Första vecka med valpen Helge

NU la sig valpen på mina fötter för att sova -perfekt, då kan jag passa på att blogga lite!

Att ha valp ändrar ens vardag rätt brutalt, oavsett om det är den första valpen eller den tjugonde. Fördelen med att ha haft flera valpar är att man -kanske- är mer förberedd. Så jag hade smart sett till att inte boka upp mig på en massa jobb och inte sätta igång några nya ambitiösa projekt eftersom mycket av tiden de första veckorna är -ut och kissa valpen, in, mata valpen, ut och kissa valpen, in, lek, ut och kissa valpen, in, sov, ut och kissa valpen… Det flyter på fint under sommaren med öppen dörr (sommarvalpar HAR onekligen en massa fördelar!) men är lite mera knöligt är det i november då man ska hoppa i stövlar, dra på sig en pannlampa (eftersom det är becksvart på landet den här årstiden) och gärna hinna få med sig en jacka att kränga på sig -allt med en vild, ormande valp i famnen! Det är också de här första veckorna som jag svär över att sovrummet ligger på övervåningen så man när valpen vaknar på natten dessutom ska ta sig ner för en trappa med en valp som mest liknar en hal ål i famnen.

Några av våra valpar har sovit hela nätterna från dag ett och andra har tagit längre tid innan man vågar sluta rasta dem mitt i natten. Man får bara ställa in sig på att nattsömnen kommer vara sämre när man har valp. De blir rumsrena när de mognat nog i kropp och knopp helt enkelt. Med vissa valpar märker man inte ens när det sker utan man slås bara en dag av ”hoppsan, jag har visst slutat att tänka på när valpen var ute senast” och med andra sker det strax efter att sammanbrottet är nära och man så sent som dagen innan tänkt ”ok, allt jag trott mig veta hittills KAN vara fel, det KAN vara så att den HÄR valpen är världens första som ALDRIG blir rumsren” 🙂 Helge har varit väldigt duktig så här långt men han är en aktiv valp och det innebär att jag nog rastar honom lite oftare än jag gjort med några av de mer lugna valparna vi haft. Han sover bra när han sover men när han är vaken är han vaken om man så säger.

Det jag inte var beredd på var att jag själv skulle bli sjuk strax efter att Helge kom hem. Så första veckan har blivit rätt annorlunda mot vad jag tänkte mig då jag inte orkat med så mycket. Vi har mest hållit oss hemma men lite miljö- och socialträning har Helge fått i alla fall.

Vi rivstartade det hela dagen när vi hämtade Helge. Jag och Krille hade varit i Stockholm och gått på vinprovning (försenad present till Krille) och bott på hotell dagen innan. Så efter att vi hämtat Helge så åkte vi vidare för att hämta upp Fajt som bott hos sin uppfödare medan vi var i stan. Helge fick haka på och fick starta sitt nya liv med att träffa Jonna och hennes föräldrar och deras fyra hundar.

Sheltisarna Max och Vilda var perfekt storlek att leka med tyckte Helge. Jag tror han hoppades på att hans nya bror skulle vara en sheltie.

Fajt var väldigt intresserad av Helge, så mycket att han dreglade ner honom. Jag minns att Zins reaktion när Fisken kom hem var precis likadan och tänkte att det lägger sig så småningom. Helge själv tyckte nog att han gärna hade haft Max som storebror istället för den här långbenta dreglande typen!

Det märktes fort hemma att Fajt saknat att ha en polare sedan Fisken dog. Fajt har snabbt blivit mycket förtjust i sin lillebror och även om jag håller koll så de inte leker för vilt (storleksskillnaden är allt för stor) så har de roligt ihop. Självklart kommer valpen få en och annan tillsägelse och han ståtar numera med en snygg reva på nosen efter att ha gått fram och trott att man bara tar ben ur munnen på Fajt. Det gör man inte. Men sånt ingår, valpar får skråmor och det är oftast vi ägare som är mer skärrade över det än valpen (tyvärr kan man ibland känna när valpen strax efter tycker att det går bra att testa samma trick en gång till…). De har lekt dragkamp ihop, de har legat och smågnagt på varandra och de har somnat intill varandra. Om några månader tror jag de kommer ha riktigt roligt ihop.

Lite miljöträning har vi hunnit med: vi har varit en tur till vardera av de två närmsta veterinärerna så Helge gått in där och ätit godis, lekt och hälsat på folk och fått en bra känsla för platsen innan det är dags att besöka dem på riktigt. Helge har även varit en sväng inne i en djuraffär, gått igenom automatiska dörrar (inget konstigt), lekt på en parkering, gått på en brygga och hälsat på lite folk. Viktigare att de sakerna vi gör ger positiva minnesbilder än att vi gör så mycket. Även i social- och miljöträning gäller kvalitet framför kvantitet.

Hemma har Helge fått testa på lite balansövningar, underlagsövningar, några enkla aktiveringsleksaker att äta ur och så korta skogspromenader. Små bitar av det som kommer ingå i hans framtida liv helt enkelt.