Pensionär på heltid.

Flynn & jag i en vilopaus på VM i Tyskland 2017.

Idag är det på dagen prick fyra år sedan Flynn och jag tog dubbla EM-guld i heelwork to music genom att vinna både individuellt och i lag på EM i Österrike 2016. En bra minnesdag att officiellt låta honom gå i pension på heltid!

Jag hade ju tänkt att efter Flynn pensionerats från heelworken så skulle vi köra vidare med nose work och kanske försökt få till en start i viltspår också, men nu under sensommaren har hans rygg blivit sämre så nu står han på medicin och kommer därför få bli pensionär på heltid från allt vad tävlande heter. Vi har ju hittills kunnat hålla honom fräsch med bara väldigt noggrann sjukgymnastik men nu får det bli smärtstillande och så hoppas jag att det bara är en dålig period (sånna har han ju haft tidigare i livet) och att han ska ha ett bra och smärtfritt liv länge än.

Men tävlandet är definitivt slut och med det en stor och viktig del i mitt hundliv. Det har varit / är en tuff sak att förhålla sig till för mig och känslorna och tankarna har pendlat åt alla möjliga håll under det här året efter att vi sa tack och hej på SM i januari. Flynn och jag har tävlat i åtta olika hundsporter, vi har otaliga träningstimmar ihop och han har varit hunden som ideligen varit bäst när det gäller. Att avsluta en sådan unik tävlingsrelation är inget man gör med en axelryckning!

Ska jag ta en paus? Kanske köra någon annan sport? Eller kanske pausa helt från tävlandet något år? Är jag motiverad? Är jag sugen? Ska jag kanske en period sluta att tävla och lägga mer energi på företaget istället? Eller, är det kanske nu som jag tar ett break helt från hundvärlden och gör något annat ett tag?

När så covid-19 kom så blev ju en del av valen inte val längre, tävlingar och kurser ställdes in. Själv landade jag i beslutet att försöka se året som dels en tid för reflektion, dels att passa på att fortbilda mig. Just nu är jag tex otroligt glad över att jag anmälde mig till nose work instruktörsutbildningen INNAN pandemin slog till. Annars hade jag garanterat skjutit upp det! Men nu har jag en “ny” sport att nörda in mig i och utbildningen har varit väldigt rolig med ett härligt gäng. Vi är halvvägs igenom nu, två av fyra träffar är klara.

Ännu gladare är jag åt beslutet att låta FAJT flytta in i huset. Han är en otroligt rolig valp och en individ som passar mig väldigt bra. Vilken resa han och jag kommer göra genom livet återstår att se, vi håller fortfarande på att lära känna varandra och utvecklas ihop som team. Tiden utvisar vad som kommer kännas roligast att satsa på!

Mål är i sig aldrig viktiga om vi inte valt dem av rätt anledningar. Det finns så många mål vi aldrig kommer att uppnå -varken i vårt tävlande, privat eller i livet i stort- och det är helt OK så länge vägen mot dem var värda ansträngningen. För varje sak vi väljer, väljer vi nämligen bort något annat. Då vill det till att det var värt att försöka uppnå målet även om vi inte når ända fram! Känns det inte så bör vi sluta – och allra helst lyckas sluta så fort vi bara kan- för att på så sätt frigöra tid och energi till något annat som egentligen känns viktigare för oss.

Att tävla ihop med Flynn har varit galet roligt. Det har varit ett privilegium att få uppleva samarbete med en annan individ -av en annan art dessutom- på det sättet jag upplevt det med Flynn. Det har varit spännande, rent magiskt, att dela så många upplevelser ihop och se hur långt kan vi komma, inte mätt i form av meriter, utan mätt i teamkänsla. Hur vi funkar som ett team i skarpt läge. Samarbete på allra högsta nivån. När man knappt vet var den ene individen slutar och den andre börjar.

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Reader Interactions

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *