Förbättra din hunds matlust!

Den här artikeln kommer att handla om något som många av oss bara tar för givet, medan andra verkligen sliter med det. Jag talar om hundens matlust. Precis som vi kan vara ihärdiga och träna och forma fram en bättre leklust hos vår hund, kan vi träna upp hundens matlust. Som i all träning är utgångsläget olika för alla hur mycket möda vi behöver lägga ner och hur bra resultatet blir, men i slutänden har du allt att vinna på att ha en hund som värdesätter sin mat högre och visar på en större matlust. Även om jag själv älskar att lekbelöna mina hundar, är det otroligt tacksamt att träna med hundar som gillar godisbelöningar och hela vardagen med hunden blir mycket enklare om hunden uppskattar istället för krånglar med maten.

Varför äter hunden dåligt?

En hund som plötsligt får förändrad matlust, bör man alltid försäkra sig om att den är frisk. Ibland är det enkla orsaker som att hunden är lätt illamående efter att ha stoppat i sig något olämpligt under promenaden. Då brukar hunden kunna vägra att äta ett mål, kräkas och sedan vara tillbaka i sin gamla vanliga form igen. Andra gånger kan sviktande matlust bero på att hunden svalt något föremål som irriterar eller som fastnat, något som kan vara svårt att avgöra utan ett veterinärbesök. En annan anledning (säkert inte helt ovanlig) är dålig tandstatus, dvs att hunden fått en eller annan tandskada eller sjukdom som gör att det helt enkelt är obehagligt att äta. Även infektioner i svalget etc kan ge liknande symtom hos en del hundar. Så om matlusten plötsligt förändras ska du alltid först förvissa dig om att hunden är frisk.

En hund som ofta eller nästan alltid är kinkig med sin mat, är en annan sak. Då är det träning och att förändra vanor som gäller! Några olika förslag på vad du kan göra för att förändra din hunds inställning till sin mat är vad resten av artikeln nu kommer att handla om.

Har hunden optimalt hull?

Handen på hjärtat -har din matvägrande hund optimalt hull eller finns det lite för mycket av det goda? Det kan låta ironiskt men jag träffar tämligen ofta hundar som sägs vara mycket petiga med maten, som matvägrar och som är svåra att få att uppskatta godisbelöningar, men som är för tjocka! Man skulle kunna tro att dessa hundar borde vara vandrande spjälstaket men inte sällan är det just hundarna med ”dålig aptit” som faktiskt är för feta. Hade jag fått en 10-krona för varje gång jag först fått höra att hunden ”äter dåligt” och jag sedan känt ett fettlager över revbenen på samma hund, så hade jag varit rik idag!

Man räknar idag med att ca 20-30% av hundarna är överviktiga/feta (motsvarande siffra för katter är än mer skrämmande, 40%). För att bedöma hundens hull kan man dels titta på dess konturer -sedd från sidan eller uppifrån ska du se att hunden har en midja (ja, även labradorer ska ha en midja!). Det finns bilder framtagna för detta ändamål, med silhuetter på hundar i olika hull, från för mager till svår fetma. Det skrämmande är att vid en blindtest så är det rätt många vanliga hundägare som pekar ut den lätt överviktiga hunden som den som är ”normal”, man har helt enkelt blivit så van vid att se överviktiga hundar att vi tror att de är så de ska se ut.

Ett annat ofta rekommenderat knep för att kolla hundens hull är att du ska kunna känna hundens revben. Problemet med det tipset är att det sällan står hur du ska kunna känna dem. Om du trycker in fingrarna med fingertopparna vinkelrätt mot hundens bål, ska hunden vara väldigt tjock för att du inte med lite god vilja ska kunna känna revbenen! Vad som verkligen avses är att revbenen ska kännas om du stryker med handflatan längs med hundens sidor, vilket ger en helt annan indikation på hullet än om du måste pressa in fingertopparna!

Ge hunden lugn och ro!

En del hundar klarar av att äta trots att de är upphetsade. En del hundar bryr sig inte om ifall det är stimmigt och stojigt runt omkring dem, de äter ändå. Men har man en hund som har lätt att gå upp i varv och som kanske först går fram till skålen men sen reagerar på något som sker i dess närhet och vips ”glömmer” sin mat, då kan det vara klokt att fundera över i vilken stressnivå hunden befinner sig och hur miljön runt hunden är vid maten.

På en del hetare, aktivare hundar, som känns som de inte har riktigt tid att äta (maten kan vara god men den är inget de prioriterar om de tror att det finns minsta chans till att någon roligare aktivitet kan tänkas sätta igång!), kan det hjälpa mycket bara med att se till att det finns tid nog för hunden att varva ner innan maten serveras. Hunden ska hinna bli lugn, och ännu viktigare -du själv ska hinna bli lugn och ”tråkig”. När maten sedan väl serveras, sätt dig och kanske läs en tidning eller passa på att diska, kort sagt gör något som håller dig sysselsatt ett tag på en och samma plats och som är en aktivitet som inte är en inlärd trigger till din hund att ”nu är det snart något på gång”. Många hundar kopplar av så länge vi sitter stilla och läser tex men är genast uppe och redo så fort vi reser oss från stolen. Du vill att maten ska vara det enda roliga som sker just då, matskålen ska inte konkurrera med ”följa efter matte för att se om hon kanske tänker gå mot ytterdörren”.

Har du flera hundar i huset, kan man behöva fundera över hur de påverkar varandra vid maten. För många innebär flera hundar i samma hushåll att de konkurrerar med varandra om maten och då äter de bättre än om de är ensamma. Men det finns också hundar som inte får ro att äta om de har andra hundar i sin närhet. En del överger hellre maten än riskerar att det blir konflikt med de andra hundarna, andra har inte ro att äta för att de vaktar både på sin egen mat och de andras -men utan att äta den, osv. Här kan också nämnas det motsatta problemet mot matvägran -hundar som kastar i sig maten så fort att de närmast ”inhalerar” den och som kan sätta stora mängder av foder i halsen eller äter så hetsigt att de kräks upp maten och genast kastar sig över den igen osv. De hundarna brukar också vara som värst i närheten av andra hundar som kan konkurrera om maten. En del hundar behöver helt enkelt lite mera utrymme och lite mera lugn och ro för att äta och då passar det inte att utfodra alla samtidigt på samma plats.

För- och nackdelar med regelbundna tider.

Jag brukar ofta predika om nyttan av att inte ha några rutiner (varken vad gäller när på dagen hundarna får mat eller när de promenerar eller tränas) eftersom jag vill ha mina hundar så flexibla som möjligt och inte styra in deras förväntan på att tex maten alltid sker vid ett visst klockslag. Ägare till matglada hundar vet hur fort dessa lär sig vilken tid maten brukar serveras -och hur tjatiga och påträngande hundarna kan bli om man råkar dra över den tiden! Denna förväntan, som jag på matglada hundar tycker är en nackdel, kan på mer kräsna hundar däremot utnyttjas för att höja värdet på maten!

Om du under en period (hur lång den behöver vara, varierar från hund till hund) alltid ger hunden mat vid ett visst klockslag, kommer hunden börja förvänta sig mat då (även om maten i sig inte är så högt prioriterad). Så snart som du etablerat den vanan, kan du nu laborera med att ”glömma bort” hundens mattid och se vad som sker. Det är inte ovanligt att kräsna hundar blir betydligt mer intresserade av sin mat om den först fått gå en eller ett par timmar över sin mattid. Det är knappast så att hunden egentligen hunnit bli mer hungrig på den tiden, utan effekten ligger just i att du skapat en förväntan hos hunden som sen inte uppfylls -vilket tenderar att leda till att motivationen för att äta maten kommer att öka! Det kan på en del hundar vara en effektivare väg att gå, än att bara ta bort matskålen om hunden inte äter. Den hunden har ju redan fått göra ett val -att tacka nej till maten- medan vad du vill få fram är precis det motsatta -en hund som verkligen vill passa på när mat väl erbjuds. För att nå dit vill du ha så stor chans som möjligt att lyckas, och då kan förskjutandet av mattiderna (när de väl är etablerade) vara en del av träningen.

Låt hunden hinna bli hungrig!

Precis som vissa människor kan gå direkt från att vara nyvaken till att vara sugen på en rejäl frukost , är det för många hundar inget problem att få maten serverad direkt de vaknat och innan de ens hunnit ut för att rasta sig. Men, precis som det finns människor som först behöver vara igång ett par timmar innan något sug efter mat infinner sig, så är det samma sak med en del hundar. Jag brukar försöka undvika att använda lite flummigare uttryck som ”naturligt” när jag pratar om hundar, men om vi bortser ifrån att hunden som art är framtagen av oss människor och lever tillsammans med -och är beroende av- oss, så kan vi nog ändå våga fastslå att det är inte naturligt för ett rovdjur att vakna och direkt utan ansträngning ha tillgång till hela eller halva dagsransonen av föda! Många av de kräsnare hundarna visar betydligt större aptit om de först åtminstone tas ut på en rejäl långpromenad eller ännu hellre får prestera något slags arbete innan. Samma hund som nonchalerar matskålen om den får den serverad direkt på morgonen, kan vara betydligt mycket mer intresserad av samma mat om den istället serveras först efter att hunden varit ute och promenerat någon timme, eller spårat, eller tränat uppletande i skogen eller något liknande. På samma sätt är det många hundar som äter bättre om de får sin mat serverad senare på dagen eller endast får ett mål på kvällen. Lek lite med tanken på vad din hund, om den hade varit ett vilt levande rovdjur, hade behövt prestera för att få tillgång till all den näring som nu ligger gratis i matskålen…

Ha inte onödiga regler vid matskålen.

Jag brukar tipsa om att hundar ska få prestera något för att få sin mat om de behöver öka på sin matlust. Då brukar jag få höra till svar att ”Jo men det får han göra, varje gång måste han först sitta ner innan han får äta”. Det är inte vad jag menar med att prestera något! På en matglad hund, är ett litet sitt (som sker varje gång dessutom) knappast någon prestation (den hunden hade säkerligen kunnat träna till sig sin mat genom tricks & lydnadsmoment och både blivit mer aktiverad och uppskattat maten ännu mer!) och om vi ser till en hund som inte uppskattar sin mat, så är just sådana vanor/regler ofta kontraproduktiva. Om hunden inte tycker att matskålen är något som man ska kasta sig över så fort man bara kan, är det ofta helt förödande att införa regler som att ”hunden ska alltid sitta innan den får ett varsågod”. Sett ur hundens synvinkel ska den nu först prestera något rätt enahanda (få hundar upplever nog att sätta sig på kommando inne i köket som en vidare spännande utmaning…), för att sedan få tillgång till något som han inte direkt uppskattar, nämligen maten! En del hundar blir till och med lite hämmade av att vi, även om vi tränar på ett ”snällt” sätt, tabubelägger matskålen genom att begränsa när de får gå fram till den. Skippa alla sådana regler ända fram tills den dagen du måste freda dig för att hålla hunden borta från skålen! Hunden ska först verkligen vilja ha sin mat -och vara helt trygg med att ”dyka ner i” sin matskål- innan du börjar begära kontroll och självbehärskning i samband med utfodringen.

Jag ser för många hundar som gillar godis men som tvekar lite varje gång innan de springer till en externbelöning i form av en godisskål på träningsplanen. Har man det problemet i sin träning så se över vilka rutiner du har eller har haft vid matskålen!

Sluta servera maten i skålen!

Ett av de bästa sätten för att höja värdet på maten, är att helt enkelt sluta servera den i skålen. Istället låter du hunden få arbeta till sig maten under loppet av dagen. Det kan vara genom att du har med en del foder på dina promenader och använder som belöningar (blanda med godare godis i en och samma påse så vet hunden aldrig vad den kommer att få plus att även matkulorna -om du fodrar med torrfoder- får en mer spännande lukt), eller att du då och då under promenaden hittar på små aktiveringsövningar där hunden får leta rätt på maten i olika sökövningar (gömma godis utspritt på marken, kasta in bitar i svårforcerad terräng, klämma fast dem i barken på träd etc). Samma mat som är ointressant i sin skål kan vara en höjdare i en nosövning! Du får en dubbel vinst med detta -hunden får både aktivera sig och den vänjer sig vid att mat är något som man måste anstränga sig för att få!

Har du tillgång till en egen tomt, är det för många hundar mycket mera spännande att få leta upp foder som du kastat ut över en stor yta, än att äta den ur sin matskål. Världens enklaste och snabbaste nosövning att arrangera är att ta en eller ett par nävar torrfoder och sprida ut på gräsmattan -noll tidsåtgång för dig men en bra stunds aktivering och nosjobb för din hund. På liknande sätt är det ofta mer uppskattat att få peta fram maten ur olika aktiveringsleksaker, eller att hunden först måste slita sönder en kartong eller liknande innan den når maten som du gömt där i.

Ett tips om din hund gillar att gnaga på ben, är att spara märgbenen även efter att hundarna gnagt dem rena (mina får råa, frysta märgen några gånger i veckan med all märg kvar i dem) och sedan fylla dem med foder (enkelt om du fodrar med färskfoder, om du fodrar med torrfoder blöter du först upp maten i en skål och när den är lagom mjuk fyller du sen märgbenen) och lägga benen i frysen. Vips har du ett mycket nyttigare hundtugg än alla de läskiga oxhudsbenen! För många hundar är det toppen att få gnaga och att tillgodose hundens tugg- och gnagbehov kan ju lika gärna vara en del av deras utfodring som att de bara får skräpprodukter.

Många hundar tycker också att det inomhus (utan konkurrensen av andra mer spännande störningar) är helt OK att få maten som belöning för olika tricks och enklare träning. Mina hundar jobbar på så sätt till sig de allra flesta av sina måltider genom att vi helt enkelt tränar lydnadsmoment eller tricks eller kroppskontroll/balansövningar. Även kräsna hundar kan lära sig uppskatta matbelöningar mer om du lägger manken till med hur de serveras -kasta matbiten så hunden måste jaga efter den, göm den inne i handen och låt hunden ”trycka” sig in med nosen och ”stjäla” maten ur din hand, kasta matbiten så att hunden måste hoppa upp och fånga den i luften, etc. Prova dig fram till vad som din hund tycker är spännande! Korta, korta pass och sluta när hunden tycker det är som roligast! (Resten av maten får den ju i sig senare under dagen!)

Med lite, eller i vissa fall mycket, träning kan även din hund så småningom se ut som en utsvulten labrador! Lycka till!

 

/Anna Larsson, www.3vallare.se Tidigare publicerad i tidningen Canis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Läsarkommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *