allting gott! Världens bästa historia blev det och mer äkta störningsträning kan man väl inte få än att saker man inte planerat för händer på en av de starter man verkligen vill lyckas på! Som genrep inför NM var det sjukt bra: övat mig på att BÅDE ha glömt kläderna hemma (DET ska vi inte chansa på igen, lär dubbel och trippelkolla packningen nästa gång!) och få ljuset avslaget inte mindre än två gånger under programmet. THE SHOW MUST GO ON!

Resultatet då? Jodå, min superpojke damma in två segrar på finfina 28,25 respektive 28,15 poäng och kvalade in till AFEC! Som jag sa till Flynn innan vi gick in: ”Älskar dig till månen och tillbaka en massa gånger”.