Tävla i en eller flera sporter?

“Men blir inte hunden förvirrad av att göra många olika saker?” Det är en fråga som ibland dyker upp när jag håller kurs eller föreläser och vi kommer in på detta med att träna och tävla i flera olika grenar. Har man inte en fördel att tävla i bara en gren per hund?

Flynn, min bästa tävlingskompis. Tillsammans har vi tävlat i åtta olika hundsporter.

Jag tänker att det är sällan något problem för hunden att träna många olika sporter. Tvärt om, det brukar innebära en större variation, mindre risk för ensidigt nötande och många sporter kan dessutom hjälpa upp varandra (den hunden som tex får bättre kroppskontroll och självförtroende i en gren har självklart fördelar av den utvecklingen även på andra plan och i andra sporter). Den som har störst utmaning med att träna och tävla i flera sporter är snarare föraren som kommer behöva vara än mer disciplinerad i sin träning, vara tydligare i sin handling och bättre på att planera för att hinna med allt. Och så ska man ju sätta sig in i fler regelverk och förstå fler delar av hundträning. Självklart är det också en större utmaning för tränaren att se till att signaler och momentrutiner inte kan sammanblandas och missförstås av hunden när dessa kommer att bli allt fler.

Ju bättre grunder du lagt hos din hund, desto snabbare går det att sätta sig in i en ny sport både för dig och hunden. Väldigt många hundsporter bygger egentligen på ungefär samma grundfärdigheter, sedan ska de bara kombineras på lite olika sätt för de grenspecifika momenten och så kan förarens uppgifter variera så klart.

Många sporter har så specifika tränings- och tävlingssituationer att hundarna knappast har svårt att skilja mellan vad som kommer att hända. Det kan vara allt ifrån hur planen är iordningsställd (Står det agilityhinder eller en rallybana framme eller är det iordningsställt för tävlingslydnad eller kanske freestyleträning? Det ser hunden direkt!), vilka rutiner ni gör innan träningen eller innan momenten, vilka platser ni befinner er på eller vad som finns runt omkring i miljön. Allt sådant kommer hjälpa din hund att ställa in sig på om det är spår eller vallning, tävlingslydnad eller freestyle som kommer stå härnäst på schemat.

Självklart finns det specifika utmaningar med att tävla i många grenar. Du kan som förare ofta tvingas välja mellan vad du ska satsa på den närmsta tiden (eftersom många tävlingar krockar) och ju fler färdigheter som ska hållas i tävlingsskick desto mer men framför allt smartare träning behövs. Det tar tid och engagemang men det är också väldigt roligt och utvecklande att köra många sporter tycker jag! Ofta får man dock periodisera träning och tävling och kanske prioritera en viss gren under en eller ett par månader och sedan skifta fokus till en annan.

Ofta säger man att ju högre du vill ta dig, desto smartare kan det vara att fokusera bara på en gren. Det ligger självklart en del i det (en gren gör det lättare att hinna med alla delar i träningen, att planera tävlandet och formtoppa under året osv) men jag skulle säga att man bör ändå ta påståendet med en stor nypa salt. För många ekipage kan det nog vara precis tvärt om, de kommer att ta sig längre inom sin “huvudgren” om de samtidigt har andra aktiviteter och sporter som både kan se till att träningen varieras och inte minst -som kan avdramatisera “det enda stora målet”. Vill man något FÖR mycket kan det smyga sig in ett allvar i träningen och det skapar lätt låsningar.

Tro inte att det bara finns en väg till målet!

Själv har jag tyckt att det är roligt och avkopplande att ha haft i alla fall minst ett “sidoprojekt” under Flynns intensivaste tävlingsår. 2016 blev Flynn europamästare i heelwork, fyra på VM och tog silver på SM och vann AFEC. Helt otroligt! För att inte drabbas av för mycket allvar efter det, bestämde jag mig 2017 för att ha minst ett “sidoprojekt”. Vi skulle satsa på landslaget igen men vid sidan av skulle vi tävla freestyle (som jag inte hade kört med någon hund innan). Det skulle ge mig annat att tänka på och ge Flynn andra utmaningar. Dessutom ville jag prova på nosework som jag inte heller hade testat och som skulle ge Flynn en helt annan slags träning än våra andra grenar.

Resultatet? Flynn gick ifrån debut till championat (och Årets nybörjare) i freestyle, han tog godkänt doftprov i NW1 och vi han starta på en noseworktävling (klarade tre av fyra sök perfekt). Och i heelworken knep vi ett NM-brons, 6:a på VM och blev svenska mästare!

Förra året tänkte jag lite likadant, jag beslöt mig för att sidoprojektet denna gång skulle vara att återuppta rallylydnaden som Flynn hade kört några år tidigare men som sedan fått ligga vilande. Vi debuterade i mästarklassen, Flynn tog championat och flera cert utöver det. Och i sin huvudgren heelwork så blev vi både svenska och nordiska mästare!

Fonzie, en annan finfin allrounder som tillsammans med mig tävlat i fem olika grenar.

Så känner du att det vore roligt att testa på en ny hundsport, bara kör! Både du och hunden kommer få mer variation, få nya infallsvinklar, uppleva en ny del av hundsportsvärlden och kunna lära er en massa. Och det kan till och med vara så att den nya sporten förbättrar er i den grenen ni “egentligen” kör. LYCKA TILL!

Tweed, min första BC och en hund som älskade all slags träning. Fyra grenar han vi tävla i tillsammans.

Anna Larsson

Att utbilda nyblivna hundägare eller finslipa tävlingsekipage tycker jag är mycket roligt och givande. Jag håller både kortare kurser och längre utbildningar inom många olika ämnen som rör hundar och hundträning. Träningen ska vara rolig och effektiv och ge hund och hundägare ett roligare liv tillsammans!

Läsarkommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *