Miljöträning med valpen

Det jag tänker som absolut viktigast när det kommer till att miljöträna en valp, är inte att checka av en massa punkter på en lista, utan att varje erfarenhet de får blir så positiv som möjligt. Kvalitet framför kvantitet!

En viktig del i att få till detta är att planera lite i förväg. Jag ser till att jag har riktigt gott godis med mig, minst en, gärna två, bra leksaker. Jag ser också till att valpen är utvilad och rastad hemma innan vi åker iväg. Nu när det är november och kallt och ruggigt så ser jag också till att välja de mindre kalla/regniga dagarna för att åka iväg och träna. En valp som är varm, utsövd, rastad och glad kommer automatiskt tackla nya miljöer och nya händelser bättre än en valp som är trött, kall, blöt, frusen och som kanske inte rastat sig innan (det kan ta tid innan valpar är bekväma med att rasta sig i nya miljöer). Har man som jag lätt för att själv frysa så ska även matte ha bra förutsättningar -jag glömde nämligen mina vantar hemma ena utflykten och det blev fruktansvärt kallt och fumligt att hantera koppel, godis och leksak utan vantar på.

Idag hade jag bestämt att vi skulle åka till Läggesta station. Det är en tåg- och busstation samt att det finns en stor parkering där. Ligger strax intill av- och påfart till E20 så bra chans att träna på tung trafik som passerar.

När vi kom fram gör jag som jag brukar: ger Helge lite tid att hinna acklimatisera sig när jag lyft ut honom ur bilen. Han är cool med att åka bil och verkar sova mesta tiden. Det är bra men gör också att han ofta är nyvaken när vi kommer fram. Då behöver han få någon minut på sig att landa så vi står kvar intill bilen tills jag ser att han är vaken och redo. När sen Helge visar att han vill iväg och börja undersöka så börjar vi röra på oss. Då är svansen på topp och han har själv valt att vi sätter igång snarare än om jag bara dundrar på och inte ger honom någon minut att hinna se sig omkring först.

När vi kollat in parkeringen och lekt lite intill vägen så började vi gå mot stationen. Då såg jag att en timmerbil höll på att lastas en bit bort. Perfekt! Vi traskade närmare. Helge fick syn på den stora, svängande kranen som flyttade timret och han studsade till och sa två VOFF. Detta var något nytt! Jag pratade med honom och det gick snabbt att få honom från ”vad ÄR det där” till ”ok, den får vara där, jag kan leta godis här istället” och senare så lekte han också fint. Efter några minuter var han helt ointresserad av timmerbilen och då traskade vi ner till stationen. (Hade Helge inte ändrat inställning fort hade jag flyttat oss till ett mer lagom avstånd från timmerbilen och jobbat likadant fast på större avstånd.)

På tågstationen fick Helge öva på att gå igenom automatiska dörrar och gå över golvgaller. Inget konstigt. Det visade sig att vi hade lyckats tajma så det var 30 minuter till nästa tåg så vi var helt ensamma på stationen. Helge fick leka dragkamp inne i trapphuset och så fick han åka hiss för första gången.

Jag var ganska nöjd med att vi var själva där för hur det än är så känns det kanske lite knäppt att åka upp och ner, gå ut, vänta ett tag, vända och åka likadant igen ett par gånger i hissen.

Efter det tyckte jag att vi hade gjort nog för idag (som sagt: hellre få och bra erfarenheter än att man lassar på för mycket på en gång och valpen kanske vips är tröttare än man insett och just därför lättare reagerar på något) så vi lekte lite till och sen gick vi tillbaka till bilen. Själva tågen kan vi titta på en annan gång.